Opinion 25 mars, 2015

Ingen har dömts för morden

Maj Wechselmann undrar om vi fått reda på allting om vad som hände på Majdantorget.

Massakern den 20 februari på Majdantorget i Kiev 2014: Man kan undra om vi fått hela bilden? Mordet på 100 demonstranter och poliser som resulterade i att president Janukovitj fick fly.
Men: Fram till och med i dag har ingen ansvarig dömts för morden. Den 20 februari i år kom det en rapport från Ottawa universitet om händelserna på Majdan. The Snipers Massacre on the Maidan in Ukraine. Professor Ivan Katchanovski och hans kanadensiska team har analyserat 30 gigabytes filminspelningar från olika inhemska och utländska tv-bolag, mobilinspelningar, radiokommunikation, SOS-kommunikation, ballistiska undersökningar av kulhål och vittnesbörd av ögonvittnen. I rapporten slår man fast att krypskyttar som skjutit på demonstranter såväl som på poliser har funnits i tolv byggnader och på dessas tak.
En annat viktig vittnesbörd kom den 12 februari från BBC-journalisten Gabriel Gatehouse i ett reportage av BBC:s News Night. Gatehouse reser tillbaka till Majdan ett år efter att han med en hårsmån undvikit att bli skjuten av en krypskytt den 20 februari 2014, då han och hans fotograf sprang i full panik med kameran påslagen.
I reportaget från 2015 har Gatehouse fått tag i en krypskytt, ”Sergei”, som berättar för honom att han skjutit på poliser i Berkut. ”Sergei” sköt klockan 07.00 på morgonen den 20 februari från Musikkonservatoriets byggnad, som då var ockuperad av demonstranter, ned på elitstyrkan Berkut på dess barrikad. Hans skott fick polisen att retirera. (Ordagrant ur reportaget): ”Sergei säger att han kontaktades av en man som erbjöd honom den helautomatiska karbinen Saiga /¨…/ Sergei säger att han eskorterades till konservatoriet tillsammans med en annan skytte  och sköt i cirka 20 minuter.”
Hans berättelse bekräftas av parlamentsledamoten Andriy Shevchenko från Majdanrörelsen, han hade fått telefonsamtal från polischefen på torget samma morgon. BBC: ”han ringer mig och säger: Någon skjuter på mina killar”. Katchanovski konstaterar att skjutningen följs upp av tre SOS-telefonsamtal och att tre poliser dör vid skjutningen.

När någon sköt på Gatehouse själv den 20 februari 2014, riktade hans fotograf kameran upp mot Hotell Ukraina som tidigt hade ockuperats av Majdanrörelsen. Gatehouse kommentar: ”Jag ser han som sköt, han bär demonstranternas gröna hjälm.” I reportaget från 2015 intervjuar Gatehouse ”kommendanten för Majdantorget” Andryi Parubyi, som berättar att han samma dag låtit undersöka både Musikkonservatoriet och Hotell Ukraina utan att hitta några krypskyttar.
Andryi Parubyi är inte bästa sanningsvittnet: Han var medstiftare till det Socialnationalistiska partiet, som sedan ändrade namn till Svoboda. Parubyi utnämndes efter regeringsbytet till sekreterare i det nationella säkerhets- och försvarsrådet och ledde sedan antiterroristaktionen mot separatisterna i östra Ukraina, men avsattes den 7 augusti 2014. Krypskytten Sergei ger inte Parubyi medhåll. Han berättar att Parubyis säkerhetsstyrka kom till honom på Musikkonservatoriet och drog honom därifrån och körde honom ut ur Kiev i en bil, varifrån han fick ta sig hem på egen hand.                                             
Katchanovski anser att just morden på tre poliser på barrikaden på Institutskajagatan tidigt på morgonen, bidrog till att piska upp stämningen på Majdan. Det som utvecklade sig härnäst, ser på Katschanovskis länkar mest ut som ett inbördeskrig. I loppet av året som gått har det kommit fler och fler alternativa berättelser från Majdan, som Reuters: Flaws found in Ukraine’s probe of Maidan massacre, Frankfurter Allgemeine Zeitung: Wie kam es zum Blutbad auf Majdan, och Westdeutsche Rundfunk Monitor Die Schusse auf Majdan. Den som tittar på Katchanovskis länkar sover inte gott om natten.

