I helgen samlas de nordiska vänsterpartierna i Köpenhamn för att diskutera en Plan B i förhållandet till EU. I Flamman skriver den nordiska vänsterpartiledarna tillsammans om Brexit, EES-avtal och behovet av ett socialt protokoll.
De brittiska väljarna har beslutat att Storbritannien ska lämna EU. Som nordiska vänsterpartier har vi mycket kritik mot EU, kritik som ofta delas av vänster i Storbritannien. Men vi har inte kunnat stödja eller identifiera oss med den nationalism och främlingsfientlighet som karaktäriserade mycket av Brexitkampanjen. Nu ska Storbritanniens nya relation med EU förhandlas fram, mellan landets konservativa regering och ett EU där många av unionens makthavare känner sig förödmjukade av britternas beslut och vill svara med att ge britterna dåliga villkor vid utträdet.
Som nordiska vänsterpartier ser vi på denna utveckling med oro. De fem nordiska länderna har valt helt olika relationer till EU. Norge och Island har röstat nej till EU-medlemskap och har istället reglerat sitt samarbete med unionen med ett EES-avtal som ger full tillgång till EU:s inre marknad. Finland är det enda land i Norden som har euron som valuta medan Sverige och Danmark har valt att behålla sina nationella valutor, och med det ett större oberoende i ekonomisk politik. Men trots dessa olikheter är vi länder som samarbetar nära med varandra, och vi har alla en lång tradition av nära kontakter och ekonomiskt utbyte med Storbritannien. Vi har ett gemensamt intresse med Storbritannien av handel utan hinder och av att vi ska kunna studera och arbeta i varandras länder. Vi har ingen önskan om att försvaga vårt samarbete med Storbritannien och anser att talet om att ”hämnas” på grund av Brexit är kortsiktigt och oklokt. Det är tydligt att vänstern i Norden och Storbritannien inte kan överlåta till högern att formulera en vision för våra framtida relationer.
EES-avtalet bygger på att Norge och Island ska följa EU:s regelverk för den inre marknaden, avtalet är konstruerat som ett steg på vägen till fullt EU-medlemskap. Det har stora demokratiska brister och är inte ett avtal mellan jämbördiga parter. Brexit innebär att debatten om EU-medlemskap för Norge och Island i praktiken är avgjord och avslutad. EES-avtalet bör därför ersättas med ett nytt avtal som är mer jämlikt mellan parterna, men som fortfarande innebär ett nära samarbete och få hinder för handel och fri rörlighet mellan våra länder. Ett sådant omförhandlat avtal skulle också kunna erbjuda ett stabilt och väl fungerande alternativ även för Storbritannien utanför EU. Ett brittiskt deltagande i ett nytt avtal med de nuvarande EES-länderna skulle kunna skapa en större jämvikt mellan de berörda länderna och EU. Det skulle kunna skapa en stabil bas för ett fortsatt nära samarbete mellan våra länder och folk.
Frågor om arbetskraftens rörlighet och fri rörlighet inom EU spelade en betydande roll i debatten inför den brittiska folkomröstningen. Dessa frågor är även omstridda i de nordiska länderna. Det är ingen tvekan om att EU:s fria rörlighet på arbetsmarknaden prioriterar företagens behov över löntagarnas rättigheter. Löntagare från olika länder ställs emot varandra med den uppenbara risken att arbetares rättigheter pressas nedåt. Seriösa företag med goda anställningsvillkor kan konkurreras ut av företag som dumpar sociala villkor för att pressa priserna. Ofta utnyttjas arbetskraft från andra länder hänsynslöst. Många av våra löntagare förstår att jobb och arbetsvillkor hotas. Detta är ett verkligt och påtagligt problem inom flera branscher.
Det är ingen tvekan om att EU:s fria rörlighet på arbetsmarknaden prioriterar företagens behov över löntagarnas rättigheter
Lösningen är att garantera att arbetskraft från andra länder, även de som arbetar här tillfälligt, har arbetsvillkor och löner som är minst lika bra som inhemska löntagare på arbetsmarknaden. Kryphål som används av bemanningsföretag och egenföretagare måste täppas till. Detta kan uppnås genom ett socialt protokoll som skrivs in i EU:s fördrag, ett protokoll som gör respekt för kollektivavtal och lagar som skyddar löntagarna till ett villkor för arbetskraftens rörlighet. Vi är positiva till att löntagare från ändra länder arbetar här, men det ska inte ske på bekostnad av framsteg som gjorts för värdländernas löntagare. Genom att göra löntagarnas rättigheter till ett villkor för den fria rörligheten gynnar vi inhemsk arbetskraft, de som kommer hit för att arbeta och seriösa företag. Vi kräver att EU inför ett socialt protokoll och att detta ska omfatta även EES-länderna och ett möjligt framtida avtal som Storbritannien kan ansluta sig till. Om det inte är möjligt att uppnå ett socialt protokoll för hela EU ska våra länder begära ett undantag och gå före. Vänstern kan använda villkoren för Brexit till att stärka löntagarnas rättigheter och samarbetet mellan våra länder.
De nordiska regeringarna har varit mycket passiva i debatten efter omröstningen om Brexit. Den konservativa regeringen i Storbritannien och EU:s institutioner har ensamma fått försöka formulera villkoren för samarbetet mellan oss och Storbritannien. Både EU och den brittiska regeringen sätter kommersiella intressen och företagens rättigheter främst. Vi, vänstern i Norden, uppmanar våra regeringar att vara mer aktiva och finna bättre lösningar. Tillsammans med progressiva krafter i Storbritannien vill vi finna lösningar som leder till nära samarbete och stärkta rättigheter för löntagarna.
