Minns ni slutdebatten i valet 2010? Hur den då samlade rödgröna oppositionen radade upp exempel på människor som farit illa i Fredrik Reinfeldts nya Sverige. Det tog så stark skruv att oppositionens vikande opinionssiffror vände uppåt igen och valet blev jämnare än väntat. Ett tag pratade vi alla om hur cancersjuka tvingades gå till jobbet eller förlora sin sjukpenning. Sen hände något.
I valet 2014 kom frågan bort nästan helt. Vänsterpartiet valde att prata om vinsterna i välfärden och Socialdemokraterna om jobben och ekonomin.
Ingen verkade vilja bli förknippad med ”bidrag”, ett ord som efter den valanalys som – felaktigt – pekade ut Socialdemokraterna som stora förlorare bland arbetande svenskar nästan blev pestbesmittat. Fredrik Reinfeldt gjorde också sitt till genom att genomgående kalla Socialdemokraterna för ”Bidragspartiet”. Stefan Löfven gjorde då allt för att inte ”falla i den fällan”. De 70 000 som utförsäkrats fick se sin fråga mer eller mindre negligerad i valrörelsen 2014, en skarp kontrast från valet 2010.
Men de som var sjuka under de här sju åren blev inte friskare av att kastas ut på arbetsmarknaden. Istället hamnade de på Arbetsförmedlingen som nu skulle behandla dem som förvisso friska men ”långt från arbetsmarknaden” och de som inte hamnade ens där skulle till socialkontoret för att söka försörjningsbidrag.
Därför är det befriande nu att höra att den nya regeringen, trots frågans relativa frånvaro i valrörelsen, föreslår att den ”bortre tidsgränsen” i sjukförsäkringen ska tas bort. Det tar värdigheten från människor att hävda att de bara kan vara sjuka i 2,5 år och sedan får de klara sig bäst de vill.
Kan vi då inte ta med oss någonting från de sju svåra åren som regeringen har jagat sjuka och arbetslösa? Jo, i en sak hade Alliansen rätt: det satsades länge för lite på rehabilitering i Sverige. Målet för en sjukskriven ska naturligtvis fortfarande vara att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden. Men för den cancersjuka eller den med en psykiatrisk diagnos fungerar hot om ekonomisk ruin dåligt för tillfrisknandet. Äntligen drar också politiken den slutsatsen igen.