Inrikes/Nyheter 19 september, 2025

Fokusskribent anmäld för ofredande: ”Spottade på oss”

Negar Josephi anmäldes för ofredande efter måndagens manifestation utanför det judiska kulturcentret Bajit och Hillelskolan. Foto: Bulletin / Judiska ungdomsförbundet / X.

Efter manifestationen utanför judiska kulturcentret Bajit i måndags har skribenten Negar Josephi polisanmälts för ofredande, efter att ha spottat mot demonstranter. ”Jag är jättestolt”, säger hon till Flamman om händelsen.

Vid måndagens manifestation utanför det judiska kulturcentret Bajit, där en tidigare IDF-officer bjudits in för att berätta om Israels invasion av Gaza, blev det stökigare än tänkt.

– Det blev en del konfrontation mellan de som gick in och vi som stod där. Det var ganska många som sade fula ord till oss. ”Fuck you”, ni är smuts, sådana saker. En man nästan slog mig, polisen kom mellan oss och de tog bort honom, berättar Tesfaye Woubshet Ayele, 35 (bilden).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 19 september, 2025

Körde in i demonstration – utreds som försök till misshandel

En dryg vecka innan händelsen gjorde mannen antipalestinska inlägg i sina sociala medier. I bakgrunden en tidigare propalestinsk demonstration i Helsingborg. Foto: Flamman / X / Johan Nilsson / TT.

I lördags körde en bilförare i femtioårsåldern in i en Palestinademonstration i Helsingborg, utan att någon av deltagarna kom till skada. Tidigare hade mannen gjort inlägg om att palestinier ”avhumaniserat sig själva” – och fantiserat om klusterbomber över Gaza. Nu utreds han för försök till misshandel.

Lördagseftermiddagen den 13 september tågade ett par hundra Helsingborgare nerför Södergatan, med Palestinaflaggor och protestplakat i händerna. En helt vanlig lördagsdemonstration mot folkmordet i Gaza – ända tills en röd Skoda anländer.

– Han kom rätt fort mot tåget i motsatt riktning, i kanske 40 kilometer i timmen, sedan saktade han ned lite men stoppade inte. Jag sprang rakt genom tåget och knackade hårt på hans ruta, ställde mig framför bilen och tecknade att han skulle stanna, beskriver Göran Mårtensson, som var demonstrationsvakt vid tillfället.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
TV 19 september, 2025

Grillen #7: ”Odjur” – därför vill regeringen tysta Palestinarörelsen

I veckans Grillen: Moderaterna kallar judiska demonstranter för odjur – bra analys eller bristande vandel?

Grillen gästas av Sverige favoritteolog, Joel Halldorf, som pratar om varför kyrkan är motkraften som vi behöver. Intervjun presenteras i samarbete med Visk, Vänstern i Svenska kyrkan.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Joel Halldorf

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Maksim Nourala

Klippning:
Petter Evertsen

Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 19 september, 2025

Socialismen är också en tro

Cykelbud tar en rökpaus framför en mural med Jesusbarnet, i Masaya, Nicaragua. Foto: Esteban Felix/AP.

Tror du på Gud?

Själv har jag genom hela livet varit avundsjuk på människor med tro. Jag blev påmind om det när min femåriga son för två veckor sedan frågade: ”Vad händer när alla människor har dött och jorden har exploderat?” Han lyckades med det högertyckarna fantiserar om – att göra mig mållös.

Men vad ska vänstern med tro till – står inte den i vägen för kampen här och nu?

Så lät det i varje fall i Hjalmar Brantings första maj-tal 1917, ”Vågen stiger”. Där förklarade han att även om det finns undantag, så var det länge sedan ”religionens män […] vädjade till folket att se till all orättfärdighet, som bedrevs upp på samhällshöjderna. Nu har prästerskapet fått andra uppgifter.” De ”reda sina bon i skuggan av makten” och ”predika för folket underkastelse”, samt att ”allt är utmärkt väl beställt i denna den bästa av världar.”

