Söndagen den 25 januari kan bli en historisk dag för vänstern i Europa. För första gången kan vi få en demokratiskt vald regering i ett EU-land som säger nej till åtstramningspolitiken och vurmandet för storbankernas intressen. Det kan bli en vändpunkt för den politiska utvecklingen i Europa. Att stärka solidariteten med vänsterpartiet Syriza i Grekland är viktigare än någonsin.
Jean-Claude Juncker och Angela Merkel darrar av rädsla. De ser nämligen ut att förlora sina bästa grekiska bundsförvanter i åtstramningspolitiken. Det är motbjudande att kommissionens ordförande och EU:s mäktigaste statschef försökt påverka valet genom att svartmåla Syriza. Man kallar partiet ett ”extremparti”. Frågan är bara vad som är så extremt med att alla barn ska ha rätt att vaccineras, att folk ska kunna få sjukvård och att ingen ska behöva gå hungrig. Frågor vi i Sverige tar som så självklara att till och med de mest inbitna moderater ser det som naturligt, men det kallas ”extrempolitik” när det föreslås i Grekland.

Aktuell statistik visar att 2,5 miljoner greker lever i direkt fattigdom. Ytterligare 3,8 miljoner hotas av fattigdom på grund av försämrade inkomster och arbetslöshet. Kollektivavtalen har i princip upphört att gälla. Greker som har jobb har förlorat nästan 40 procent av sin köpkraft. Hälften av dem tjänar mindre än 7 500 kronor i månaden. 60 procent av ungdomarna är arbetslösa. Utan frivilligorganisationernas soppkök så skulle många människor svälta. Internationella Röda korset talar om en humanitär kris, den värsta sedan andra världskrigets slut.
Grekerna har dessutom svartmålats i media. De kallas lata fast de jobbar mer än genomsnittseuropén. Anklagas för att gå i tidig pension fast de pensioneras senare än genomsnittseuropén. Och de har tvingats se nästan alla gemensamma tillgångar säljas till privata företag. De blev till och med en period fråntagna sina demokratiska rättigheter när EU och IMF tillsatte en egen teknokratregering.
EU:s krispolitik innebär att finansmarknadens vinster förblir privata medan dess förluster får bäras av samhället. Greklands BNP har minskat med en fjärdedel. Orsakerna till Greklands kris är många men vi kan aldrig acceptera att ett helt folk bestraffas för korrupta politikers och bankers agerande samtidigt som dessa politiker och banker fortsätter leva gott.

Syriza vill att även landets rika och bankerna ska ta sitt ansvar för krisen. Man kräver att landets skulder ska skrivas ned ordentligt, enligt liknande principer som då Västtyskland på 1953 års Londonkonferens fick sina statsskulder nedskrivna i hela Europas intresse. Det bidrog till att Tyskland fick en så ”stark” ekonomi. Angela Merkel borde lära av historien. Och hon borde komma ihåg att Grekland den gången bidrog till den tyska skuldavskrivningen.
Syriza har ett program för investeringar för att få igång ekonomin, att minimilönerna fördubblas och att kollektivavtalen återupprättas. Framgången för Syriza beror på denna krispolitik, men också på att tusentals medlemmar aktivt deltar i det lokala politiska arbetet och i de fackliga och folkliga rörelserna. Vackra ord om rättvisa och jämlikhet blir konkret handling. Därför är Syriza i dag Greklands största politiska parti med mer än 30 procents stöd.
På söndag gäller det. En demokratiskt vald vänsterregering i Grekland kan visa vägen för hela EU. De behöver vårt stöd och vår solidaritet.