Ännu en vårbudget. Ytterligare några påhopp från Vänsterpartiet om att Socialdemokraterna inte menar allvar med jämlikheten eftersom de inte går med på några skattehöjningar. Fler besked från Magdalena Anderson om att S inte kommer höja skatterna. Ännu fler försäkringar om hur bra det går för Sverige från samma Andersson. Plus några höga skrik från oppositionen om att skatterna kommer höjas jättemycket (200 kronor för den som tjänar 60 000 kronor i månaden) trots att det inte är sant.

Den här budgettexten är snart ett självspelande piano.

Efter vårändringsbudgeten 2017 återstår bara två budgetar innan valet. Det är det som borde ha synts i budgetdebatten och framförallt i budgeten. Hur kan man motivera att statens finanser går med överskott och planeras göra så även kommande år? Var är de djärva förslagen om nya stora reformer som förändrar mer för de mest utsatta? Var är lösningarna på den akuta bostadsbristen? Var är de stora satsningarna på välfärden som behövs så väl? Finns det ens något att ta strid om utöver att S minsann inte tänker sänka skatten?

På grund av Moderaternas totala kollaps finns nu en chans för en S-regering att vinna nästa val. Statsministern och det socialdemokratiska partiet står still eller ökar till och med i vissa förtroendemätningar. Valrörelsen borde vara igång, särskilt med tanke på hur oppositionen hela tiden hotar med att bryta ut delar ur budgeten. Därför måste V börja valarbeta.

Det duger inte med att vara beskedligt irriterade, att inte ta de chanser som finns att göra drastiska utspel som får stor spridning. Regeringen för en alldeles för återhållsam ekonomisk politik utifrån förutsättningarna, investeringarna måste öka, arbetslösheten måste ner och hålen i välfärden måste skyndsamt täppas igen.

Det går att öka konfliktnivån mellan V och regeringen, utan att bränna samarbetet om man nu menar att det är så mycket värt.

Det går att öka konfliktnivån mellan V och regeringen, utan att bränna samarbetet om man nu menar att det är så mycket värt. Går Andersson och Löfven till mitten och gör upp, ja men då är samarbetet över – och det får regeringen ansvara för.

I dagsläget finns det ingen annan än Vänsterpartiet som kan vara både hoppingivande och inkännande för de problem som finns i samhället. Det går de facto bra för Sverige, men en majoritet av Sveriges befolkning får inte ta del av den framgången. Vi har ingen systemkollaps, men det går göra saker mycket mycket bättre. Det går att göra med vänsterpolitik.