Men det finns gott om exempel på motsatsen. Som Joel Halldorf förklarar i veckans avsnitt av Grillen (se här på Youtube), hämtade den tidiga arbetarrörelsen mycket av sitt befrielsespråk från kyrkan, och i den första svenska utgåvan av Kommunistiska manifestet lade översättaren Per Götrek till ett eget motto: ”Folkets röst är Guds röst”.

När jag sitter på de hårda träbänkarna tänker jag aldrig på hur jag ska ta mig framåt, utan på hur jag kan bli bättre inför människorna i min omgivning.

Och man kan lika gärna vända på det. Om någon miljard år kommer solen, en gul dvärg ungefär halvvägs genom sitt liv, att vara så varm att världshaven blir till ånga. På lång sikt är klimatet kört ändå. Så varför ska vi engagera oss?

Svaret på den frågan är i någon bemärkelse religiös. Om vi enbart ser till fakta så är allt förgäves. Vilken hybris att som individ försöka ta upp kampen mot termodynamikens orubbliga lagar.

Ändå gör vi det. Agerar utifrån en tro, även om åtminstone jag saknar språket för det.

I sitt tal citerar Hjalmar Branting den engelska socialistiska science fiction-författaren H.G. Wells, som menade att prästerna tappat bort sitt engagemang i världen, och borde hitta tillbaka till ”en verklig religiositet, det vill säga en verklig samhällssolidaritet i världen.”

För mig är kyrkan ett sådant rum. Ingen kommer fram och försöker sälja något, alla är välkomna. Precis som vänstern i sina bättre stunder. När jag sitter på de hårda träbänkarna tänker jag aldrig på hur jag ska ta mig framåt, utan på hur jag kan bli bättre inför människorna i min omgivning. Många av de finaste andliga platserna är också kombinationer av folkhem och kristendom – som Skogskyrkogården eller Markuskyrkan i södra Stockholm.

I helgen är det kyrkoval, och tanken att föra in partipolitiken i dessa fina rum tar emot. Men den är där, så givetvis kommer jag att rösta på något av de alternativ som bäst matchar min tro – en ”verklig samhällssolidaritet i världen”.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 19 september, 2025

Lång väg kvar på Sveriges nya elnät

Regeringens mål om att dubbla elproduktionen kräver en kraftig utbyggnad av elnäten. Foto: Erland Segerstedt.

I rekordfart har högspänningsledningen Aurora Line byggts från Luleälven till finska gränsen. Men elnätet behöver fortfarande byggas ut kraftigt. Prognoser pekar på att det totalt kan handla om kostnader på nära en biljon kronor – men de exakta siffrorna varierar kraftigt. ”Klart det ställer till det”, säger Maria Jalvemo på Svenska kraftnät.

Kilometer efter kilometer sträcker sig den 30 meter höga elledningen genom skogslandskapet. Men på en punkt längs sträckan pågår arbete. En skylift och några bilar står nere på marken, medan en person sakta förflyttar sig högt uppe i luften längs linan.

– Det är en cykel som sitter fast i ledningen. Vi har jobbat i sju dagar med att sätta upp plastbitar som ska skrämma bort fåglarna. Vi började i Messaure och nu har vi kommit till stolpe 316, berättar Pavel, som står på marken vid skåpbilen med material.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 18 september, 2025

Toppmoderat anmäld för hets mot folkgrupp: ”Kallar judar för odjur”

Mattias Karlsson är gruppledare för Moderaterna i riksdagen. Foto: Henrik Montgomery / TT.

Anmälaren menar att Moderaternas gruppledare Mattias Karlssons beskrivning av en judisk vänstergrupp som ”odjur” är rasistisk – och beskriver anmälan som en symbolisk markering.

I samband med den tysta manifestation som arrangerades av en judisk vänstergrupp mot ett föredrag av en tidigare IDF-officer på det judiska kulturcentret Bajit gick flera politiker ut med hård kritik mot protesten.

Bland dem som fördömde manifestationen fanns utrikesminister Maria Malmer Stenergard och Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson, som båda lyfte fram det faktum att den judiska Hillelskolan delar lokal med Bajit, och att det kan ha funnits elever på plats trots att protesten ägde rum efter skoltid.

