Förra torsdagen angrep italiensk polis ett hundratal flyktingar som hade ockuperat ett torg i centrala Rom. Gruppen hade intagit torget efter att omkring 800 flyktingar blivit vräkta utan förvarning från en intilliggande byggnad där de levt i fem år. Polisen använde vattenkanoner och batonger för att mota bort flyktingarna som försvarade sig med käppar, flaskor och stenar. De våldsamma scenerna som bara är de senaste i sitt slag vittnar om att situationen börjar nå bristningsgränsen i Italien.
Under årets första sex månader har över 100 000 migranter kommit till Italien. Att landet har svårt att hantera antalet blir allt mer uppenbart. Bland flyktingarna som demonstrerade förra veckan var de flesta eritreaner och etiopier som har fått asyl och vissa har befunnit sig i landet i över ett årtionde. Många har jobb och barn som går i skola i Rom. Ändå har myndigheterna inte kunnat erbjuda annat än tillfälliga tältläger som i många fall utvecklas till veritabla kåkstäder utanför Italiens storstäder. I dagsläget lever över 200 000 migranter i läger runtom i landet medan de väntar på att få sina asylansökningar behandlade.

Politiska konsekvenser

Bristen på integration och de långa ansökningsprocesserna som kan ta uppemot tre år har nu börjat få politiska återverkningar. Inför valet i mars nästa år har den populistiska och invandringskritiska 5-stjärnerörelsen etablerat sig som den huvudsakliga utmanaren till det regerande socialdemokratiska Demokratiska partiet. Båda får omkring 30 procent i opinionsundersökningarna. Men den viktigaste förändringen har skett längre ut till höger.
Under sommaren har höger- och extremhögerpartier gått framåt i flera lokalval som en direkt konsekvens av migrationen. Högern vann borgmästarvalet i över 15 större städer i juni, främst i norr där migranter ofta samlas i innerstäderna då de inte släpps över gränsen till Schweiz och Österrike. I det traditionellt kommunistiska Toscana valdes den första högerborgmästaren sedan andra världskriget i staden Pistoia. Och på ön Lampedusa, som har kommit att bli en symbol för den pågående krisen, vann oväntat en oberoende hotellägare som ”inte står ut med synen av flyktingar överallt” mot den prisbelönte tidigare borgmästaren Giusi Nicolini.
På det nationella planet har extremhögerpartiet Lega Nord i dag ett lika stort stöd som Silvio Berlusconis Forza Italia, omkring 13 procent. Inför lokalvalen ingick partierna en allians och risken finns att de bildar en koalition med ett eller flera stödpartier efter nästa års parlamentsval. Om 5-stjärnerörelsen skulle gå framåt än mer och lyckas bilda en egen regering är det tydligt vad migranterna har att vänta sig. Förra veckans brutala vräkningar i Rom var beordrade av borgmästarkontoret som sedan förra sommaren styrs av 5-stjärnerörelsen. Många kommentatorer ser också vräkningarna som just ett sätt att bedriva valkampanj i det allt mer främlingsfientliga politiska landskapet. I ett land där medborgargarden nu ”kontrollerar situationen” i flera mindre städer och där extremhögern sponsrar fartyg som ska sabotera räddningsoperationer på Medelhavet lär det inte dröja förrän missnöjet får konsekvenser i den nationella politiken.

EU frånvarande

I ett försök att få situationen under kontroll och minska inflödet av migranter lade italienska myndigheter i juli fram nya riktlinjer för de ideella organisationer som utför räddningsoperationer på Medelhavet. Bland annat tillåts dessa inte längre ta sig in på libyskt vatten för att undsätta kapsejsade båtar. De måste nu även ha en polisman ombord för att gripa eventuella flyktingsmugglare. Flera organisationer har vägrat skriva på de nya riktlinjerna och hävdar att det endast kommer att leda till ännu fler dödsoffer på Medelhavet. Hittills i år har omkring 2 400 människor dött på centrala Medelhavet. Andra organisationer såsom Rädda Barnen, tyska Sea Eye och Läkare Utan Gränser har ställt in alla sina operationer efter att libysk kustbevakning avfyrat varningsskott mot deras fartyg.

Många kommentatorer ser vräkningarna som just ett sätt att bedriva valkampanj i det allt mer främlingsfientliga politiska landskapet

En av anledningarna till de nya reglerna är den allt mer utbredda uppfattningen i Italien att de ideella organisationerna är i maskopi med flyktingsmugglarna. Organisationerna som i år har stått för omkring 30 procent av räddningsoperationerna i Medelhavet brukar nämligen följa en viss rutt in på libyskt vatten där de flesta flyktingbåtarna befinner sig. Detta har beskrivits som en ”taxiservice” och gett upphov till olika högerextrema konspirationsteorier.
Den främsta orsaken till den nya migrationspolitiken är dock bristen på hjälp från EU. Hittills har EU:s svar varit att ge stöd till Libyens kustbevakning för att försöka hindra båtarna att ta sig över havet. Man har även försökt sluta avtal med olika stammar längs det till stora delar laglösa Libyens södra gräns för att hindra migrationen från subsahariska Afrika till Medelhavskusten.

Hotspots

Italiens nya linje har dock nu fått stöd av EU. I måndags antogs de nya reglerna under ett möte i Paris med Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, Libyen, Tchad och Niger med målet att förhindra ekonomisk migration. Ett förslag från Frankrikes president Emmanuel Macron om att upprätta asylcenter, så kallade ”hotspots”, i Nordafrika för människor som fått flyktingstatus av FN-organet UNHCR antogs. Man kom även överens om att EU ska ge 200 miljoner euro till olika migrationsprojekt runtom i Nordafrika, öka övervakningen av kusten i samarbete med Libyen samt upprätta en gemensam europeisk-afrikansk styrka i Sahel som ska jaga olika typer av smugglare. FN och International Organization for Migration ska också arbeta för att omvandla de läger i Libyen som drivs av lokala miliser till öppna ”mottagningscenter”. Man kom även överens om att underlätta möjligheterna för migranter som ofta lever under slavliknande förhållanden i lägren att frivilligt återvända till sina hemländer.
Men någon långsiktig lösning på problemet verkar inte vara inom sikte. De senaste åtgärderna har visserligen gjort att antalet migranter som kommer till Italien har sjunkit, men under samma tid har antalet migranter som försöker ta sig från Marocko till Spanien ökat. Förra veckan rapporterade den grekiska tidningen Kahtimerini dessutom att Turkiet har börjat låta flyktingar ta sig till Grekland igen, trots överenskommelsen med EU från förra året.

Östeuropeisk vägran

Den effektivaste lösningen, det vill säga att EU gemensamt tar emot och fördelar migranter med flyktingsstatus, är fortfarande politiskt omöjlig. Förra veckan meddelade Polens regering att man är beredd att överklaga EU-kommissionens beslut att bötfälla landets regering för att ha vägrat ta emot omkring 6 000 flyktingar i enlighet med EU:s omfördelningsmekanism till Europadomstolen. Regeringen tycks också ha brett stöd i opinionen. Enligt en undersökning tycker 57 procent av polackerna att det är värt att landet förlorar ekonomiskt stöd från EU om det innebär att muslimer inte släpps in i landet. 51 procent sade sig också vara beredda att lämna EU om det krävs.
Vad gäller den ekonomiska migrationen är det inte mycket som tyder på att den kommer att avta. Om EU:s plan på att mobilisera privata investeringar på 44 miljarder euro för att skapa jobb i Afrika blir framgångsrik riskerar den på längre sikt bara att öka incitamenten att migrera i takt med att fler får råd att ge sig av.