Utrikes 05 oktober, 2018

Kris utan ände

I Brasilien har kontrarevolutionen fullbordats under korruptionsbekämpningens förklädnad. Efter fjorton års regeringsinnehav är vänsterpartiet PT skadeskjutet och demokratin hotad av såväl radikalhögern som armén. Paradoxalt nog ligger hoppet i att högern har splittrats i en nyliberal och en auktoritär falang.

De senaste åren har de sociala framsteg som gjorts i Latinamerika under olika vänsterregeringar rullats tillbaka i mer eller mindre snabb takt. Ingenstans, med undantag för Venezuela, är detta så påtagligt som i Brasilien. Trots att vänsterpartiet Partido dos Trabalhadores (PT) projekt under dess långa regeringsinnehav mellan 2002 och 2016 var en av de blygsammare av de ”revolutioner” som svepte över kontinenten i början av 2000-talet, har den efterföljande kontrarevolutionen varit av ett slag som saknar motstycke i sitt oförtäckta klass- och rashat.

Söndagens presidentval är inte bara det mest ovissa i modern tid; det utspelar sig också mot bakgrund av den värsta politiska och ekonomiska kris som Brasilien har upplevt sedan övergången till demokrati 1985. Det är inte en slump att flera politiker och väljare har börjat uttrycka nostalgi för militärdiktaturens dagar. Men även om krisen nästan dagligen tar sig alltmer uppseendeväckande politiska och kulturella uttryck har den, som så ofta, sin grund i viktiga ekonomiska förändringar.

Skoputsaren från Pernambuco

När PT kom till makten 2002 i och med dess numera legendariske grundare Luís Inácio Lula da Silvas presidentvalvinst hade partiet redan genomgått en genomgripande förändringsprocess. Efter valförlusten 1989 började partiet att stadigt röra sig mot mitten. I ett försök att locka väljare från den övre medelklassen neutraliserades partiets vänsterflygel och fackföreningsrörelsen och de sociala rörelserna som utgjorde partiets stomme tystades medan ledarskiktet gjorde den nyliberala politik som tidigare regeringar bedrivit till sin. Lula var centrum i PT:s universum och allt gjordes för att presentera honom som ofarlig för etablissemanget. Med det nästan absurt oskyldiga stridsropet ”Lulinha paz e amor” (Lilla Lula fred och kärlek) lyckades han efter tre valförluster till slut nå presidentmakten 2002.

Brazilian president elect Luiz Inacio Lula da Silva raises his arms with his wife Marisa as he arrives to deliver a brief statement in Sao Paulo, Brazil on Sunday Oct. 27, 2002. The former union leader won Brazil's presidential election runoff by a landslide Sunday, marking a historic shift to the left for Latin America's largest country. (AP Photo/Dario Lopez-Mills)
Lula firar sin första valseger den 6 oktober 2002. Foto: Dario Lopez-Mills/AP/TT.

Trots denna mittenvridning uträttade Lulas regeringar stordåd. Minimilönen ökade med 70 procent och 21 miljoner arbeten skapades under det kommande årtiondet. Sociala bidrag såsom det världskända familjebidraget Bolsa Família hjälpte att lyfta omkring 30 miljoner människor ur fattigdom mellan 2002 och 2014. Tillgången till högre utbildning utökades, inklusive kvotering för svarta och studenter från offentliga skolor. Miljontals fattiga fick i bokstavlig mening tillträde till platser de förut varit exkluderade från: flygplatser, shoppingcenter, banker, vårdkliniker och bilar.
Förutsättningen för det hela, liksom för de andra latinamerikanska vänsterregeringarna, var historiskt höga råvarupriser. Sedan kolonialtiden har Latinamerika försett centrum i den kapitalistiska världsekonomin med råvaror, såsom livsmedel, mineraler, olja och timmer. Brasilien producerar allt detta och mycket annat. På grund av den exploderande efterfrågan i jättemarknader som Kina och Indien drevs priserna på dessa varor ständigt upp i början av det nya århundradet. Som ett resultat steg också Brasiliens tillväxt kontinuerligt under PT:s första åtta år vid makten – 2010 uppgick den till 7,5 procent av BNP.

Det året avgick Lula från presidentposten med ett opinionsstöd på ofattbara 90 procent. Metallarbetaren från det fattiga Pernambuco i nordöstra Brasilien som började som skoputsare, förlorade ett lillfinger i en arbetsplatsolycka vid 19 års ålder och inte talar engelska prydde Time Magazines framsida. Historikern Perry Anderson kallade honom för ”den mest framgångsrika politikern” under sin livstid. Barack Obama hänvisade till honom helt enkelt som ”the man”.

