Läste nyss ett reportage i tidningen Café (nr 2/2015) kring de svenska ”soldaterna” enrollerade i Ukrainas fascistiska Azovregemente. Tidigare Azovbataljonen, nu regemente i Ukrainas armé. Männen vill inte kalla sig nazister men har tankar om den ”vita rasens överlägsenhet” och har medvetet anslutit sig till Azovregementet som strider under nazistiska symboler. Intressant här: Kievregimens inrikesminister har utnämnt en av ledarna för Azovregementet, fascisten Vadim Trojan, till polischef i Kiev. Regimen i Kiev tillåter även att Stepan Bandera – världskrigets ukrainske folkmördare och fascist – öppet och ofta hyllas i västra Ukraina.
Den fascistiska smittan i Ukraina påstås av det svenska etablissemanget vara ”rysk propaganda”. Så är det uppenbarligen inte. Margot Wallström besökte Kiev i slutet av november (2014). Och lovade stöd till Ukraina.
Vi har en ständig debatt om högerextremism (fascism) och hur vi ska bekämpa den. Grekisk, ungersk, fransk och svensk (!) högerextremism diskuteras. Men inte den ukrainska. Den verkligt militanta.
Fascistsmittan i västra Ukraina redovisas då och då. I mindre tidskrifter och av nätets bloggare. Men inte ens Margot Wallström kan vara blind för de rapporterna även om de inte sker i mainstream-media. Bör Sverige i detta läge stödja Kievregimen?
Stefan Löfven och Margot Wallström uttalade sig nyligen om konflikten i Ukraina och sade att den är helt Rysslands skuld. De är tydligen inte informerade om USA:s involvering i regimskiftet i Ukraina i februari 2014. Inte om de fem miljarder Victoria Nuland skröt om att Washington spenderat på sin planerade kupp. Inte om att Obama i intervju hos CNN uttalar: att USA hade ”brokered a deal to transition power in Ukraine”. Regimskiftet uppfattades då av de rysktalande i östra Ukraina som ett skrämmande hot. Vilket det också i realiteten var. Och är. En motståndsrörelse skapades. Som ibland varit framgångsrik. Ibland splittrad. Deras mål ett autonomt östra Ukraina med stort mått av självbestämmande inför Kiev. Där hänsyn tas till områdets invånare och deras från västra Ukraina skilda språk och kultur. Kommer USA och EU att tillåta detta självklara krav?