Det är i mellandagarna, min vän A med sambo hade planerat en mysig, barnfri kväll med mat och bio. Men sambon blev sjuk. Jag blev stand in. De hade bokat filmen Carol som faktiskt passerat utanför mitt synfält men som visade sig vara en pärla. Inte bara en fantastisk film om kärlek men också om motstånd.
Utan att förstöra för de som vill se filmen handlar den om homosexuell kärlek mellan de två kvinnorna Therese spelad av Rooney Mara och Carol spelad av fantastiska Cate Blanchett.
Det är ett klassdrama, ett könsdrama och ett gay-drama. Och ja, för att närmast fylla den intersektionella paletten – även rasfrågorna hanteras på ett snyggt sätt, fast de är inte temat för filmen.
Therese är en arbetarklasstjej som arbetar i leksaksavdelningen på ett stort varuhus där överklasskvinnan Carol letar leksaker till den älskade dotter hon har i ett stelnat äktenskap. Med Thereses hjälp inhandlas en modelljärnväg till dottern och via den lagbundenhet som stark passion ofta för med sig, korsas deras vägar igen.
 
Fördomar och strukturell ondska drabbar dessa två kvinnor mitt 1950-talet. Men precis som vi vant oss vid i den historiematerialistiska kvalitetsserien The Wire – är ondskan vare sig banal eller endimensionell. Istället skildras ett raster av visserligen djävliga handlingar som försöker inordna och kontrollera dessa kvinnors frihet och sexualitet – men på ett sätt som gör ondskan logisk inom det system den föds i och verkar genom.
 Till slut är det modet som avgör. Carols val att göra något oväntat ger henne frihet. Friheten har som alltid ett pris.

Men inom de befrielsekamper som bedrevs under 1900-talet – inte minst aktuella i Suffragette, även den på bio nu, eller i The Butler och Selma som visar medborgarrättsrörelsens motstånd – var det enskildas mod och offer som långsamt flyttade fram positionerna. Det kan vara skönt att tänka på för alla de aktivister som för tillfället kämpar i motvind kring migranters rättigheter, hbtq-frågor eller för den fackliga kampen på arbetsplatser långt från bjudvin och våningar. Ett litet steg. Din del. Det är vad som krävs av oss. Tillsammans välter det herrarna till slut.
Men precis som i livet är till syvende og sist kärleken större än politiken. Carol är en fantastiskt vacker film där bilderna likt oljemålningar fyller duken och tiden är just det tuggummi av gelé som det känns som när den man älskar kommer in i rummet.
 Efteråt går man ut skakad från salongen. Berörd av en film som fångat både kampen och livet.