På 80-talet började en diskussion om byråkrati och brister i den offentliga sektorn. Sedan gick allt mycket snabbt. På bara några år gjordes omfattande privatiseringar i välfärden. Många av dem som var med och fattade besluten då, sitter själva i bolagsstyrelser för välfärdsföretag i dag.
– Jag trodde att jag redan hade en ganska bra bild över det, men det var värre än jag trodde. Det var en nyhet att det var så täta band och så många personsamband, säger Sten Svensson, som har skrivit rapporten Oligarkerna – vinnarna om slaget i välfärden, för Tankesmedjan Tiden.
Sten Svensson skriver i rapporten:
”Ett utmärkande drag för privatiseringen av den svenska välfärden är att den till stor del skett inom en begränsad personkrets. De personer som verkade i Moderaternas och Folkpartiets centrala ledningar och i dess ungdomsförbund från 80-talets början och framåt, är de som utrett och fattat besluten om privatiseringarna. I många fall har personer i dessa kretsar, deras vänner eller olika chefer, startat och drivit de olika välfärdsföretagen. Samma företeelse kan man se i landsting och kommuner där de borgerliga haft makten”.

Systematiskt mönster

Sten Svensson säger att hans rapport egentligen inte innehåller något nytt, utan är en sammanställning av redan kända fakta. Trots det är det svårt att inte bli förvånad över hur nära banden mellan politiken och välfärdsföretagen är. Han konstaterar också i rapporten att det inte rör sig om enstaka personer som hamnat på sin post av en slump, utan det är ett systematiskt mönster.
Hade det kunnat undvikas genom till exempel karantäntider för politiker innan de får ta uppdrag i näringslivet?
– Det blir gränsdragningar som är svåra att göra. Det diskuteras nu med politiker som går över och blir konsulter. Jag tror det är bättre att man pekar på det och gör det offentligt.
Han tror inte att det skulle kunna gå att göra på samma sätt i dag.
– Nu plockas det fram i ljuset och de som är för privatiseringar har hamnat på defensiven.