Alla behövs. Det är slutklämmen på en kampanj som Moderaterna lanserade för tre veckor sedan. Dess reklamfilm är förvillande likt en film från Ikea eller McDonald’s. Vi ser en familj som driver en thaimatskiosk intill en idrottsplats i typisk svensk småstadsmiljö. Vi ser bilder på en familj med rötterna i Asien. De lagar mat. Det som verkar vara en antirasistisk appell visar sig vara ett bekant budskap. Reinfeldts monotona röst konstaterar att familjen generar skattepengar. Så länge du gör rätt för dig är du välkommen. ”Arbetslinje” ställs mot ”bidragslinje”.
Några veckor tidigare start­ade Socialdemo­krat­erna en digital kampanj riktad mot Fas 3. På kampanjsajten konstateras att ”35 456 svenskar sitter i dag fast i Fas 3” och sedan ges förslag på hur dessa människor ska komma ut i arbetslivet eller slussas vidare till studier. Kampanjens slogan? Alla behövs.

Moderaternas kommunikationschef, Per Nilsson, säger till tidningen Resumé att partiet lanserade begreppet ”Alla behövs” på sin partistämma i höstas och tillägger: ”Socialdemokraterna vet att det här inte är något nytt för oss. Det är inte så att vi samtidigt kommit på den här idén.”
Socialdemokraternas valledare Jan Larsson svarar att socialdemokratin använde ”Alla behövs” redan 2001. Som ett surt syskon säger han: ”Moderaterna har satt i system att stjäla alla våra begrepp och reklamaffischer. De anklagar oss för stöld när de vet att de knyckt vårt begrepp.”
Konfliktlinjen mellan den svenska demokratins plus- och minuspol går alltså längs vem som var först med det budskap de båda levererar. Det hade kunnat vara en skojig detalj. Men när detsamma gäller för den reella politiken uteblir skratten. Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys, konstaterar i Sydsvenskan (17/3) att det nu är de politiska upphovsrättsbrottens tid: ”Regeringen presenterar förslag om den svenska skolan som tidigare presenterats av Socialdemokraterna. Det är mer pengar till ökad lärartäthet, sommarskola för de skoltrötta och utökad och förbättrad – det utlovas alltid – lärarutbildning framför allt för lågstadiet.”

Så ser en blodfattig, söndertriangulerad svensk politik ut. Det finns förstås livsavgörande skillnader i Moderaternas och Socialdemokraternas politik. Men komikern Peter Wahlbecks egenpåhittade parti Socialmoderaterna känns allt mindre som ett dåligt skämt. Tyvärr inte som ett bra skämt heller.
Allt medan Sverigedemokraterna skrattar hela vägen till riksdagens kammare.