Kultur 17 maj, 2018

Stapla klyschorna till dagisdikt

I mitt jobb drabbas jag varje dag av poetiska komplikationer. Jag behöver lösa dessa till fulländade dikter. Det finns hur många motiv som helst.
Låt mig börja med en vanlig måndagsmorgon då en människa förväntas stiga upp i okristlig tid för att tjäna sitt levebröd i sin anletes svett. Jag moderniserar diktens dramaturgi, skippar gamla redskap som plog och lie och väljer en antagonist som är en modern småbarnsförälder.

Jag får personen att lämna bädden, gestaltar den uppjagade stämningen under morgonbestyret: hoppa in i duschen, raka av sig skäggstubben, fixa frisyren, sminka sig, ta på kläderna, väcka barn. För enkelhetens skull tar jag ett barn, men oftast har föräldern flera.

Förspelet till dramat är i full gång. Barnet ska också till jobbet. Det vill det inte. Barnet har anammat den allmänna inställningen till måndagsmorgon. Barnet vill, liksom alla oss andra, stanna hemma och mysa.
Sedan är handlingen i gång. I undertext ska läsaren förstå att föräldrarna tycker bäst om sina barn och vice versa att barn tycker bäst om sina föräldrar. Det skriks och klängs och hålls desperat om halsen och om fötterna.

En bra pedagog ska klara denna existentiella ångest genom att locka barnet till en fantastisk värld. En pedagog är skyldig att göra det. Hen lyfter en lön för denna uppgift. Frukosten står serverad rykande het på förskolebordet. Alla älskar inte gröt. En professionell pedagog ska klara av att få ALLA barnen att äta gröt.
Sedan ut. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Barnen vill inte ha på sig overallen, galonbyxorna, mössan eller vantarna. En professionell pedagog ska lyckas med att locka ALLA barn till att ta på sig klädesplaggen alldeles frivilligt och självständigt. Hen ska rabbla en liten ramsa under tiden. Tummettot, Slickepott, Långeman, Gullebrand. Och lilla Vickevire.

Ibland, när dramaturgiska kurvan stegras, ber jag änglarna om hjälp. Vi står inför alla föräldrasamtal, utvärderingsdagen och semesterplanering. Högst tre veckor i sträck är önskemål från arbetsgivaren. Man får gärna jobba en vecka emellan, spara en vecka till jul och några dagar för ifall något oförutsett händer.
Sedan, när allt hopp är ute och man bara vill lägga sig platt på golvet och skrika, kommer plötsligt det som alla har drömt om, som en skänk från ovan i en explosion av generositet och givmildhet.

Över en natt står äppelträdet i full blom mitt på förskolegården. Tack, sköna maj. Vi äter mellanmål ute. Barnen hoppar hopprep. En citronfjäril fladdrar förbi. Cykelförrådet står öppet.
Wow, säger föräldrarna när de hämtar. Vilket fantastiskt jobb ni har. Hela dagarna ute i solen. Man blir grön av avund. Vad svarar du på det Fröken Forever?

_____________________________________