I jeans, rutig skjorta och grå munkjacka dyker han upp på kaféet. Palestinasjal om halsen. Fast blick. Pratar fort. Även om Khaled Harara, 26 år, är i säkerhet nu är tankarna någon annanstans. Det är tufft att vara borta från Gaza.
– Min kropp är i Göteborg men mina tankar och mitt hjärta är där. Men jag vet att jag inte kan åka tillbaka, inte så länge Hamas styr. Vi har en galen regering och den israeliska ockupationsmakten stänger av Gaza alltmer samtidigt som den egyptiska armén är fiender till Hamas.
Det är bland annat den här kritiken i texterna som gör att Khaled Harara inte kan återvända. Han rappar några rader ur en låt på arabiska, och översätter:
– Situationen är riktigt dålig, de flesta av mina grannar står i kön för att få visum, det är en lång kö nu. Vår regering chillar i en fåtölj samtidigt som de använder folkets blod för sina affärer. Ring min kompis och be honom tala om för mig vad som är meningen att jag ska göra.
Det är under ett hiphop-projekt i Danmark 2013, andra gången i sitt liv som Khaled Harara har tillåtits lämna Gaza, som han bestämmer sig. Situationen har blivit ohållbar. Det finns ingen yttrandefrihet, elektriciteten fungerar bara delar av dygnet och egyptierna har stängt tunnlarna där mat, mediciner och vapen smugglas in.
– Jag kände mig fast där, det fanns inget att bygga en framtid av.

Han försökte hitta ett lagligt sätt att stanna och fick till slut kontakt med organisationen Icorn, The International Cities of Refuge Network, som har ett internationellt fristadsprogram där förföljda författare kan få uppehållstillstånd i ett annat land under två år. 2013 hade Göteborg som enda svensk kommun utökat programmet till att även omfatta musiker.
Från början, ungefär 2002, är musiken mest en rolig grej. Khaled Harara och kompisarna går runt i sitt område på Gazaremsan i stora hiphopbyxor och föräldrarna skrattar medan grannarna blir irriterade. Men musiken växer och blir en del av honom, en spegel.
– Jag skriver om det jag ser. Först handlade texterna om mitt bostadsområde. Hur israelerna dödade oss och förstörde Gaza. Men de handlar också om israelisk politik, om armén och regeringen, att det finns bra vanliga människor i Israel.
Vid den här tiden styr det socialistiska partiet Fatah i Gaza och det är än så länge relativt lätt för Khaled Harara att skriva låtar, hålla konserter tillsammans med bandet Palestinian Unit och skapa en hiphopskola för unga. Som marinsoldat i PLO, Palestinska befrielseorganisationen, slåss han också mot islamistiska Hamas.

Hamas vinner i parlamentsvalet 2006 och det blir svårare för Khaled Harara att jobba med musik. Texterna med kritik mot Hamasstyret och bristen på yttrandefrihet får områdets schejker, med kopplingar till moskén och Hamas, att hota honom, säga att han borde vara försiktig med vad han säger och skriver. Hiphopskolan stängs och det blir svårt att spela in musik.
– Elen stängdes ständigt av, ofta saknades utrustning och ofta fick jag anpassa texterna. En gång fick jag skriva om en vers fem gånger för att den som ägde studion skulle vilja spela in den, annars skulle Hamas stänga studion och kasta honom i fängelse.
Samtidigt ger musiken Khaled Harara kontakt med världen utanför Gaza. Han söker musik på nätet, pratar med folk i andra länder och intervjuas av utländska journalister. Sin sista konsert i Gaza håller Khaled Harara 2008. Efter den grips han och får tillbringa natten i fängelse.
Var du rädd under den här tiden?
– Ja, absolut. Rädsla är en naturlig känsla. Det handlar inte bara om en själv utan om att du inte vill se din mamma gråta, din bror attackeras eller människor dödas på gatan. Jag försökte sluta skriva flera gånger, men jag kunde inte.
Samma år genomförde Israel sin tre veckor långa militära offensiv då 1 400 palestinier dödades.
– När du lever i en krigszon vet du inte om du kommer att överleva till nästa dag. Och varje dag du överlever känns som en seger.

I dag ser Khaled Harara musiken som ett mäktigt vapen.
– Du kan förändra människors sätt att tänka med musik. När barn lyssnar på musik med ett fredsbudskap påverkas de av det, och de är framtidens ledare. Vapen kan döda dig, men inte dina idéer.
Göteborg upplever han som organiserat, grått och kallt. Men havets salta vindar påminner om Gaza. Nu är han på säker mark, men kan inte skriva. En sång har kommit ur honom sedan beslutet att stanna.
– Den handlar om när jag var i Danmark och pratade med min mamma om jag skulle stanna eller åka tillbaka. Nu har jag fastnat. Jag skriver något och undrar vad det är för skit. Det känns bara som att jag upprepar mig själv.
Fristaden med uppehåll och ekonomiskt stöd från kommunen räcker i två år. Sedan är framtiden oviss. Just nu läser Khaled Harara på Svenska för invandrare, har en hemmastudio och hoppas komma in på en kurs i musikproduktion.
– Från början var musiken mest på skoj. Då insåg jag inte att den skulle ge mig chansen till ett nytt liv.