Att barn från arbetarklass- och akademikerhem ska gå i samma skola är en hemsk tanke enligt Per Gudmundson. I torsdags kunde vi i SvD (2/11, 2017) läsa honom i en text där han högljutt protesterar mot regeringens lagförslag gällande ”allsidig social sammansättning” i skolan. Förslaget som är tänkt att ge kommuner möjlighet att motverka segregation inom skolväsendet. Upprörande enligt Gudmundson, som i stället argumenterar för ökad segregation i skolan, med hjälp av ett öppet och naket klasshat. För det är det som blir kvar när högern ska argumentera för mer segregation i skolan. Det finns nämligen inte en enda forskare som stöder följande tes; en segregerad skola är en bättre skola.

I stället fick Gudmundson ta till begreppet ”kuddflicka” för att driva fram sin ståndpunkt. Begreppet som innebär att ”duktiga flickor” placeras mellan stökiga pojkar för att ”lugna” ner dem i klassrummet. Hur kopplingen från detta fenomen går till att mer segregation i skolan skulle vara bra, blev svårt för Gudmundson att förklara. Det finns nämligen ingen sådan koppling. I skolvalets ”förlorarskolor” används arbetarklassens tjejer dagligen som ”kuddflickor”. För dem är det snarare jämlikhet och mer resurser som kan bli räddningen från att tvingas agera kudde i klassrummet. Ska vi nå dit måste marknadens inblandning i skolan avskaffas, våra skattepengar och resurser måste stanna i skolan. Just den typen av förslag som Gudmundson ständigt vänder sig mot.

För egentligen är det inte tjejerna Gudmundson plötsligt börjat oroa sig för. De blir ”bara” ett desperat slagträ i hans politiska vilja att på alla sätt motverka integration mellan samhällsklasser. Såväl Skolverket som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har pekat på att det fria skolvalet lett till ökad segregation inom skolan. En uppsjö av forskare har redogjort att det är när barn från olika samhällsklasser möts som resultat höjs och skolmiljön blir bättre. Detta vet Per Gudmundson. Men när högern inte har någon som helst forskning att luta sig mot blottas det nakna klassintresset för allmänheten. Arbetarklassens barn ska bara inte få träffa medelklassens och överklassens barn i skolan.

Det finns inte en enda forskare som stöder följande tes; en segregerad skola är en bättre skola.

Därför kan ett lagförslag som syftar till att ge kommuner möjlighet att motverka skolsegregation få Gudmundson att kalla regeringen för ”Röda Khmererna”. Lagförslaget i fråga kommer dessvärre inte alls göra upp med grundproblemet i vårt skolsystem: att skolan blivit en ekonomisk marknad. Men likväl kan förslaget till förändring ge kommuner möjlighet att sträva mot en lite mindre segregerad skola. Det är viktigt. I Sverige blir föräldrarnas utbildning allt mer avgörande för barnens framtid. Boven i dramat är det fria skolvalet och segregationen mellan skolor. Detta i ett samhälle där ekonomiska skillnaderna ökar och akademikerbarn lever längre än arbetarklassbarn.

Att göra som Gudmundson vill, motverka jämlikhet till varje pris är en väldigt dålig idé i detta läge. Tvärtom är det en ansvarstagande politik som behövs. Som ser till att avskaffa det där skolvalet och att skattebetalarnas pengar inte slängs iväg till skatteparadis. Så kan vi bygga en jämlik skola. Fri från ”Kuddflicksystem”.