Svar till Seluah Alsaatis krönika ”Solidariteten får aldrig bli selektiv”  i Flamman nr 03/2015.

Människor som engagerar sig mot förtryck och övergrepp kritiseras ofta för hyckleri. Den som kämpar mot dödsstraffet i USA får frågan varför hen inte kämpar mot dödsstraffet i Kina. Den som demonstrerar mot USA:s krigspolitik får frågan varför hen inte demonstrerar mot Rysslands krigspolitik. Och så vidare. Den som inte tar ställning mot alla orättvisor i världen på en gång misstänkliggörs som en hycklare.

Premissen är att aktivister ska agera som något slags myndigheter som behandlar alla lika. Det är en mycket märklig premiss, oavsett om det är vänstern eller, som oftast, högern, som utgår från den.
Aktivister är inte alls myndigheter. Frivilligt engagemang är just frivilligt. Frivilligt engagemang innebär definitionsmässigt att det är fritt fram att välja engagemang efter tycke och smak. Att kritisera frivilligt engagerade för att inte agera som myndigheter är därför absurt.
I Flamman den 22 januari 2015 kritiserar Seluah Alsaati de som manifesterar stöd för yttrandefrihet med anledning av attentatet mot Charlie Hebdo för hyckleri eftersom de inte samtidigt manifesterar mot Boko Harams massaker i Nigeria. Det största, och grundläggande, problemet med den kritiken är att den i förlängningen legitimerar ett tjat som så gott som alltid kommer från högern, när vänstern engagerar sig för sina frågor. Ett tjat om att vänstern är hycklare för att den inte engagerar sig mot alla orättvisor i världen på en gång. Att legitimera sådant tjat är att skjuta sig själv i foten. Vänstern har rätt att driva sina egna frågor och och slå vakt om dem, och det bör den också göra. Om andra får sätta vänsterns dagordning försvagas vänstern i förlängningen.

Ett annat uppenbart problem med Alsaatis kritik är att den innebär att blanda äpplen och päron. Boko Harams massaker i Nigeria är vedervärdig och måste självklart fördömas med kraft men den har faktiskt inget att göra med yttrandefrihet för satiriker.
Alsaati har absolut en poäng i att engagemanget mot övergrepp i fattiga och fjärran länder är alldeles för litet, men den kritiken drabbar främst högern, som just brukar vara måttligt engagerad mot sådana övergrepp, och just brukar kritisera vänstern för hyckleri när den engagerar sig mot sådana övergrepp.