Internationell politik är det just nu största hindret för skapandet av staten Palestina och för att Palestina ska upphöra att ockuperas av Israel. Och när det gäller internationell politik så måste det största organet gällande paradoxer, ironi och rent hyckleri, vara FN:s säkerhetsråd. Om George Orwell skulle ha skrivit en uppföljare till 1984 skulle den mycket väl kunnat fått titeln ”FN:s säkerhetsråd”.

Vi kan börja med att konstatera att säkerhetsrådet inte kan betecknas som en demokratisk institution på grund av att vissa medlemmar har vetorätt. Det är fem länder som därtill är permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd.

Här kommer ironin in. Det krävs verkligen att en människa klarar av att hålla två tankar i huvudet, när en läser att Storbritannien, USA, Ryssland, Kina och Frankrike sitter i ett säkerhetsråd.

Följande skrev John Pilger i boken Vad hände sen? från 90-talet:
”Storbritannien sitter i Förenta Nationernas säkerhetsråd – en sammanslutning som utmärker sig för att dess fem permanenta medlemmar är världens största vapenhandlare. De fyra andra är Förenta Staterna, Ryssland, Kina och Frankrike. Deras ’ansvarsfullhet’ bör bedömas mot bakgrund av att de och de andra medlemmarna varje år exporterar vapen för omkring 36 miljarder dollar.”
Pilger visar tydligt på hyckleriet.

Vi kan börja med att konstatera att säkerhetsrådet inte kan betecknas som en demokratisk institution på grund av att vissa medlemmar har vetorätt

Emellanåt röstas det i säkerhetsrådet om till exempel Israels våld mot Palestina och huruvida det är illegalt. Senaste gången var för några månader sedan. Oftast har rådet svårt att bestämma sig, och med 15 medlemmar så är det ibland svårt att veta hur ensam USA är i vissa frågor, såsom Israels ockupation av Palestina. Utanför tidningarnas rapportering finns dock vissa fakta att inhämta.
Följande är från en av Norman Finkelsteins böcker:
”Förenta Nationernas generalförsamling röstar varje år om en resolution med titeln ’Fredlig lösning av Palestinafrågan’. Denna resolution innehåller gång på gång följande grundsatser för att uppnå en ’tvåstatslösning för Israel och Palestina’: (1) ’Bejakar principen att det är otillåtet att förskansa sig territorium genom krig’, (2) ’Bekräftar på nytt att de israeliska bosättningarna i det ockuperade palestinska territoriet ockuperade sedan 1967, inklusive östra Jerusalem, är illegala’, (3) ’Betonar vikten av (a) att Israel drar sig tillbaka från det palestinska territorium man ockuperar sedan 1967, inklusive östra Jerusalem; (b) förverkligandet av det palestinska folkets oförytterliga rättigheter, i främsta rummet rätten till självbestämmande och rätten till en oberoende stat’; (4) ’Generalförsamlingen understryker även att problemet med palestinska flyktingar måste få en rättvis lösningen enligt församlingens resolution 194 (III) av den 11 december 1948’.
Finkelstein visar på paradoxerna mellan generalförsamling och säkerhetsråd.

Hur har det då gått för denna fråga som generalförsamlingen röstar om varje år?
Denna resolution har sedan 1997 haft ungefär 150 länder som röstat ja, vilket har ökat sedan 2002. Siffrorna mellan 2003 och 2010 kan snittas ungefärligt enligt följande: 160 länder röstar för resolutionen, mellan 4 och 10 länder avstår från att rösta, och 7 länder röstar emot. De 7 länderna är då Israel, USA, Australien, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau.

Medan vi får läsa om säkerhetsrådets misslyckande med att få fram en resolution gällande Palestina på grund av USA:s veto så får vi sällan läsa om att en överväldigande majoritet i världen är överens. Det är värt att begrunda samtidigt som borgerlig media och även statlig media vill beteckna ockupationen av Palestina som en ”konflikt”. 160 länder är varje år rörande överens om att det är en ockupation, ett faktum som vissa medier misslyckas med att påtala.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.