Kultur 12 april, 2018

När jag inte fick hjälp

Om du brukar skada dig själv, eller ligger i riskzonen, så kanske du ska stålsätta dig innan du läser den här texten, eller låta bli att läsa.
Yr och blodig låg jag på badrumsgolvet och försökte få hjärnan att koppla, men jag kunde inte tänka.
Fanns det någon som inte var redan var utled på mina ständiga katastrofer?
Jag var övertygad om att det skulle skada mina närmaste om jag besvärade dem med min patetiska dödskamp. Världen var stenhård och utan riktningar. Med stor ansträngning tog jag mig till telefonen, och ringde 112.
Jag berättade att jag inte kunde sluta skära mig, och att jag inte trodde att jag skulle överleva natten. Jag ville inte dö egentligen, men kände inte att jag hade rätt att leva.
På larmcentralen var de intresserade av mina sår. Behövde de ta med tryckförband?

Jag visste att såren på mina handleder inte var farliga i sig. Blod ser hemskt ut, det ser alltid ut att vara mer än det är, men jag hade inte skadat mig allvarligt. Ännu.
”Vi kan bara skicka en bil om någon är allvarligt skadad”, sa larmcentralen.
”Men jag vet inte hur jag ska överleva”, sa jag.
”Du får vända dig till psykakuten”, sa de.
Det gjorde jag såklart inte, jag hade haft svårt att ta mig till telefonen, hur skulle jag kunna ta mig genom stan?
Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna. Jag var mitt i ett självmordsförsök när jag ringde och bad om hjälp men blev nekad för att den fysiska skadan inte var tillräckligt allvarlig, ännu. Tänk om de inte skickat ambulanser när människor drabbas av hjärtattack för att den drabbade inte tagit tillräckligt mycket skada av sin hjärtattack ännu.
Senare fick jag veta av min psykiatrikontakt att larmcentralen agerat som de skulle. (Detta var 15 år sedan, sedan dess har vissa förändringar skett.)

Än i dag gråter jag ofta när jag se trafiken anpassa sig efter ambulanser. Det är så fint att alla är överens om att man flyttar sig och anstränger sig när det handlar om att rädda människoliv. Men hälften av tårarna är för att detta inte gäller alla. Vissas liv är inte lika värda att anstränga sig för att rädda, det beror på vad man håller på att dö av.
På vissa ställen i Sverige finns idag självmordsambulans, men större delen av landet står fortfarande utan. Förutom 112 kan du vända dig hit:
• Självskadechatten
• 1177:s hjälplinje.
• Självmordslinjen

Om du bor på ett ställe som saknar självmordsambulans kan du be larmcentralen koppla dig till jourhavande präst under nattetid när hjälplinjerna har stängt.

_______________________________