Omkring 20 procent färre besökare, motsvarande dålig försäljning, ont om stora namn och ett blekt seminarieprogram. De flesta är överens om att det kommer att bli omöjligt för Bok- och biblioteksmässan att framhärda i sin linje om bokmässan som ”ett öppet torg där åsikter möts och bryts”, och att det bara är en pudel som kan rädda mässan i dess nuvarande form. Det kan man förstås vara skadeglad över; Bok- och biblioteksmässans bemötande har varit vårdslöst och – med facit i hand – ett fatalt misslyckande. Samtidigt är det svårt att triumfera. Är det utifrån den ”kommersiella aktören” bokmässan, liksom de utställare som var där och deras ekonomiska och PR-mässiga förluster, som vi i dag rimligast definierar våra segrar?

Visst var det de alternativa arrangemangens programpunkter som brände till i år. Där var även författarsamtalen gratis, vilket kan jämföras med mässans seminariepass för tusentals kronor. Det borde ha borgat för att alternativarrangemangen skulle ha lockat en bred och brokig allmänhet, men var det verkligen detta som skedde? Mitt intryck från Göteborg är att om det på Bokmässan saknades stora delar av avante-gardet, liksom den unga publiken, så saknade de (med kort varsel föredömligt arrangerade) alternativa mässorna mycket av den mångfald och de otippade möten som uppstår när barn- och ungdomsbibliotekarier, litterära sällskap, rollspelsföreningar, universitetsförlag, stora mediekonglomerat, vantstickare, affischmålare och Jan Guillou ställer ut och befinner sig på samma plats.

I somras skrev jag att de organisationer och författare som offentligt tar ställning för bojkott bör kunna argumentera offentligt för sin sak. Gärna med bättre argument än ”Jag vill inte vara på samma plats som nazister”, som i min mening är ett lite för svagt skäl att lämna över en för svenskt kulturliv central arena. Jag undrade: om det finns ett överordnat mål med bojkotten, hur ska det i så fall uppnås?

Ett svar var förstås: genom de alternativa mässorna. I helgen visade en stor grupp utställare, författare och besökare vad deras frånvaro kan få för konsekvenser. Nu har de ett guldläge för att äntligen få gehör för sina ståndpunkter. Förhoppningsvis syns dessa på nästa års bokmässa.