I fredags greps det kurdiska partiet HDP:s ledare Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ när polis slog till mot partiets högkvarter i Ankara. Sju andra ledamöter greps också men släpptes senare. Tidigare under veckan greps även de dubbla HDP-borgmästarna i Diyarbakır. Partiledarna väntas nu ställas inför domstol, sannolikt anklagade för att ha spridit ”terrorpropaganda”. HDP har svarat med att bojkotta alla sammanträden i parlamentet.
Gripandena kom inte oväntat. I somras drev Recep Tayyip Erdoğans regering igenom en lag som gör det möjligt att arrestera politiska meningsmotståndare för stöd till terrorverksamhet. Lagen har från början setts som ett sätt att komma åt HDP som är tredje största parti med 10 procent av rösterna i det senaste valet. Partiet har ständigt anklagats för samröre med det terrorstämplade PKK trots att det söker en fredlig lösning på konflikten med den turkiska staten.

Oppositionen avskaffad

Repressionsvågen stannade dock inte vid HDP och kurderna. Tidigare i förra veckan avskedades ytterligare 10 000 tjänstemän och 15, huvudsakligen kurdiska, medieorgan stängdes ned. Sedan kuppförsöket i juli har nu 110 000 tjänstemän avskedats, 37 000 personer arresterats och 200 medieorgan stängts ned.
I lördags skedde även en formell arrestering av chefredaktören för den största oppositionella dagstidningen Cumhuriyet, Murat Sabuncu. Han hade gripits föregående lördag tillsammans med ett tiotal andra anställda, misstänkt för att stödja PKK och Gülenrörelsen som anklagas för att ligga bakom kuppförsöket.
Sekulära Cumhuriyet (Republiken) grundades 1924 i kölvattnet av folkmordet på armenier 1915 och stöddes personligen av republikens grundare Mustafa Kemal Atatürk. Tidningen står det statsbärande republikanska partiet CHP nära men har sedan Erdoğan kom till makten blivit det huvudsakliga oppositionella medieorganet. Tidningen har dock historiskt varit kritisk mot både PKK och Gülenrörelsen.
I praktiken innebär den senaste veckans arresteringar att Turkiet nu står utan en fungerande opposition. Enligt HDP:s vice ordförande Hisyar Ozsoy innebär detta ”slutet på demokratin” i Turkiet:
– Vi hade inte mycket demokrati ändå men till och med det lilla utrymme vi hade är nu helt utplånat, sade han.
Luxemburgs utrikesminister Jean Asselborn drog i en intervju paralleller mellan Erdoğans metoder och de som användes i Hitlertyskland. Han pekade på det faktum att avskedade tjänstemän får sina pass och universitetsdiplom indragna och sina namn publicerade i media vilket gör det svårt för dem att få nya jobb. I vissa fall har det lett till att hela familjer förlorat sin enda inkomstkälla. Asselborn, vars land innehar EU:s roterande ordförandeskap, efterlyste därför sanktioner mot Turkiet.
Något sådant är dock osannolikt. EU har gjort sig beroende av flyktingöverenskommelsen med Turkiet. USA försöker i sin tur hålla sig på god fot med NATO-partnern Turkiet på grund av landets roll i kriget i Syrien och Irak där USA allierat sig med kurdiska styrkor i kampen mot IS. Så sent som i söndags enades USA och Turkiet om en plan för att befria IS huvudfäste Raqqa i Syrien och USA försäkrade Turkiet om att staden inte ska tillåtas falla i kurdiska händer. EU och USA har därför hittills nöjt sig med att protestera mot gripandena. Erdoğan svarade att han inte bryr sig om ifall Europa kallar honom för diktator.