Gerillasoldaten från Belo Horizonte

Samma år vann Lulas efterträdare Dilma Rousseff presidentvalet. Nu skulle en ny fas av PT:s omvandling av samhället inledas. Inte nog med att hon var den första kvinnliga presidenten; Rousseffs bakgrund som medlem i en vänstergerilla i sin ungdom gjorde att Brasilien tvingades konfronteras med minnena från diktaturen. Dilmas vittnesmål om hur hon hängdes naken och torterades med påkslag och elchocker under sina tre år i fångenskap rev upp oläkta kollektiva sår. 2011 tillsatte regeringen en sanningskommission som gav landet en möjlighet att göra upp med sitt förflutna.

 

Brazil's President Dilma Rousseff cries during a speech at the launching ceremony of the National Truth Commission Report, at the Planalto Presidential Palace, in Brasilia, Brazil, Wednesday, Dec. 10, 2014. Brazil's National Truth Commission delivered a damning report on the killings, disappearances and acts of torture committed by government agents during the country's 1964-1985 military dictatorship. It called for those responsible to face prosecution. (AP Photo/Eraldo Peres)

Dilma Rousseff torkar tårar vid presentationen av den nationella sanningskommissionens rapport om brotten under militärdiktaturen den 10 december 2014. Foto: Eraldo Peres/AP/TT.

Dilma, som var den mest vänsterlutande presidenten sedan João Goulart störtades av militären med USA:s hjälp 1964, inledde snabbt ett reformprogram som skulle gå längre än vad Lulas socialdemokrati hade gjort. Samma år som hon tillträdde nådde dock råvaruboomen sin topp. Mellan 2010 och 2015 föll priserna på världsmarknaderna med 40 procent. Oljepriset rasade med 60 procent på sex månader 2014. Trots att Lulas regeringar hade bedrivit en hybridpolitik mellan nyliberalism och klassisk utvecklingspolitik av latinamerikanskt snitt med satsningar på den inhemska industrin visade det sig snabbt att Brasilien fortfarande var hopplöst beroende av råvaruexporten. Samtidigt som Dilma satsade på investeringar och låga räntor sjönk den internationella efterfrågan på råvaror som ett resultat av finanskrisen och den efterföljande åtstramningen. När västländerna dessutom införde kvantitativa lättnader sköljdes underutvecklade länder som Brasilien över av utländskt kapital vilket gjorde att valutan övervärderades och exporten sjönk ännu snabbare. Tillväxtras och avindustrialisering följde.

Rousseffs bakgrund som medlem i en vänstergerilla i sin ungdom gjorde att Brasilien tvingades konfronteras med minnena från diktaturen

Regeringen svarade med att intensifiera investeringarna genom skattesänkningar och subventioner som gjorde att regeringsbudgeten övertrasserades. Detta fick inte någon nämnvärd ekonomisk effekt. Däremot skrämde det borgerligheten och näringslivet som fram till dess haft överseende med PT:s socialistiska utsvävningar så länge vinstmarginalerna hölls på en acceptabelt hög nivå. När vinsterna hotades av sjunkande tillväxt och en hastigt expanderande federal utgiftsbudget bröts den bräckliga klasskompromiss som hade hållit PT:s projekt flytande så länge.

Arbetslösheten steg, även inom medelklassen. Det faktum att PT under det gångna årtiondet till stor del hade tillsatt folk ur den egna rörelsen i förvaltningen gjorde att medelklassen var utestängd från staten samtidigt som människor från lägre klasser och av mörkare hudfärg numera befolkade platser och positioner som traditionellt tillhört dem. Vreden steg sakta och sommaren 2013 kokade det hela över.

Corrupção

De första protesterna riktades mot lokalregeringen i São Paulo som hade höjt priset på kollektivtrafiken som ett led i åtstramningen. Att delstaten styrdes av PT var inte det viktiga. Men snart kom de återkommande protesterna att ändra fokus. Påeldade av landets notoriskt oligarkstyrda massmedia riktades demonstrationerna alltmer mot regeringspartiet. Missnöjet katalyserades dock snart av ännu större händelser.

