Det brutaliserade arbetslivet har fört med sig att det finns människor som varken kan eller vågar planera livet mer än några månader, eller veckor framåt. Lösningen är att förändra arbetets villkor.
Vi som växte upp på 90-talet fick även växa upp med TV-programledaren Grynet. Hon brukade rikta sig mot oss och uppfodrande ropade: ”Ta ingen skit!” Många år senare möts vi av en arbetsmarknad som bygger på att vi ska ta så mycket skit som möjligt.
Sedan 1990-talet har tillfälliga anställningar ökat med 60 procent. Bakom siffrorna finns människor som inte vet hur länge de kommer få arbeta. De som varken kan eller vågar planera livet mer än några månader, eller veckor framåt. Det är människor som saknar grundläggande trygghet i livet: tryggheten i ett arbete. Och den stora boven är behovsanställningar. Det är den anställning där du får ett samtal eller ett sms för att jobba, ofta samma dag.
I en dagsfärsk rapport från Katalys, Nomaderna på den svenska arbetsmarknaden beskrivs vad som gjort den svenska arbetsmarknaden så otrygg, och hur arbetarklassen drabbats hårdast. Det är nämligen arbetarklassen som står för 80 procent av landets alla behovsanställda. För den som är behovsanställd krävs ofta fler jobb än bara ett, och för många flyter fritid och arbetsliv ihop i en tillvaro där du måste vara redo vid varje telefonsamtal. Dessutom känner du sällan samhörighet med kollegorna. Det gör det svårare att organisera sig, och man slåss kanske kollegor emellan om de timmar som finns, i stället för att slåss tillsammans mot dåliga arbetsvillkor och chefer.
För den som är behovsanställd krävs ofta fler jobb än bara ett, och för många flyter fritid och arbetsliv ihop i en tillvaro där du måste vara redo vid varje telefonsamtal.
Den här typen av anställningar som gör livet otryggt för så många har inte alltid funnits. Det är de senaste 30 åren som både socialdemokratiska och moderatledda regeringar har gjort anställningsskyddet svagare. Samtidigt har våra säkerhetsnät i form av a-kassa och sjukförsäkring fått ta hårda smällar. De som har ett arbete är rädda för att förlora det, och de som saknar arbete allt mer desperata efter att få ett. Och makten växer hos arbetsgivaren.
Sociologen Johan Alfonsson som skrivit rapporten för Katalys kommer fram till att den mest långsiktiga lösningen på problemet är arbetstidsförkortning. Just arbetstidsförkortning skulle kunna ge fler personer arbete, samtidigt som villkoren för de som arbetar förbättras. Det är en bra början.
Men för att människor ska känna sig trygga måste vi ha en rimlig arbetslöshetsersättning för att inte vara rädda att förlora jobbet. Vi behöver en sjukförsäkring som inte tvingar oss att antingen bli friska eller utförsäkrade när vi fortfarande är sjuka. Och vi behöver jobba färre timmar, för att kunna leva ett värdigare och hälsosammare liv. Då kanske vi får tillbaka den barndomsstyrka som Grynet kunde ingjuta. Styrkan att säga: Vi tar ingen skit!