Även Moderaternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, kritiserade manifestationen i hårda ordalag:

I bilden på X-inlägget ser man tydligt att det är en judisk förening som håller i manifestationen

”Det är terror i vardagen. Det är antisemitism i sin renaste form. De som gör detta är inte aktivister, de är odjur”, skrev han i ett inlägg som fortfarande ligger uppe på X.

Nu har en polisanmälan lämnats in mot Mattias Karlsson – för hets mot folkgrupp. Bakom den står nätverket Nödrop Gaza, som i ett inlägg på Instagram beskriver hur Karlsson ”kallar judar för odjur”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 18 september, 2025

Välfärdsstat ut, gigjobb in

Gigekonomin suger in arbetare när välfärdsstaten slutar skydda dem, menar forskaren Petter Törnberg. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Gigekonomins framväxt och nedmonteringen av välfärdsstaten är två sidor av samma mynt, enligt en ny svensk-nederländsk studie. ”De bygger på en sårbar, arbetslös underklass som inte får skydd från någon välfärdsstat”, säger forskaren Juliana Chueri.

”Stoppa gigbolagen i välfärden!” vädjade nyligen trafikpolitikern Kadir Kasirga (S) i tidningen Transportarbetaren. 

Andelen privata leverantörer inom vård och omsorg har ökat överlag de senaste åren, främst under borgerliga regionstyren. Men i våras tog gigekonomin ett helt nytt kliv in på välfärdens arena, när app-taxibolaget Bolt – vars arbetsvillkor kritiserats som ”slavliknande” av chaufförer – vann en upphandling i region Uppsala, för att köra kollektivavtalslösa vårdresor. Kort därefter gjorde närliggande Sigtuna kommun samma sak, och har nu anförtrott Bolt med att köra skolskjuts och färdtjänst – under vad man beskriver som ”kollektivavtalsliknande villkor”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 18 september, 2025

Svensk kostym, kurdiskt blod

Dansandet har också blivit en väg in i ett politiskt engagemang. Foto: Lisa Mattisson.

En folksång i radion under pandemin fick yrkeschauffören Björn Lindberg att börja dansa kurdisk dans. Nu har han en entusiastisk storpublik från hela världen som följer honom på Tiktok och Instagram.

Ding, ding, ding, ding, tjut, tjuut! På mobilskärmen syns en man i ett enkelt möblerat vardagsrum som rör sig med sirliga rörelser till kurdisk folkmusik. Det hörs på drillarna att det är en glädjedans och zurnan, blåsinstrumentet i låten tutar gällt som en säckpipa på speed. Höfterna rör sig, axlarna vickar och han bröstar upp sig och kastar då och då skälmska blickar mot kameran medan armarna svänger sensuellt. I handen håller han en sjal med den röd-grön-gula kurdiska flaggans färger som han snurrar i takt till rytmernas gung.

Det är bara en sak som sticker ut: den dansande mannen har ljust, rödlätt hår och liknar mest kaviar-Kalles storebror.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 17 september, 2025

Paulina Sokolow: Är församlingen till för oss judar – eller för Israel?

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) och Aron Verständig, ordförande judiska centralrådet vid en minnesstund för 7 oktober-attacken i Israel. Foto: Fredrik Sandberg / TT.

Judar mot judar. Så kan man beskriva det som hände i måndags, när aktionsgruppen Judisk antisionistisk allians genomförde en manifestation framför det judiska kulturcentret Bajit. Detta i protest mot att man bjudit in en tidigare IDF-officer till ett föredrag i samma hus där barn några timmar tidigare suttit vid sina bänkar. Kan man tänka sig en tydligare bild av den avgrundsdjupa sprickan som uppstått inom en av Sveriges minsta minoriteter? 

Hur kunde det bli så här? Det är inget vackert firande av jubileumsåret, då det uppmärksammas att det är 250 år sedan juden Aaron Isaac fick kungens tillåtelse att grunda en judisk församling. Det var så landet blev en – om än inte välkomnande famn – så definitivt en fruktsam jordmån för de första invandrarna att starta affärsrörelser, varav vissa skulle blomstra till dessa dagar och forma svenskt kulturliv. Vill man få en känsla av en sådan mötesplats så går det att besöka Judiska museet i Gamla stan, en undanskymd men interiört vacker byggnad som vittnar om en bit svensk, mångkulturell kosmopolitisk historia. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 17 september, 2025

Hur kan Sverige kasta iranska feminister rakt in i döden?

