I oktober var det 25 år sedan USA inledde Operation enduring freedom i Afghanistan som svar på terrorattackerna den 11 september 2001. Sverige gick också in i kriget genom att verka i den Nato-ledda internationella säkerhetsinsatsen ISAF. Åren mellan 2001 och 2021 tjänstgjorde totalt drygt 9 500 personer ur Försvarsmakten i Afghanistan. Sverige tog ansvaret för den militära styrkan Provincial Reconstruction Team (PRT) i Mazar-e Sharif från 2006. 2012 övergick PRT till ett omställningsteam under civil ledning.
En som reste flera gånger till Mazar-e Sharif under åren 2006 till 2013 var den svenske officeren Håkan Isacsson. Han tjänstgjorde som ställföreträdande militärpolischef i norra Afghanistan och ingick också i närskyddsteamet för svenska befälhavare samt arbetade med säkerheten för den svenska ambassadpersonalen i Mazar-e Sharif.
Ett decennium senare skriver han i ett mejl till mig: ”Mycket förändrades på grund av hotbilden och bristen på ett strategiskt mål”. De svenska uppdragen övergick från den inledande närvaron till ett säkerhetsansvar i norr med utbildning och rådgivning av afghanska säkerhetsstyrkor. Håkan Isacsson hade tur som överlevde sin tid i Afghanistan. Hans kollegor kapten Johan Palmlöv, löjtnant Gunnar Andersson och den lokalt anställde tolken Mohammad Shahab Ayoub överlevde däremot inte. De dödades i februari 2010 nära den svenska basen i Mazar-e Sharif.
Människor som riskerade sina liv för den svenska militären övergavs och måste nu gömma sig runt om i Afghanistan.
”Med uppgiften att samarbeta med polis och militär behövde vi möta dem vänligt och därför öppnades det för sådana hot”, minns Håkan Isacsson vidare i sitt mejl till mig. Samarbetet med den afghanska polisen var en del av uppdraget för svensk militär som också innebar sårbarhet. Vägbomber var ett problem. Svårigheten att skilja motståndare från andra personer var ett annat.
Men Sverige eftersträvade inte bara säkerhet i Afghanistan. De svenska målen var också att stärka den afghanska staten, minska fattigdomen, främja ekonomisk och social utveckling, bygga ett demokratiskt och inkluderande samhälle samt stärka kvinnors och flickors ställning i samhället. Parallellt med den militära närvaron deltog Sverige i utvecklingssamarbete och humanitärt stöd. Sveriges officiella utvärdering från 2024 visar att försöket att skapa en stabil och demokratisk afghansk stat inte lyckades.
Men betydande resultat nåddes inom bland annat utbildning, hälsa, jämställdhet och oberoende medier. Sveriges militära bidrag avslutades officiellt den 15 maj 2021. Tio dagar senare lämnade de sista svenska soldaterna Afghanistan. Några månader senare återtog talibanerna kontrollen över Kabul.
Många länder som deltog i kriget i Afghanistan gav en fristad till sin afghanska personal.
Samma sak kan inte sägas om Sverige, som svek ett betydande antal afghanska tolkar. Sverige evakuerade först 60 lokalanställda afghaner och deras familjer, men 50 tolkar som hjälpt Sverige fick ingen hjälp.
Människor som riskerade sina liv för den svenska militären övergavs och måste nu gömma sig runt om i Afghanistan undan talibanernas välde. Visst är det bra att den svenska regeringen har tänkt om och kan tänka sig att rädda de afghanska tolkarna efter så många år. Men det är bråttom. Oavsett vilken regering vi får i Sverige så måste de afghanska tolkarna räddas omedelbart.
De har varit utsatta alldeles för länge.
Översättning: Kurdo Baksi.
