Nyligen slog poliser larm om hur de upplever en råare attityd till sex bland unga jämfört med för bara några år sedan. Tjejer utsätts för övergrepp, ibland med flera förövare, som ofta filmas. En polis beskriver hur han på en skola såg hur två killar ta tag i en tjejs huvud och försöka tvinga ner det mot skrevet. Tjejen ville inte anmäla händelsen eftersom sådana saker ”händer hela tiden”. Hon fick medhåll av rektorn; ”det är så det är nu för tiden”.
Samtidigt spreds ett blogginlägg av en ung tjej som skriver om hur hennes åttaåriga lillasyster och kompisar utsätts för ”grävskopan” av jämnåriga pojkar. Det vill säga, pojkarna håller fast dem och tafsar på dem mellan benen. Pojkarna hade fått några matta tillsägelser av fritidspersonalen, men när inget mer hände resignerade flickorna. Händelserna vittnar om en mycket allvarlig situation. Är det mer personaltäthet som behövs i skolan, måste mer resurser tillsättas. Är det kunskapen kring sexuella trakasserier som brister, måste det till utbildningsinsatser. Men så här kan vi inte ha det. Ingen begår övergrepp på grund av en dålig skola. Men en bra skola och fritids kan fånga upp trakasserier och dåliga attityder bland ungdomar innan de blir för allvarliga.

Vi måste också stötta unga tjejer. Det är aldrig offrets fel när det sker ett övergrepp. Man har rätt att vara precis hur utmanande, undfallen, onykter eller velig som helst utan att utsättas för brott. Men flickor som redan som barn får höra ”det där är inte så farligt” när pojkar retas, eller som ständigt får inskärpt i sig hur viktigt det är att vara glad, snäll och till lags, får lära sig att andras behov är viktigare än deras egna. Om ens gränser redan invaderats otaliga gånger, är det svårt att plötsligt ryta till och slå tillbaka när något riktigt allvarligt händer.