2014 började den då okände distriktsåklagaren Sergio Moro i den södra delstatshuvudstaden Curitiba att granska ett par oegentligheter i upphandlingar vid det statliga oljebolaget Petrobras. 2006 hade bolaget upptäckt rekordstora oljefyndigheter vid ett område i Atlanten kallat Pre-salt. Den dåvarande gruv- och energiministern som ansvarade för företagskoncessionerna som gav stora fördelar till Petrobras var Dilma Rousseff. Moros utredning fick snabbt en snöbollseffekt när ett enormt nätverk av mutor, plundring av offentliga resurser och illegal partifinansiering avslöjades. Den så kallade Lava Jato-utredningen (Biltvätt) som har pågått sedan dess inbegriper, precis som Mani Pulite-utredningen i Italien på 1990-talet (se reportage i Flamman nr. 9, 2018), politiker från samtliga partier. Den beskrivs redan som den största korruptionsutredningen någonsin.

 

Sergio Moro, federal judge responsible for the investigations of corruption scandal at the country's state-run oil company Petrobras, speaks during a economic forum seminar in Sao Paulo, Brazil, Monday, Aug. 31, 2015. (AP Photo/Andre Penner)

Domaren Sergio Moro som leder Lava Jato-utredningen beskrivs ofta som Brasiliens mäktigaste man. Foto: Eraldo Peres/AP/TT.

Den enorma utredningen går framåt i faser. Politiker, ofta kopplade till PT, och rika affärsmän häktas och hålls inlåsta tills de går med på att ge information om korrupta kolleger i utbyte mot sänkt straff. Utredningen är nu inne på sin 26:e fas. 232 personer har hittills utretts, varav 179 har åtalats och 93 har fällts. Den största skalpen hittills är Marcelo Odebrecht, vd för byggföretaget med samma namn, som dömdes till 19 års fängelse för att ha betalat ut sammanlagt 30 miljoner dollar i mutor. Moro har i dag hjältestatus i media och kallas ofta för Brasiliens mäktigaste man. Det federala åklagarämbetet fungerar numera som en oberoende fjärde statsmakt som kontrollerar de övriga institutionerna.

Den enorma utredningen går framåt i faser. Politiker, ofta kopplade till PT, och rika affärsmän häktas och hålls inlåsta tills de går med på att ge information om korrupta kolleger i utbyte mot sänkt straff

Statsvetaren Alfredo Saad-Filho har påpekat att PT mer eller mindre var tvungna att smutsa ner händerna. I ett så genomkorrupt politiskt system som Brasiliens är det en förutsättning för att kunna finansiera valkampanjer och nå makt. Men trots att de överlägset flest korrupta politikerna tillhör högerpartierna (av Partido Progressistas 56 kongressledamöter är 31 åtalade) har utredningen från början haft kikarsiktet inställt på PT.

Golpe branco

I det nya landskapet, präglat av politiskt orkestrerat och medialt underblåst hat mot PT under parollen ”antipetismo”, var det bara en tidsfråga innan partiets ledarskikt skulle hamna i skottlinjen. När Dilma blev omvald samma år som Lava Jato drogs igång blev det för mycket för stora delar av det borgerliga ledarskiktet. Inte nog med att ekonomin gick allt sämre, den brasilianska högern riskerade nu att utestängas från makten i en hel generation. Idén att PT hade vuxit ihop med och infiltrerat staten hade fått fäste hos allmänheten via mediakampanjen. Korruptionsbekämpning blev den perfekta täckmanteln för den genomgripande politiska förändring som den brasilianska högern hade börjat planera.

I mars 2016 greps Lula anklagad för att ha tagit emot en strandlägenhet som muta. Med de högsta opinionssiffrorna av alla politiker och rätt att ställa upp i det kommande valet utgjorde han fortfarande ett hot mot den besuttna klassen. En dryg månad senare var det dock dags för det riktigt stora numret.
De första sonderingarna i kongressen för att skapa stöd för en riksrättsprocess mot presidenten hade inletts i slutet av 2015. Motivet var givetvis att Dilma var korrupt, vilket massmedia nu hade etablerat som en sanning. Men det var hennes ovilja att skydda resten av den politiska klassen, inte minst det nyliberala koalitionspartiet PMDB, från korruptionsanklagelser som var det stora problemet för högern. Dessutom gjorde hon allt för att förhindra den högervridning av regeringspolitiken som koalitionspartiet och borgerligheten krävde i ljuset av den ekonomiska krisen.

