Hur tänkte du nu, Guy? EU-liberalernas ordförande Guy Verhofstadt har skrivit förslaget i EU-parlamentet om hur EU bör förändras. I inledningen noteras korrekt att ”en växande andel av befolkningen förkastar den nuvarande Europeiska Unionen”. För att vända den trenden föreslår denne belgiske liberal en rad ”reformer”.
Förslaget, som behandlas i konstitutionsutskottet, blir EU-parlamentets viktigaste opinionsyttring efter Brexit-folkomröstningen i Storbritannien. Att ett av de största medlemsländerna beslutat lämna har försatt EU-eliten i chock. Det gäller att vända utvecklingen. Om EU blir mer effektivt så blir EU populärt, tror Verhofstadt. Därför föreslår han följande ”reformer”:
• Den icke-folkvalda EU-kommissionen måste bli ”en verklig regering med rätt att formulera och genomföra en gemensam monetär-, skatte- och makro-ekonomisk politik”. För att EU-regeringen ska bli mer effektiv måste antalet kommissionärer skäras ner. Läs: Alla länder kan inte bli representerade i den maktfulla nya ”regeringen”.
• EU:s nyliberala ekonomiska politik, konvergenskraven och stabilitetspakten ska följas utan undantag. En specifik finansministerpost utses inom kommissionen, med makt att ”intervenera i nationella beslut om ekonomisk- och skattepolitik, i de fall där konvergensreglerna inte respekteras.” Läs: En demokratiskt vald vänsterregering i ett medlemsland ska inte kunna genomföra den politik den fått folkligt mandat att för.
• EU måste ha en gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, som blir ”en pelare inom NATO”. EU måste därför ha en egen utrikesminister som företräder unionen i internationella sammanhang, inte minst inom FN. Försvaret ska rustas upp så att EU kan skapa ”stabilitet” bortom sina gränser. Läs: EU ska bli en politisk och militär stormakt som intervenerar i världen.
• Slut på ”Europa a la carte”, med specifika (opt-in och opt-out) lösningar för olika länder. Bland ”problemen” nämns Sverige som står utanför euron. Läs: EU ska inte ta hänsyn till specifika nationella förhållanden.
• Rådet, där regeringarna är representerade, ska bli en EU:s ”andra kammare”. Det roterande ordförandeskapet ska avskaffas. Permanenta ordförandeländer ska utses. Läs: Bara de stora länderna ska vara EU-ordförande.
• I EU-parlamentsvalen får väljarna två röster; en för nationella och en för EU-partier. Läs: Den federala statskaraktären stärks och EU-partilistan blir politisk elit.
• Förändringar av EU:s fördrag ska kräva en 4/5-dels majoritet av medlemsländerna bakom förslagen. Länder som inte godkänner förändringarna ska lämna EU, eller bara bli associerade. Läs: Enskilda länders folkomröstningar ska inte längre hindra bygget av stormakten EU.
I korta ord: EU ska ges nya strukturer som i princip är en federal statsbildning. Det är Verhofstadts logiska slutsats efter Brexit. Men gör det EU populärt bland medborgarna? Kanske tror Verhoftstadt det. Märkliga idéer skapas lätt om man lever isolerad i EU-parlamentet. Men huvudsyftet är ett annat; att genom centralisering av makt garantera att den redan grundlagsfästa nyliberala ekonomiska politiken ska verkställas utan undantag.
Vänstern ska självklart motverka EU-elitens planer i parlamentet. Det är viktigt. Men för att bygga ett annat Europa står inte EU-parlamentet i centrum. Den avgörande faktorn är bred mobilisering av fackliga och folkliga rörelser. Bara när den utomparlamentariska kampen skapar politiskt tryck kan vänstern bli framgångsrik. Bara då blir progressiva lösningar möjliga. Bara då kan vi skapa ett demokratiskt, rättvist och solidariskt Europa.
Men det kräver att man tänker. Vänster.
