Visst spelar det roll att Trump vann valet. En president som blir vald med den djupt rasistiska och sexistiska retoriken kommer att påverka oss alla. Än mer de grupper i USA som drabbas direkt av hatet. Men ingen kommer undan politiken. Redan planeras omfattande försämringar av det sociala skyddsnätet.
Det är skillnad på en kandidat som har Sanders-supporters i sin närhet än på en kandidat framlyft av fascister. Så visst hade Hillary och Demokraterna varit bättre. Trots krigshetsen. Det är samtidigt helt rimligt att anta att uteblivna förändringar, frånvaro av politik som satsar på arbetslöshetsbekämpning delvis är det som föranlett Trumps seger. I gruvorter där arbetslöshet är det som dominerar vardagen är valet av Trump lättare att förstå (Inte lika givet att förstå varför priviligierade människor med extremt fasta jobb på andra sidan jordklotet försöker övertyga oss om att valresultatet helt kvittar). Sådana här saker är såklart komplexa att analysera. Det går inte att förenkla till att handla om enskilda företrädare, eller prioriteringar i enskilda valrörelser. Men att dessa strömningar inte expanderar i ett vakuum är uppenbart. Så visst är Demokraterna medskyldiga till valresultatet. Fascism är inte att leka med. När kristider kombineras med avpolitisering och uteblivna satsningar får den grogrund.
Jag hoppas innerligt att USA:s ”vänster” inte sällar sig till Trump-retoriken för att jaga väljare utan att vi får se progressiva politiska förslag och organisering.
Man ska inte analysera i affekt men jag vill diskutera några saker. Jag har flera grejer på min önskelista över vad jag tycker sossarna borde göra. Men erkänner min maktlöshet och lämnar den diskussionen till deras medlemmar. Vad Vänsterpartiet borde göra kan jag däremot påverka. Tidigare diskuterade vi omvärldsanalys för mycket, där det var oklart vad vi som parti egentligen kunde göra. Det vi diskuterade var förvisso viktigt men vi som 5 procents parti utan stabil förankring i fackföreningsrörelsen var knappast ämnad att genomföra det. Vi pratade helt enkelt om saker som sossarna borde göra. Idag pratar vi mer om strategi, men kanske för lite omvärldsanalys. önskar fler diskussioner där vi först skissar upp problemet/omvärlden och sedan diskuterar vilken roll vi kan spela i att förändra detta. Inte vilken roll vi skulle vilja spela, utan vilken roll vi kan ta idag.
För att motverka Sverigedemokrater och/eller rasistiska strömningar måste vi hitta ett sätt att nå ut i orterna: bruksorter, landsorter och förorter. De flesta i vänstern gillar förorten, det är modernt och framtidsinriktat. Politiker uppväxta innanför tullarna börjar tom snacka som kidsen (det är pinsamt bree!).
Sist på allas listor ligger den omoderna bruksorten, inte ens några härliga vyer att skåda ut på som från glesbygdens sommarstugor
Många av oss har ett genuint intresse, vi bor här själva. Andra romantiserar i bästa fall, ibland blir det ett exotifierande. Bättre än högerns stigmatisering, men inte bra nog. Sist på allas listor ligger den omoderna bruksorten, inte ens några härliga vyer att skåda ut på som från glesbygdens sommarstugor. Och inga bär att konfitera. Inget designtorg att köpa ironiska böcker om mustaschvård på och inga mysiga lanthandlar med egen tillverkad honung. Nä, nedlagda industrier, gamla Volvos och tömda butikslokaler. Hu! Vem vill förknippas med det? Romantiseringen av en ”riktig” arbetare är helt ute och ingen vill sammanblandas med moppekillarna. Utom sådana som Trump, eller i Sverige SD. Något måste göras. Pallar inte se hur gamla klasskompisar och grannar tappar hoppet, eller ännu värre hur hoppet tänds av Åkesson. Pallar inte heller höra att vi måste anamma delar av rasismen själva för att lyckas möta detta, ser hur den drabbar vänner dagligen. Vi ska vägra tumma på antirasismen. Det finns ingen motsättning i att rikta sig till de som drabbas hårdast av rasismen och de som bor i de bruksorter där SD har ett starkt stöd. Tvärtom, är det bara rasisterna som tjänar på att en sådan motsättning konstrueras (förstår inte alls diskussionen om att det är ett problem att säga att det är ett problem att den vita arbetarmannen väljer att rösta på en rasist).
Klass är den förenande faktorn. Visst kan vi i valspurter och andra sammanhang fokusera på lättplockade väljare, men om vi vill något mer än att bli valets uppstickande snackis räcker det inte. För sådana projekt riskerar att rasa som korthus. Ett annat problem vänstern ibland hamnar i är expertfällan och regeringsduglighetskomplex. Självklart ska vi inte vara oinsatta, men tycker att frågan om trovärdighet måste kompliceras. Uppenbart är ju att man kan bli vald till president trots att man har dålig koll, mobbas och tar tjejer på pattarna (bör också kompliceras). Rekommenderar ingendera till vår ledning, men skulle vilja att vi diskuterade hur vi bättre kan uppfattas som de som kritiserar samhällsutvecklingen och etablissemanget från vänster. I USA har gruvortens arbetare (och rika högerfolk osv) valt en superkapitalist till president för att han uppfattas strunta i etablissemanget (som han förvisso själv tillhör) och lovar jobb och bättring. Spelar ingen roll hur många Demokrater som förklarat hur korkad/oansvarig Trump är. Det gjorde honom bara starkare.
Till sist, den utveckling som pågår i Sverige och Europa med högerextrema krafter är omfattande och knappast något som kan stoppas bara man gör lite mer på det ena eller andra sättet. Det kanske går åt skogen vad vi än gör och risken ökar definitivt om vi ägnar oss åt alltför mycket intern kritik. Men vi måste åtminstone försöka, på det bästa sätt vi kan, tillsammans.
