På lördag är det 100 år sedan Vänsterpartiet bildades. Den 13 maj, 1917, startade besvikna socialdemokrater Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV). De gjorde det för att det tyckte att Socialdemokraterna hade gått för långt åt höger. Det nya partiets existensberättigande grundade sig i tanken om ett helt annat samhälle och gör det än i dag. Ett samhälle som bygger på andra premisser, som gynnar andra än dem som redan har. Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov. Än så länge har det inte funnits något samhällssystem som utgått från denna princip.
De senast hundra åren har ändå varit framgångsrika för Vänsterpartiet. Man har fått igenom många av sina reformförslag och har åstadkommit förändring i människors vardag. Förbudet mot barnaga, rösträtten, utbyggnaden av förskolan och nu står striden om den oerhört viktiga frågan om vinster i välfärden. Systemförändrande reformer som har gjort samhället bättre.
Det som har varit vänsterns stora fördel historiskt har varit att man på ett effektivt sätt har lyckats kombinera utomparlamentarisk och parlamentarisk kamp. Att man har haft en rörelse i ryggen. Människor som sålt Ny Dag och Flamman, partimedlemmar som fanns och finns i fackföreningsrörelsen och partimedlemmar som var en del av den fredsrörelse som på många sätt satte den politiska dagordningen under 60- och 70-talet. Att partiet hade förmågan att ge en röst i riksdagen åt protesterna mot nedskärningarna under nittiotalet. I vänsterns projekt för framtiden måste man hitta tillbaka till folkrörelsen, till aktivismen och föreningsarbetet som får fler att strömma till partiet och känna att det finns en plats för dem. Att fortsätta organisera människor för nya politiska segrar.
För vinna segrar, det kan vänsterns idéer nämligen fortfarande göra. Faktum är att de redan gör det i hög grad. Att folk tröttnat på etablissemanget, som det pratas mycket om, bygger på en insikt om att politiken inte har tillräckligt mycket att säga till om. Samhället organiseras i dag i högre grad på marknadens villkor. Ett bevis på det är frågan om vinster i välfärden och det folkliga stöd ett vinstförbud har.
Den demokratisträvan, som Vänsterpartiet bygger sina idéer på, finns i allra högsta grad som en längtan hos människor. Det är från denna längtan som Vänsterpartiet i dag måste hämta ytterligare styrka och mod. Vänstern har vunnit tusentals segrar och behöver vinna många fler. Men för att göra det behöver partiet också bli fler som gör mer. Fler som kan bära förslagen, som kan debattera alternativen, som kan förklara skillnaderna mellan en trött socialdemokrati och en pigg socialistisk rörelse.
Är skillnaderna mellan S och V lika stora som vid partisplittringen för hundra år sedan? Antagligen är de ännu större i dag. Ideologiskt borde det vara tydligt. V mot alla andra. Vänsterpartiet vill på lång sikt ha ett samhälle som grundar sig på helt andra principer än de kapitalistiska – nämligen de socialistiska principerna om solidaritet, demokrati, makt över arbetet och alla folks fred och frihet. För att nå dit krävs det att man kan driva igenom förändringar här och nu tillsammans med regeringen. Men det krävs också att man är det allra tydligaste alternativet till såväl regeringen som till övriga partier i och utanför riksdagen.
Vi behöver inte enbart försvara det samhälle vi har i dag – vi kan kräva ett annat
Under de senaste åren har det blivit tydligt att vänstern i bred mening upplever sig själv som inträngd i ett hörn av såväl sömnpillers-sossar som rasistiska reaktionärer. Därför är det så viktigt att komma ihåg följande: vågar man ta ut svängarna så blir handlingsrummet utanför det där hörnet oftast betydligt större än man tror. Vi behöver inte enbart försvara det samhälle vi har i dag – vi kan kräva ett annat.
Vänsterpartiet har genom att man lyft skattefrågorna och numera pratar om ”en ekonomi för alla och inte bara för de rikaste” kommit en bra bit på väg. När Jonas Sjöstedt i Ekots lördagsintervju svarade på frågan om V skulle kunna tänka sig att fälla en socialdemokratisk budget var han väldigt tydlig. ”Den tiden då Vänsterpartiet röstade på en budget som vi inte hade inflytande över, den tiden är för alltid slut. Dörrmattor finns på IKEA. Vi är ett politiskt parti.”
Där och då vann Jonas Sjöstedt över min skepsism. Med en sån här inställning kommer det går bra för vänstern, inte bara i nästa val utan i många år framöver. Till skillnad från hur det ser ut i en del andra länder i Europa så kommer det vara möjligt att kunna välja mellan ett reellt socialistiskt alternativ och status quo-ivrare. Om man i stället gör sig själv irrelevant kommer valet, precis som det gjort i presidentvalet i Frankrike, stå mellan status quo-politiker och fascister. Men det går att undvika.
