Drygt ett år har gått sedan den franska regeringen genomförde en ny arbetsmarknadslag som kraftigt försämrade löntagares villkor. Lagen, som i folkmun kallas ”Loi El Khomri” efter dåvarande arbetsmarknadsministern Myriam El Khomri, innebar bland annat att det blev lättare att avskeda, svårare att få fast anställning och hårdare krav på arbetslösa. Reformen fick stor uppmärksamhet eftersom den utfärdades via konstitutionens kontroversiella artikel 49.3, som gör det möjligt för regeringen att stifta lagar utan stöd i nationalförsamlingen. Generalstrejker utlöstes och omfattande demonstrationer hölls runtom i hela Frankrike. I Paris föddes Nuit debout-rörelsen som under veckor ockuperade Place de la République i huvudstadens centrala kvarter.
Fördjupning av Hollandes reformer
Nu står det klart att den nytillträdde presidenten Emmanuel Macron kommer att hålla sitt vallöfte om att fördjupa El Khomri-lagen. Den 31 augusti meddelade hans premiärminister Édouard Philippe att de nya reformerna, som ytterligare försämrar villkoren för löntagare, kommer att gå igenom i slutet av september. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Vänstern rasar och högern häpnar. Patrick Devedijan, tidigare minister i Nicolas Sarkozys konservativa högerregering, uttryckte i en intervju med L’Opinion sin förvåning:
– Jag stödde inte Emmanuel Macron politiskt, men varken mina vänner eller jag hade någonsin kunnat genomföra en så omfattande reform av arbetsmarknadslagen även om vi hade önskat.
I protest mot det nya förslaget, som fått öknamnet ”Loi El Khomri XL”, uppmanade flertalet fackförbund omgående till strejk och demonstration den 12 september. I ett molnigt Paris anslöt under tisdagen tusentals demonstranter till Place de la Bastille för att protestera mot lagförslaget. Flera gymnasieskolor blockerades dessutom av strejkande studenter. Utöver fackförbunden deltog vänsterrörelsen La France insoumise (LFI), som enda politiska parti i demonstrationen. Den tidigare presidentkandidaten Benoît Hamon slöt också upp till skillnad från det socialdemokratiska parti som han själv gick ur tidigare i somras. En annan som deltog var Vincent Richard, 25, arkitektstudent från Parisförorten Montreuil.
– Jag är här för att visa mitt missnöje mot Macron-regeringen och dess auktoritära sätt att genomföra lagen på. Jag anser att den är fullständigt orättvis! Både när det kommer till innehåll och hur den genomförs, säger Vincent.
Mélenchon leder oppositionen
Efter Socialistpartiets kollaps i vårens val har LFI, lett av Jean-Luc Mélenchon, blivit en betydande oppositionskraft i nationalförsamlingen. På grund av Macrons mittenprofil utmärker rörelsen, tillsammans med kommunistiska PCF, sig som regeringens starkaste och mest högljudda kritiker. Genom flertalet aktioner har LFI under den sista tiden fått stor uppmärksamhet i fransk media. I juli tackade man nej till att delta vid kongressens samling i Versailles-palatset, bland annat för att protestera mot vad man kallar den ”presidentiella monarkin”. LFI propagerar för en sjätte republik som ger mer makt åt parlamentet än den nuvarande konstitutionen. Man vill också ändra valsystemet som i dag gynnar de största partierna genom enmansvalskretsar.
Jag är här för att visa mitt missnöje mot Macron-regeringen och dess auktoritära sätt att genomföra lagen på. Jag anser att den är fullständigt orättvis!
En annan medialt uppmärksammad aktion har LFI-ledamoten François Ruffin stått för. Ruffin, som är filmregissör och upphovsman till den uppmärksammade dokumentären Merci Patron!, meddelade tidigare i somras att han kommer att leva på den franska minimilönen (ungefär 1 100 euro netto i månaden) under sin tid i parlamentet. Syftet är att visa på gapet som existerar mellan parlamentsledamöterna och folket. Ruffin har blivit både hyllad och hårt kritiserad för att vara populist samtidigt som vissa ifrågasatt sanningshalten i påståendet.
Gatan i centrum
LFI har också organiserat kollektiva aktioner i parlamentet. till exempel har man lämnat lokalen i protest vid ett antal tillfällen. Varukorgar med basprodukter har visats upp i kammaren för att åskådliggöra vad en sänkning av bostadsbidragen innebär i praktiken för samhällets mest utsatta. Men rörelsens aktioner stannar inte inom nationalförsamlingens väggar. Åtskilliga aktioner utförs på gatan och partiledaren Mélenchon poängterar ofta vikten av medborgerlig aktion för sociala framsteg. Den 23 september organiserar La France insoumise en uppföljning på tisdagens demonstration mot arbetsmarknadslagen under parollen ”marsch mot den sociala statskuppen”. En demonstration som också Vincent Richard kommer att delta i.
– Jag ser de här demonstrationerna som en fortsättning på de protester som började under Hollandes och El Khomris era. För mig var det ett avgörande tecken på att saker inte fungerade längre. Jag håller med Mélenchon om att alla sociala framsteg, exempelvis maj -68 eller revolutionen 1789, har sin början i medborgerliga rörelser som demonstrerar ute på gatan. Det är folkets verktyg för att kräva sina rättigheter och förbättra sina livsvillkor. Jag kommer därför självklart att demonstrera den 23 september, säger Vincent.
