En kommande S-V-regering måste våga satsa ordentligt på vården. Mer resurser och förkortad arbetstid till personalen skulle lösa mycket, skriver Martin Oskarsson, som själv har tillbringat en längre tid på sjukhus.
Efter snart en månad på sjukhus har jag erfarit ett och annat om svensk sjukvård. Visst får man de mest avancerade undersökningar och behandlingar som finns. Tillika är personalen jag mött i de flesta fall kompetent och empatisk.
Problemet är att det tar sån tid att bli undersökt och då tänker jag inte bara på akutens väntetider utan än mer den långa väntan som möter den som ligger inne. De senaste tre dagarna har jag förutom samtal med olika läkare endast fått en behandling; en kanyl i en större ven. Det skulle göras 9.15 men transportören kom inte förrän halv tio. Väl framme på narkosen där detta görs fick jag vänta 30 minuter till. Själva insättningen tog en och en halv timme eftersom den ansvariga läkaren inte klarade uppgiften. En kollega från lab tillkallades och fixade det hela på fem minuter.
Väl ute i korridoren fick jag vänta 45 minuter till på transporten. Vid det laget hade jag fått så ont i magen att narkospersonalen fick föra mig till avdelningen för medicinering.
Vad beror det här på? Transporten är ett problem. 14 personer plus fem skiftlag med sex i varje ska sköta alla säng- och rullstolstransporter på Sveriges största sjukhus Sahlgrenska.
Ett annat problem är att full läkarbemanning bara finns måndag till fredag åtta till fem. Vid alla andra tider finns bara ett minimalt antal jourläkare.
Ett tredje problem är för lite personal på avdelningar, mottagningar och akut.
Vad som krävs är införande av sjudagarsvård förslagsvis i två skift från åtta till två och två till åtta även för läkare. En förkortning av arbetstiden med bibehållen lön betyder ökad timlön och de som vill kan ta extra pass och kan tjäna mer.
Då kan all dyrbar utrustning användas, 50 procent mer operationsköer kan betas av och patienter slipper onödigt lidande.
Ett annat krav är att stoppa den fria etableringsrätten av vårdcentraler. Det är landstingen som ska besluta om man ska anlita privatläkare
Sjukvårdens andel av BNP måste höjas avsevärt. Pengar till detta finns i samhället, banker och storföretag vadar i pengar. En rejäl slant får man loss om man undviker utlandsäventyr likt det i Afghanistan som kostade nio miljarder. Det hade räckt till att förbättra en hel del i vården.
Men för att förverkliga detta krävs en S-V-regering som är beredd att slå in på en vänsterkurs. Där står vi inte i dag men till att börja med krävs att V skärper tonen i frågan om vården.