National Social Liberal Party presidential candidate Jair Bolsonaro talks to the press as arrives to campaign at the Madureira market in Rio de Janeiro, Brazil, Monday, Aug. 27, 2018. Brazil will hold general elections on Oct. 7. (AP Photo/Silvia Izquierdo)

Den högerextreme presidentkandidaten Jair Bolsonaro talar till media i Rio de Janeiro den 27 augusti. Foto: Silvia Izquierdo/AP/TT.

När sammansvärjningen till slut nådde sin kulmen och Dilma avsattes i en riksrättsprocess den 17 april 2016 var det dock inte på grund av de korruptionsanklagelser som man så länge hade kastat mot henne. För dem fanns fortfarande inga hållbara bevis. I stället utnyttjade man det faktum att hennes regering friserat budgetsiffrorna inför det nya räkenskapsåret, något som alla brasilianska regeringar gör. Det är visserligen inte tillåtet, men det är heller inte ett brott vars rättsliga påföljd bör vara riksrätt. Av den anledningen är den mest rättvisande beskrivningen av den process som ledde till avsättandet av Dilma en ”vit kupp” (golpe branco).
Den förre vice-presidenten Michel Temer som tog över presidentskapet utreds själv för korruption. Talmannen Eduardo Cunha som orkestrerade kuppen åt Temer har redan dömts till 15 års fängelse. Att bevisen mot Lula och Dilma är flortunna och bleknar i jämförelse med vad den nya regeringens medlemmar gjort sig skyldiga till har inte hindrat det politiserade brasilianska rättsväsendet från att slå till mot dem med full kraft. I en politisk rättegång duger minsta förevändning som fällande bevis. Som statsvetaren Felipe Demier formulerar det: ”triplexlägenheter, rancher och mindre budgetära manövrar var lika avgörande för det rättsliga domslutet som att inte sätta tillbaka korken på tandkrämen eller att lämna smutsiga kläder på golvet är för slutet på ett förhållande.”

Radikalisering av högern

Sedan kuppen har den politiska utvecklingen i Brasilien accelererat i en alltmer kaotisk och auktoritär riktning. Brottstatistiken har skjutit i höjden, och därmed också polisvåldet. Samtidigt har även det politiska våldet ökat. Mordet på lokalpolitikern och vänsteraktivisten Marielle Franco i våras är ett i mängden av liknande dåd.

Han beskrivs ofta som en brasiliansk Trump. Men liknelsen haltar. Bolsorano är en ultrareaktionär av den gamla, fascistiska skolan

Trots att högern har kontroll över regeringsmakten och redan har kunnat krympa staten under förevändning att de bekämpar korruption och ”petismo” i byråkratin har den inte kunnat uppnå hegemoni. Temer har det lägsta stödet sedan man började göra opinionsmätningar (två procent) och ställer inte upp för omval. Han har i stället gett sitt stöd – vilket är detsamma som en dödskyss – till veteranen Geraldo Alckmins nyliberala mittenallians. Alckmin vars brist på karisma har gett honom smeknamnet ”gurkan” får dock inte mer än sju procent. Sedan kuppen har det politiska initiativet flyttats från mitten-högern till ytterhögern. I stället för att sluta upp bakom kuppmakarna har denna radikaliserats i takt med att samhället blivit alltmer kaotiskt.

Det främsta uttrycket för det är presidentkandidaten Jair Bolsonaro, som efter att Lula förra månaden definitivt förhindrades att ställa upp nu leder i opinionsmätningarna. Han beskrivs ofta som en brasiliansk Trump. Men liknelsen haltar. Bolsorano är en ultrareaktionär av den gamla, fascistiska skolan. Han är en nationalist som nyligen konverterade till marknadsliberalism. I egenskap av tidigare elitsoldat har han mer gemensamt med Jean-Marie Le Pen eller Rodrigo Duterte. Rasism, machism och hysterisk antikommunism är utmärkande för hans retorik. Uttalanden som att ”poliser som dödar är bra poliser” och att hans dotters födsel efter tre söner var resultat av ett ”ögonblick av svaghet” har lett till stor upprördhet. Hans misogyni har gett upphov till kvinnorörelsen #EleNão (Inte honom). Det han dock har gemensamt med politiker som Trump är att han främst stöds av yngre, vita medelklassmän. Med ett stöd på omkring 28 procent är han i princip garanterad att nå en andra valomgång.

