Nooshi Dadgostar fortsätter debatten om vänsterns bostadspolitik och svarar på de två inlägg av Zina Al-Dewany och Ronny Öberg som publicerades i Flamman 47/2016.
Zina Al-Dewanys svar på mitt och Adrianas inlägg (i Flamman 46/2016) har många poänger. Allmännyttan behöver vara ett boende för alla i livets olika skeden och i de familjekonstellationer vi i dag lever i. Med allmännyttan kan vi bygga stort och smått, i flerfamiljshus och i radhus. I stället för att kritisera den bör vi i större utsträckning understödja utbyggnaden av den. Under lång tid har allmännyttan tyvärr inte byggt och har under senaste åren fått en lagstiftning som många felaktigt tolkat som ett närmast omöjligt krav på affärsmässighet. Den behöver i stället få tillbaka rollen som ledare och stadsutvecklare på orten – som även pressar den privata marknaden till bra byggande. Vänsterpartiet har i statsbudgeten fått igenom förmånliga statliga lån som hjälper allmännyttan att mer riskfritt höja byggtakten och hålla i den i både hög och lågkonjunktur. När allmännyttans andel ökar kan den också bättre spegla ortens invånare.
Ronny Öberg ställer (i Flamman 47/2016) frågor om investeringsstödet. Det är ett sätt att styra mot fler bostäder, lägre nyproduktionshyror (eftersom man inte får överskrida ett visst hyrestak) och bättre kvalitet – bostadsbidraget ger inget av det, däremot syftar det till att fler ska kunna efterfråga rätt bostad. Båda behövs. Därför har vi i budgeten, förutom investeringsstödet, fått igenom både höjda bostadsbidrag och bostadstillägg. Något vi får driva även framåt.
Stadens utbyggnad behöver vara styrd av gemensamma krafter – politik, stadsplanerare och boende. Vi försöker därför skapa regelverk som ger kommunerna ansvaret att leda utformningen av goda, hållbara, mänskliga boendemiljöer. Något som de privata aktörerna får underordna sig, i stället för tvärtom. Som några exempel: kommunen ska ha egna klara planer för flera år framåt, större möjlighet att bestämma upplåtelseform, fler verktyg att sätta press på byggherrar som bara ligger på mark utan att bygga och så vidare.
Vänsterpartiet har fått ovanligt stort genomslag för sin bostadspolitik. Samtidigt återstår en hel del att göra. Ta till exempel skattesystemet som i dag ger större subventioner till personer i mångmiljonvillor än hyresgäster. Så visst ska vi fortsätta att göra mer, inte minst på skattesidan, men vi har också kommit en bit på vägen.
Läs Zina Al-Dewanys svar här.
Läs Ronny Öbergs inlägg här.
