Förra veckan skrev undertecknad en ledare om att den pågående u-båtsjakten gjorde att Sveriges inrikespolitik liknade en Hamilton-roman. Med turerna kring frihandelsavtalet TTIP liknar det snarare en politisk dramaserie om maktspel och korruptions, där Sveriges näringsminister spelar den maktfullkomlige skurken. 

Förhandlingarna mellan USA och EU som leds av Cecilia Malmström, svensk EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågorna, har inte gått smärtfritt. Uppgifter har läckt, Malmström har twittrat och sedan raderat tweets – kommunikationen har varit minst sagt rörig. 

Den brittiska tidningen The Guardian har beskrivit avtalet som ”En frontalattack mot demokratin”.  Den tyska tidningen Der Spiegel anklagar Malmström för att i förhandlingarna företräda USA:s intressen snarare än EU:s och försvåra för dem som försöker jobba för ett avtal som tar bättre vara på de demokratiska principerna.   

Det finns mycket i handelsavtalet som är värt att skrota, men det viktigaste är det som kallas för Investor-state dispute settlement, ISDS. Det är till exempel det som gör att cigarettjätten Philip Morris har stämt Australienska staten då de vill ha generiska cigarettförpackningar, som ska göra ciggpaketen mer avskräckande och anonyma. Folkhälsa eller företagsvinst? Det får en sluten domstol, med högt betalda affärsjurister besluta om. 

Det fullständigt självklara i att politikerna i ett land måste få fatta politiska beslut utan att riskera att bli dragna inför rätta av storföretag som känner sig förfördelade, är uppenbarligen inte helt självklart. Inte heller för Mikael Damberg, Sveriges nye näringsminister, verkar det helt klart eftersom han tillsammans med 13 andra näringsministrar i ett brev kritiserat förhandlingarna eftersom det därifrån förslagits att ISDS ska plockas bort ur TTIP. Är detta socialdemokraternas linje?

I en interpellationsdebatt på ämnet, som begärts av Vänsterpartiets Amineh Kakabaveh, sa Damberg att det är rimligt med någonslags mekanism som skyddar företagens investeringar. För många blir det en konstig och något oväntad situation när till och med Tysklands kristdemokratiska förbundskansler Angela Merkel vill verka i en mer demokratisk riktning än socialdemokraten Damberg.

En rödgrön regering kan inte ligga efter Angela Merkels högerregering när det kommer till de här frågorna. Oavsett hur spelet i kommissionen har gått till så måste Sverige vara ett land som stödjer och verkar för de krafter som vill få bort rätten för företag att stämma stater för politiska beslut – inte motverka dem.