De pågående skilsmässoförhandlingarna mellan EU och Storbritannien kantas av interna konflikter både inom det styrande konservativa partiet och inom Labour. Striden står mellan de som vill behålla en stark anknytning till EU:s inre marknad och de som förespråkar en så kallad ”hard Brexit”. Klippta band skulle enligt förespråkarna ge Storbritannien större handlingsutrymme när det gäller internationell handel, migration och ekonomisk politik, men skulle enligt kritikerna vara en katastrof för den brittiska ekonomin. Samtidigt finns en tredje grupp som helst vill stoppa hela processen och utlysa en ny folkomröstning.

Mot det splittrade brittiska lägret står ett EU som helst vill att utträdet ska förändra så lite som möjligt. Framför allt ska en vänstersväng i Storbritannien under en framtida Labour-regering förhindras, enligt en rapport i The Times förra veckan. Om Jeremy Corbyn kommer till makten efter Brexit och går vidare med sina planer på omfattande åternationaliseringar av bland annat elnät, järnvägar och vattenförsörjning ska EU kunna svara med strafftullar på brittiska varor.
”Den brittiska politiken har varit oförändrad i generationer, men nu finns en reell risk för att en vänsterregering ska byta riktning. Vi måste skydda oss själva och den inre marknaden”, säger en EU-tjänsteman som deltar i förhandlingarna.

Bryssels rädsla för att en Labour-regering ska riva upp några av Thatcher-erans nyliberala reformer är avslöjande. Bakom de högstämda talen om ett enat Europa finns en agenda som dikteras av nyliberal ideologi och storföretagens vinstjakt. I den fria marknadens namn bakbinds folkvalda regeringar och demokratin sätts på undantag.

I Sverige är det förvånansvärt tyst om EU:s inflytande över politiken, trots att vi ständigt påminns om hur vårt eget handlingsutrymme begränsas

I Sverige är det förvånansvärt tyst om EU:s inflytande över politiken, trots att vi ständigt påminns om hur vårt eget handlingsutrymme begränsas. Det var med hänvisning till EU-regler som den så kallade Allbolagen som föreskriver att allmännyttiga bostadsbolag måste drivas enligt ”affärsmässiga principer” infördes 2011. Finansminister Magdalena Andersson hänvisar till EU:s budgetregler som ett hinder för att lånefinansiera stora investeringar. Arbetsgivarorganisationen Almega har hotat att stämma Sverige i i EU-domstolen om ett förbud mot vinster i välfärden röstas igenom. Och så vidare.

Ibland är handlingsutrymmet i själva verket större än politikerna hävdar. Men eftersom EU:s regler sällan utmanas kan vi inte veta säkert. Däremot kan vi räkna med att en framtida vänsterregering som bestämde sig för att på allvar göra upp med de senaste årtiondenas misslyckade privatiseringar och avregleringar – järnvägen, elnätet, sjukvården, apoteken – inte bara skulle möta ett rasande motstånd från högern och näringslivet i Sverige. Man skulle också ställas mot en armé av jurister, lobbyister och byråkrater i Bryssel.

Därför ligger det också i vårt intresse att försvara britternas rätt att välja sin egen väg utan att straffas för det. Svaret på Brexit kan inte vara att försöka bakbinda framtida brittiska regeringar även efter att landet lämnat EU. Tvärtom måste makten över den ekonomiska politiken återföras till folkvalda politiker i EU:s medlemsländer, och i slutänden till väljarna.

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.