Det pratas om Alliansens död. Somliga menar att det bara var en tidsfråga, att “högern” i Sverige inte kan klumpas ihop utan att det finns en inneboende splittring mellan konservativa och liberaler, det stängda samhället mot det öppna.

Moderaternas närmande till Sverigedemokraterna ansågs bli den sista spiken i den liberala kistan. Samtidigt predikade Lööf om ett öppet samhälle och Björklund talade oroat om klassklyftor. Ingen har väl heller missat den plötsliga uppskattningen för Lööf, och Socialdemokraternas öppna flirt med liberaler. Men att tro att högerblocket därmed inte längre finns är naivt. I stället är det samma gamla höger, fast i en historisk identitetskris.

Krisen visar sig i stort och smått. Till exempel den klassiska frågan om gårdsförsäljning av alkohol där liberaler, när frågan kommer på tal, ofta hävdar den stora statens förtryck. Men både Centerpartister och Liberaler skrev senast i somras om hur de är emot förslaget för att det kan leda till folkhälsoproblem. Samtidigt gick Centerpartiet ut med idén om ett statligt filter mot sexbilder. Inte vidare liberalt. Det här är ändå partier vars ungdomsförbund vill legalisera allt från narkotika till djursex och nekrofili i frihetens namn. Moderaternas konservatism känns inte heller riktigt igen när Maria Abrahamsson, moderat riksdagsledamot och jurist, skriver en text om att de som fastnat i missbruk varken ska straffas för innehav eller eget bruk. Inte särskilt konservativt.

Men när högern krisar får vi inte glömma: det är vi som kan ha svaren på vad som gör ett samhälle öppet och jämlikt

Men det finns fortfarande mycket som är gemensamt för högerns politik. Skatterna ska sänkas medan klyftorna mellan rika och fattiga skenar. Vinster ska göras på omsorgens, skolans och vårdens bekostnad, även om de hamnar i skatteparadis. Denna politik håller ihop högern, oavsett ”falang”.

Men i högerns identitetskris hittar vi ändå kärnan i liberalismens problem.

Dagens Nyheters ledarsida skrev (21/8, 2017) att det liberala svaret i dagens politiska  klimat är ”att vara villig att dela med sig av sitt eget överflöd och sin egen frihet”. Då twittrade någon från Näringslivets mediaservice att det inte är annat än ”socialism”.

Högern vill naivt ha ”frihet” men eftersom deras ekonomiska politik är djungelns lag, där bara den starkaste överlever, måste staten komma in och jämna ut de värsta klassklyftorna – inget annat än socialdemokrati. Vi inom vänstern är bra på självspäkning och att tjafsa med varandra. Men när högern krisar får vi inte glömma: det är vi som kan ha svaren på vad som gör ett samhälle öppet och jämlikt. Låt oss ta chansen och visa vad alternativet till låtsasliberalism och brun konservatism kan vara.