Nyligen avslöjade Sydsvenskan missförhållanden på förskolan Klangen i Malmö. Det är en förskola med gråtande personal, sopor som ingen hinner slänga och barngrupper så stora att barnens säkerhet inte kan garanteras som beskrivs i tidningens reportage. Det är troligen ett extremt fall. Men stora barngrupper är ett problem i många kommuner.
Enligt Skolverkets nya riktmärken, som presenterades för ett par veckor sedan, rekommenderas sex till tolv barn i en grupp med ett- till treåringar. 2014 hade 173 av 291 kommuner i snitt tretton eller fler barn i småbarnsgrupperna. Bland äldre barn rekommenderar Skolverket inte fler än 15 barn i varje grupp. Totalt har 217 kommuner, eller 75 procent av kommunerna, barngrupper med i snitt 16 barn eller fler. En fåtal kommuner sticker ut rejält i statistiken med grupper på över 40 barn.
– Om man tittar till snittgrupperna ligger de på 16-17 barn. Där har de legat de senaste tio åren. Både personal och föräldrar säger att grupperna är för stora och därför har vi medvetet lagt dem något lägre, säger Ulrika Lundqvist, enhetschef på Skolverket.
Samtidigt understryker hon att riktmärkena är tänkta som en fingervisning. Det kan skilja sig i hur mycket stöd olika barngrupper behöver. Det som forskningen entydigt pekar på är att stora barngrupper inte är bra för barnen, även om man stärker upp med mer personal. Det finns exempel på förskolor med så kallade storbarnsgrupper på 30 till 40 barn där man delar upp sig i mindre grupper under dagen.
– Man är jättetydlig i forskningen att det inte är bra för barn att relatera till så många olika barn och vuxna, särskilt när det gäller små barn. Det kan vara bättre för pedagogerna med mer flexibilitet och att man täcker upp för varandra. Men barn behöver ett begränsat antal personer att knyta an till.
Är det en kostnadsfråga eller en fråga om olika syn på hur man bäst organiserar arbetet?
– Det är svårt att veta. Men mindre grupper kräver andra typer av lokaler. Det kan vara en kostnad och något som kan vara svårt att ändra på över en natt.

Förskollärare:

”Har inte fem par armar”

Yrsa Rasmussen har jobbat som barnskötare tidigare och har just nu ett vikariat som förskollärare. Hon välkomnar de nya riktmärkena från Skolverket.
– Det är jättebra. Det gör att barnen får stå mer i fokus. Vi ska arbeta efter läroplanen och där handlar det om att barnens intressen ska stå i fokus för hela verksamheten. Det blir så klart lättare med mindre grupper.
Hon påpekar också att barnens säkerhet faktiskt inte kan garanteras med för stora grupper.
– Hur gärna man än vill så kan man inte vara överallt och ha fem par armar.
Själv tycker hon att det fungerar bra på hennes arbetsplats.
– Jag jobbar med mindre barn och det är 15 barn på tre pedagoger. Det är rimligt, men det är klart att det är tufft ibland.

Kvinnofråga

Att ge förskolan mer resurser handlar också om att stärka kvinnor på arbetsmarknaden, menar Yrsa Rasmussen. Förskolan är i dag ett kvinnodominerat yrke som har höga sjukskrivningstal.
– Det är ett yrke som sliter på kroppen. Det är mycket tunga lyft och man är mycket nere på golvet och det sliter om man inte har tillräckligt med hjälpmedel och inte är tillräckligt mycket personal.
Men en väl fungerande förskola ger också kvinnor bättre möjligheter att kunna jobba heltid. Yrsa Rasmussen tar upp avslöjandet om missförhållanden på förskolan i Malmö som exempel. Där har en del mammor valt att gå ner i arbetstid för att slippa ha barnen där i möjligaste mån.
– Om man hamnar på en sån förskola där man ser att det är för lite personal så är det klart att mammorna får ta den största smällen.