Jag var 15 år 1952. Det kalla kriget var ett faktum. Stora delar av Sovjetunionen låg i ruiner men trots detta hamrades det dagligen in i oss att ”ryssen” stod beredd att invadera Sverige. Detta höll på fram till 1989 när Sovjetunionen upplöstes. Jag känner med en rysning igen kallakrigsvindarna i dag när de åter drar genom massmedia. Och vad visar Flamman i nummer 25? Jo, en nidteckning av Putin.
USA:s militära uppmarsch mot Ryssland har inte upphört. Det kalla kriget tog slut i Moskva men aldrig i Washington.

Hela USA/Nato:s nordflank där Island, Färöarna, Norge, Sverige, Finland, Danmark och där även de baltiska länderna ingår är i dag ett uppmarschområde för USA/Nato styrkor. Ständiga stridsövningar pågår i norr: Cold Response-övningar med tiotal länder pågår nära nog varje år med vardera runt 10 000 trupper, utan större uppmärksamhet från media. Cold Response nr 6 alldeles vid ryska gränsen, med 16 000 trupper avslutade i mars detta år. Någon tid därefter genomfördes den jättestora flottstridsövningen Baltop inte långt från Gotland där USA:s modernaste stridskrafter deltog. Inom vårt eget land har nordområdenas installationer fått miljoner för utbyggnad. Häromåret fick Esrange ett antal miljoner för utbyggnad. Esrange är världens största avlyssningsstation.

Ryssland har inte glömt vad andra världskriget kostade landet – 27 miljoner döda och ett förött land. Sverige och även Flamman bör föra en debatt som belyser detta och inte delta i att uppamma den gamla vanliga rysskräcken som jag tvingades växa upp i och som förmörkade stora delar av mitt liv.

FLAMMAN SVARAR

Leif Zetterlings bilder driver med alla möjliga politiska ledare. I nummer 25 var det Putin som blev måltavla och jag ser det inte som att ”uppamma till rysskräck”. Snarare skulle jag tycka det var en märklig hållning att avhålla sig från att publicera en satirbild på en politisk ledare som är aktuell i nyhetsdebatten just vid det tillfället.

Anne-Li Lehnberg
t f chefredaktör