– Det är väldigt långtgående, på ett sätt vi inte mött tidigare. Här handlar det inte om att göra avtalen dispositiva lokalt utan om att flytta över makt helt.
Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, har utbytt avtalskrav med förbundets motparter i de olika branscherna. Två av dem sticker ut särskilt: Teknikföretagen och Ikem.
– Ikem har tagit i ordentligt. De har hela sjutton specifika krav på förändringar, konstaterar Säikkälä.
Många avtal går ut i mars/april och på flera håll är förhandlingarna redan igång.
Teknikföretagen, den största arbetsgivarorganisationerna inom industrin, vill flytta ned löneförhandlingarna lokalt genom att de lokala parterna ska ha möjlighet att komma överens om lägre löneökningar än de i riksavtalet.
Det är inte första gången sådana krav ställs. Men denna gång vill man dessutom att löneökningsgarantierna på individnivå ska slopas helt, och att det ska vara möjligt att lokalt förhandla om lönesänkningar.
Ikem vill också korta den tillåtna sammanhängande semestern till tre veckor.
Allra mest uppseendeväckande är arbetsgivarorganisationens krav på ökad makt över arbetstiderna.

Ändra i stupstocksregeln

Det finns inom kollektivavtalet en möjlighet att göra upp om att flytta arbetstid mellan olika delar av året. Exempelvis att ha längre schemalagda arbetsveckor
Men det bygger på lokala överenskommelser med fackklubben. Om parterna inte är överens, finns en stupstocksregel i avtalet som säger att arbetstiderna ska vara på dagtid men med möjlighet för arbetsgivaren att fritt omdisponera fyrtio minuter per dag.
Teknikföretagen vill ändra i stupstocksregeln, så att den så kallade arbetstidskorridoren utökas från fyrtio minuter per dag till fem timmar i veckan som ska kunna tas ut i ett svep måndag till lördag. IKEM vill gå ännu längre och ha tio timmar. Det motsvarar alltså möjligheten att omdisponera två timmars arbete per dag på kort varsel och utan att betala extra övertidspengar. Och huvud­regeln om lokalt fackligt inflytande blir undantaget.
– Konsekvensen blir att företagen inte är motiverade att försöka komma överens, säger Säikkälä.
Men är det inte bara en del av förhandlingstaktiken; att medvetet ställa extrema krav? Nej, enligt Säikkälä.
– Problemet är att många resonerar så, att man inte tar detta på allvar. Det är ett misstag. Det här är på riktigt. De försöker kliva framåt och de är oblyga. Och driver de på sina krav så riskerar vi hamna i konfliktsituation.
Kan det finnas något samband med att LO-förbundens interna samordning sprack? Nej, tror Säikkälä. De här kraven skulle kommit ändå. Företagen hänvisar till bland annat svag efterfrågan i ekonomin, låga löneökningar i jämförbara länder som Finland.
Niklas Hjert, förhandlingschef på Unionen, håller samma linje. Inom ett av hans avtalsområden – telekom och IT – har arbetsgivarorganisationen Almega bland annat ställt krav som i praktiken skulle skrota Lagen om anställningsskydd.
– Jag utgår ifrån att Almega ställer kraven på fullt allvar. Det är i linje med deras övriga agerande under flera års tid.
Almega vill att två­personsundantaget från Las-turlistor i småföretag ska utökas till 20 procent av hela personalen i samtliga företag oberoende av storlek.
Utöver det kräver Almega sifferlösa avtal, alltså avtal där vare sig löner eller löneökningar är centralt definierade.
– Det enda man gör med sifferlösa avtal är att flytta över makten till arbetsgivaren.
När man har internationella koncerner bland motparterna blir sifferlösa avtal särskilt farligt, menar Hjert. Då saknas skydd mot de gånger som koncerner utfärdar interna besparingsbeting som exempelvis innebär frysta löner.
Ett tredje krav från Almega är tillsvidareavtal, alltså att kollektivavtalen automatiskt löper vidare. Istället för att avtalen avslutas och omförhandlas vill arbetsgivarna ha ”regelbundna avstämningspunkter”.
– Almega går längre än andra. De vill göra upp på företags- eller ännu hellre individnivå, och runda de fackliga organisationerna helt. Vår analys är att de vill skrota den svenska modellen, att de inte är intresserade av att fortsätta utveckla kollektivavtalen, säger Niklas Hjert.

Extrem position

Det är inte bara i den privata sektorn som arbetsgivarna utmärker sig. Sveriges Kommuner och Landsting går ännu längre. Johan Ingelskog, avtalschef på Kommunal, säger till tidningen Arbetet att SKL:s krav skulle innebära ”slakt på nuvarande villkor” och ”stopp för allt fackligt inflytande över lönerna”.
– Vi har en motpart som intar en extrem position med sina yrkanden. SKL är en vänsterstyrd politisk organisation. Vi är på gränsen till chockade över hur pass nyliberal politik de driver, säger Ingelskog till tidningen Arbetet.
I höstas sprack som sagt LO-förbundens interna samordning. Det innebär att förbunden förhandlar var för sig och att det inte finns några gemensamt definierade krav man ställer. Det innebär däremot inte att det saknas gemensamt försvar mot attacker.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson betonar att han måste uttala sig med försiktighet och att hans roll är mer vid sidan av denna gång. Men avtalssekreterarna inom LO träffas förstås löpande för diskussion och avrapportering, så Johansson har en viss överblick. Och han oroas över de signaler som vissa arbetsgivarorganisationer sänder ut.
– Det är allvarligt. Om, jag säger om, arbetsgivarna tror att de har någon slags fördel av den spruckna LO-samordningen, så ska de också veta att vi ganska snart kan prata ihop oss till gemensamt försvar. Och då kan det ta en ände med förskräckelse, säger Johansson och syftar på sannolikheten för storkonflikter.
– Men jag tror också att det är för tidigt att avgöra vart detta pekar. Trots allt har vi bara sett mindre delar av den totala mängden avtalskrav ännu.

Extrema krav  Några exempel

Almegas krav gentemot Unionen:
• Gör avtalen sifferlösa.
• Skriv tillsvidareavtal.
• Vid arbetsbristuppsägningar ska undantaget från Las
utökas till 20 procent av arbetsstyrkan

SKL:s krav gentemot Kommunal:
• Gör avtalen sifferlösa.
• Skriv tillsvidareavtal.
• Slopa lägstalönerna.
• Utökad arbetsskyldighet.
• Sämre villkor för OB, övertid och jour.
• Längre semesterperiod, från maj till september.

Teknikföretagens krav gentemot IF Metall:
• Företag ska kunna beordra fem timmars merarbete i veckan utan att betala övertid.
• Bort med individgarantierna.
• Lokal lönebildning inklusive lokala överenskommelser kring lönesänkning.

Ikems krav gentemot IF Metall:
• Samma som Teknikföretagen, men tio timmars arbetstidskorridor istället för fem.
• Semesterperioden ska utökas till att omfatta maj till augusti och arbetsgivaren ska kunna besluta att den sammanhängande semestern blir tre veckor.