Socialdemokratiska Labour i Storbritannien har i en medlemsomröstning valt en ny partiledare. Den demokratiske socialisten Jeremy Corbyn. Han fick 59,5 procent av rösterna – 251 417 av totalt 422 664 – att jämföra med de mer eller mindre högersocialdemokratiska motkandidaterna – eller Blairister som de kallas i Storbritannien – Andy Burnham 19 procent, Yvette Cooper 17 procent och Liz Kendall 4,5 procent.
För första gången har Labours medlemmar och sympatisörer fått avgöra vem som ska vara partiledare och med en förkrossande majoritet valde de socialisten Corbyn som hatas som pesten av partihögern däribland de tidigare partiledarna Tony Blair och Gordon Brown.
Efter en rad kontroverser kring fackföreningarnas inflytande över partiet antog Labour förra året ett nytt system för val av ledare. Man övergav det tidigare tredelade valkollegiet, där parlamentsgruppen, betalande medlemmar och medlemmar av fackföreningar och anslutande organisationer hade en tredjedel av rösterna var. I det nya systemet räknas alla röster lika. Och för att få vara med är det tillräckligt att vara partimedlem, fackföreningsmedlem med Labourtillhörighet eller självregistrerad sympatisör (kostar cirka 40 kronor).

Förändringen har bidragit till att partiet erhållit nya medlemmar i en omfattning som kanske aldrig tidigare. Labours medlemsantal har vuxit från 190 000 till nära 600 000. Till det kommer 180 000 nya partisympatisörer. Det är framför allt ungdomar och fackföreningsmedlemmar som har anslutit sig just för att de stödjer Jeremy Corbyns vänsteragenda.
Under valkampanjen har Corbyn fått stöd från ett tiotal fackförbund, däribland Storbritanniens två största fackförbund Unite och Unison. Unite har ställt upp med lokaler för de tusentals volontärer som kampanjat för Corbyn.
Jeremy Corbyn har suttit i det brittiska parlamentet – House of Commons – sedan 1983. Han har varit en principfast politiker, men det har varit på grundval av hans egna principer, inte partiets. Som parlamentariker har han varit en rebell som röstat emot partiledningen omkring 550 gånger.

Corbyns politiska profil i dag ser i stora drag ut som den gjorde vid starten av hans politiska liv i slutet av 70-talet. Han vill genomföra en radikal omfördelning genom skatte- och välfärdssystemet, men också genom statligt ägande och utbyggd offentlig sektor. Han har bland annat lovat att åternationalisera den under Thatcher och Blair privatiserade järnvägen. Han är motståndare till Nato och TTIP samt EU-skeptiker.
Vid folkomröstningen 1985 röstade han för att Storbritannien skulle lämna dåvarande EG. UKIP:s ledare Nigel Farage har sagt att han gärna samarbetar med Jeremy Corbyn under den av det brittiska underhuset beslutade folkomröstningen om EU. Om Corbyn blir en av frontfigurerna för att Storbritannien ska lämna EU förbättras naturligtvis förutsättningarna för att så ska bli resultatet.
Till sist en anekdot. ”Liberala” Dagens Nyheters ledarredaktion förnekar sig som vanligt inte. I en huvudledare skriver en anonym redaktör att valet av Jeremy Corbyn som partiledare för Labour ”riskerar att dra olycka över partiet såväl som brittisk politik och omvärlden”. Ledaren avslutas med att valet ”var främst ett slag mot pragmatiska och Europavänliga socialdemokrater i Storbritannien. Men ingen tjänar på att Labour leds av en figur som Jeremy Corbyn.”