– Jag har varit ordförande för Nej till EU sedan 2004 och jag har aldrig blivit intervjuad av nationell media. Men helt plötsligt veckan innan brexit började de höra av sig.
Det säger Jan Erik Gustafsson, ordförande i Folkrörelsen Nej till EU. Organisationen driver just nu på för ett upprop bland organisationer om en ny folkomröstning om EU. Hittills har ett tiotal organisationer ställt sig bakom den, däribland Ung vänster. Samtidigt har det inte varit så hårt tryck i EU-frågan som man kanske kunnat vänta sig efter brexit. Jan Erik Gustafsson tycker själv att vänsterledaren Jonas Sjöstedt kunde ha gått ut hårdare med sin EU-kritik och prioriterat frågan mer.

Brist på självkritik
Han betonar att brexit, trots att nej-sidans kampanj dominerades av högerextrema uttryck, i mångt och mycket var ett klassval. Financial Times beskrev det som den mest klassbaserade omröstningen någonsin i Storbritannien.
– Medelklassen i London röstade för att stanna och samma med Skottland där det är en ganska speciell situation. Men Wales röstade för brexit, det är nästan det enda ställe där det finns kvar industriarbetarklass. På landsbygden och i gamla industriorter var brexitsidan närmast kompakt.
– Min första reaktion var att nu måste alla förstå att det här bygget måste förändras, säger Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk till Flamman.

Inga stora omvälvningar
Men i EU-parlamentet har inte Storbritanniens beslut om utträde lett till några stora omvälvningar.
– Den brist på självkritik och brist på någon som helst respekt för den vilja som väljarna uttryckt i Storbritannien tycker jag är minst lika oroande som Nigel Farage (högerextrema Ukips avgående partiledare, reds anm), säger Malin Björk om hur stämningen var under den första plenumdebatten sedan brexit.

”Min första
reaktion var att nu måste alla
förstå att det
här bygget
måste förändras”

Nej till folkomröstning
Inför Vänsterpartiets kongress i maj fanns förslag om att driva en ny folkomröstning om EU. Det röstades ner av kongressen. Efter Brexit gick Jonas Sjöstedt ut med ett krav om att Sverige bör omförhandla sina villkor i EU-medlemskapet. Däremot ville han avvakta med att kräva en ny folkomröstning. Malin Björk säger att hon inte vill föregripa diskussionen inom V, men säger att det är viktigt att debatten förs och att vänstern kommer fram med sin EU-kritik.
– Det finns ingen genväg. Vi måste fram med vår vänsterkritik och våra alternativ. Det är kanske ytterligare en sak vi måste göra: att definiera våra alternativ. Därför tror jag att vi måste diskutera det mer inom vänstern.
– Vi vet alla i vänstern att EU är uselt. Uselt! Det handlar om allt från löntagares rättigheter till att man driver igenom demokratifientliga handelsavtal. Vi måste bli bättre på att driva på de delarna. Vi måste vara fler inom vänstern som driver på.

”Men nu säger Löfven att han inte ens står upp för det sociala protokollet som han sade i
valrörelsen.”

När Storbritannien som första land någonsin väljer att gå ur EU menar hon att det finns ett unikt tillfälle att driva EU-kritik.
– Det är öppet mål! Men nu säger Löfven att han inte ens står upp för det sociala protokollet som han sade i valrörelsen.

Finns det risk att man lämnar över EU-kritiken till rasistiska krafter annars?
– Absolut! Går man inte ut nu och kräver respekt för arbetstagares rättigheter, som med utstationeringsdirektivet, så gör man ett väldigt strategiskt felbeslut.
Även Jan Erik Gustafsson menar att det finns en risk att man lämnar fältet fritt för SD om inte andra EU-kritiker driver de här frågorna. Han tror att en spretig EU-kritisk rörelse är vägen framåt. Han drar en parallell till EMU-omröstningen då Nej till EU hade erfarenhetsutbyte med både EMU-kritiska socialdemokrater så väl som moderater.
– Jag tror det var därför vi vann. Och vi förlorade EU-omröstningen 1994 för att vi var för centralistiska.