Mordet på Mahsa Jina Amini uppmärksammas i Oslo, september 2023. Foto: Javad Parsa/NTB/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

I dag tänder jag ett ljus för den unga iransk-kurdiskan Jina Mahsa Amini. Det är nämligen tre år sedan hon miste livet efter att ha misshandlats av Irans så kallade moralpoliser i Teheran.

Med all rätt väckte mordet ramaskri i hela landet. Hur kan en ung kvinna dödas bara för att hon inte dolt sitt hår tillräckligt väl under slöjan?

Tusentals kvinnor har under årtionden mördats av ayatollornas förtrycksapparat bara för att de velat leva fria liv eller deltagit i protester. Men mordet på Jina tände en unik gnista av motstånd.

Miljontals kvinnor och män gick ut på gatorna i Iran och ropade ”Kvinna, liv, frihet”. Unga kvinnor ryckte av mullornas turbaner. Bilder av Jina bars på demonstrationer från Teheran till Stockholm.

Att hon blev en sådan symbol beror till stor del på de två modiga journalisterna Nilufar Hamedi och Elaheh Mohammedi. 

Utvisningarna av Fereshteh och Narges illustrerar att Sverige inte menar allvar med sina fördömanden av kvinnoförtryck runt om i världen.

De avslöjade vad som hänt och vakade över henne på sjukhuset innan hon dog. En av de sista bilderna, där Jina ligger inför döden under en rutig filt med slangar i munnen och näsan, är outhärdlig.

Och ayatollorna, som i vanliga fall kontrollerar alla medier, blev ursinniga. Strax efter att bilderna på Jina på sjukhussängen spridits över hela världen frihetsberövades de två journalisterna. Hamedi och Mohammedi anklagades för att ha ”spridit propaganda och konspirera mot rikets säkerhet”. Först efter sjutton månader i fängelse och omfattande protester från omvärlden frigavs de.

När jag i dag sörjer Jinas orättfärdiga död är jag ledsen över något annat också. Sverige, en gång känt som en humanitär stormakt, utvisar kvinnorättsaktivister till Iran. Kvinnor som jagas av ayatollorna bara för att de kämpar för sina medsystrars rätt till att välja framtid, kärlekspartner och bestämma över sina kroppar. Det är oacceptabelt.

Låt mig nämna två av dem.

Fereshteh Javani (bilden) kom till Sverige för sex år sedan efter att ha kämpat för kvinnors rättigheter i Iran. Här organiserar hon ”Kvinna, liv, frihet”-manifestationer runt om i landet, samtidigt som hon arbetar och försörjer sig. Hennes kamp mot ayatollorna i Iran är ingen hemlighet eftersom hon också framträtt i bland annat Flamman. Men trots att hon riskerar avrättning i Iran har Migrationsverket beslutat att utvisa henne dit.

En annan kvinna som fortsatt sitt engagemang för både kvinnors och kurders rättigheter i Sverige är Narges Hashemi, som flyttade hit för ett decennium sedan med sin bror Edris. Även hon har organiserat ”Kvinna, liv, frihet”-manifestationer och finns med säkerhet på Teheran-regimens lista över dem som ska straffas.

Läs mer

Ändå insisterar Migrationsverket, på direktiv av Tidö-regeringen, på att hon måste lämna Sverige omedelbart. Och som en kriminell måste hon två gånger i veckan anmäla sig till Migrationsverket i Märsta.

Utvisningarna av Fereshteh och Narges illustrerar att Sverige inte menar allvar med sina fördömanden av kvinnoförtryck runt om i världen. Hur kan vi kasta kvinnorättsaktivister som sökt skydd hos oss tillbaka till sina förtryckare? Har skamlösheten inga gränser?

Nu är jag rädd att jag snart behöver tända fler ljus. För de kvinnorättsaktivister som Sverige utvisar till Iran.

Diskutera på forumet (0 svar)