Nyligen gjorde SVT:s Edit (9/11, 2016) en kortare granskning där de jämförde den mediala uppmärksamheten som Slussenbygget i Stockholm fått jämfört med Kirunaflytten. Inte helt oväntat har Slussen fått många fler medieklipp än Kiruna. Inte så lite raljant försökte de två programledarna visa på orimligheten i att ”en rondell” i Stockholm får mer uppmärksamhet i riksmedia än en stadsflytt. Frågan är egentligen inte varför Slussen fått så mycket uppmärksamhet, utan varför ingen bryr sig om Kiruna?
Är du en av många som missat vad som händer i Kiruna så är det helt enkelt så att de ska flytta en hel stadskärna (!) några kilometer. Allt som finns ska rivas och flyttas på grund av gruvan som kan få staden att rämna. Ju längre ner i malmgruvan man kommer, desto större blir risken. Den här gruvan är inte vilken som helst. Den är själva anledningen till att Kiruna som stad ens existerar. Åker du till Kiruna ser du gruvan nästan var du än befinner dig. Den har satt många människor i arbete och i princip alla Kirunabor har en relation till gruvan och LKAB, ett statligt ägt vinstdrivande aktiebolag.
Om Stockholm är beroende av Slussen så är det inget mot det beroende Kirunaborna känner inför LKAB och gruvdriften. Det är där jobben finns. I Kiruna är de flesta med på att stadsflytten måste ske, frågan är bara hur. Det är aningen mer pragmatiskt än hur Slussendebatten förts, under det senaste decenniet. I Stockholm har människor inte riktigt förstått varför Slussen måste byggas om, och en del har gjort allt från att skriva arga insändare till att bygga mänskliga murar kring Kolingsborg. Många svallande känslor har blossat upp kring Slussen. Människor med mycket tid, pengar och kulturellt kapital till sitt förfogande kämpar fortfarande för att ”bevara Slussen”. *De* behöver inte vara många för att vara högljudda. Motståndet visar tydligt att den som ropar högst får gehör, oavsett hur orimliga ropen är. Så fungerar medielogiken.
Det är inte så att Kirunaborna har svala känslor inför stadsflytten. Det handlar om deras hem som ska rivas och barnens skolor som ska jämnas med marken. Det är en stor process som ska förankra demokratiskt. Men många av medborgardialogerna och samrådsmötena har fått hållas av just LKAB, vilket lagt över en stor det av det demokratiska ansvaret hos dem. Samtidigt riskerar många hyresgäster stora hyreshöjningar på grund av flytten och Hyresgästföreningens förhandlingar med LKAB har slutat med att LKAB inte velat skriva under på full ersättning. Makten är förskjuts till LKAB. Här är det inte bara media som den granskande makten som hade behövts, utan även statlig inblandning.
Stadsflytten innebär stora konsekvenser för Kirunaborna, men till skillnad från Slussen så är det en fråga som rör hela landet.
Stadsflytten innebär stora konsekvenser för Kirunaborna, men till skillnad från Slussen så är det en fråga som rör hela landet. Vinsterna från utvinningen av järnmalm går tillbaka till hela landet, inte bara Kiruna. Samtidigt är Kiruna beroende av hur staten agerar i fråga om subventioner för nybyggnation, hur riksintressen ska tas till vara(eller inte) och hur nationella myndigheter kan samköras för att effektivisera stadsflytten. Men framförallt överta en del av det sociala ansvar som nu mest vilat på LKAB.
Konflikten handlar i grunden inte om att Slussen och Stockholm fått för mycket uppmärksamhet. När städer förändras, behöver det både granskas och uppmärksammas. Men i Slussenfrågan kom protester från mäktigare håll än vad som hörs från Kiruna. Kanske är det en av anledningarna till att media inte orkar lyfta blicken, för att se hur frånvarande regeringen de senaste åren faktiskt varit i Kiruna och Norrbotten.