Brazil's presidential candidate for the Workers Party Fernando Haddad speaks to supporters during a campaign rally in Carapicuiba, the greater Sao Paulo area, Brazil, Thursday, Sept. 13, 2018. At right is a mask of jailed, former president Luiz Inacio Lula da Silva, who Haddad replaces as the party's candidate ahead of Oct. 7 elections. (AP Photo/Andre Penner)

PT:s presidentkandidat Fernando Haddad talar vid en demonstration till stöd för Lula den 13 september. Foto: Andre Penner/AP/TT.

Det prekära tillståndet för Brasiliens demokrati märks även utanför de traditionella ramarna för det politiska livet. Dagen innan högsta domstolen i september beslutade att upprätthålla den fällande domen mot Lula och därmed hindra honom från att ställa upp i valet, publicerade en befälhavare i den brasilianska armén en debattartikel. Där klargjorde han att om Lula skulle tillåtas ställa upp ”finns det inga andra alternativ än en militär intervention”. Kraven på att armén griper in i politiken har höjts på flera håll, främst, men inte bara, inom högern. För vänsterns del är det just denna radikalisering som ger visst hopp eftersom den splittrar högern.

Oviss utgång

PT:s strategi har varit att behålla Lula på vallistan så länge som möjligt eftersom han har större stöd än sitt parti. Så sent som för två veckor sedan utsågs till slut São Paulos förre borgmästare Fernando Haddad till partiets kandidat. Han är på många sätt Lulas motsats: en relativt okarismatisk akademiker som är i princip helt okänd utanför São Paulo. Sedan han utsågs har PT:s opinionssiffror sjunkit till 22 procent. Lulas officiella stöd från fängelset har dock lett till en viss ökning. Allt hänger nu på hur många röster man lyckas föra över från Lula till Haddad. Att en del av vänsterrösterna kannibaliseras av den oberoende kandidaten Ciro Gomes underlättar inte.
Om Haddad tar sig till en andra omgång och ställs mot Bolsonaro kan det gå hur som helst. Frågan som då kommer att ställas är vilken kraft som är starkast: hatet mot PT eller rädslan för Bolsonaro. Med tanke på det rådande klimatet ser det inte ljust ut. Men även om Haddad skulle vinna valet kommer han att ta makten i ett historiskt ogynnsamt läge. Kongressen kommer att vara fientligt inställd från början. Det politiska klimatet är det hårdaste sedan diktaturens fall. Dessutom har de ekonomiska och politiska förutsättningar som gjorde ”Lulismen” möjlig för 15 år sedan försvunnit.
Med tanke på motståndet har dock PT inte råd att förlora.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

Rörelsen 07 maj, 2025

Censorer i alla länder, förena er!

En ny axel har bildats mellan känsliga liberaler och maktgalna despoter – impulsen att vilja tysta åsikter man inte tycker om.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En märklig ny axel håller på att ta form. Inte ”ondskans axelmakter” som påstods förena Västs fiender, och inte heller den som Donald Trump och Vladimir Putin tycks vara i färd med att skapa. Utan en bredare, mindre känd allians: ett internationellt förbund av censurivrare som samlar autokrater, demokrater och byråkrater.

Trump, som stängdes av från sociala medier i slutet av sin första mandatperiod, lovade att återupprätta yttrandefriheten i USA och eldade på sina anhängare, vars ofta provocerande åsikter bannlystes från progressiva universitet och sociala plattformar. Sex dagar in i sin andra mandatperiod försökte han stoppa det amerikanska flygvapnets utbildning om svarta flygares roll under andra världskriget. Tre dagar senare började ord som mångfald, exkludering, kön, socioekonomisk och underrepresenterad försvinna från myndigheternas webbplatser, samtidigt som en ny presidentorder riktades mot utländska studenter som uttrycker stöd för palestinier – nu stämplade som ”pro-jihadistiska demonstranter”. ”Vi kommer att hitta er och vi kommer att deportera er”, hotade Vita huset. Sedan dess har Columbia-studenten Mahmoud Khalil gripits och riskerar utvisning.

Munkavlen dras åt även i Europa. I Frankrike har 200 framstående medlemmar av den liberala borgarklassen – däribland en före detta president, två tidigare premiärministrar samt en rad borgmästare och parlamentsledamöter från högern och Socialistpartiet – krävt ”skydd för judar genom att lagstifta om att antisemitism också innefattar antisionism” (Le Monde, 22 mars 2025). Med andra ord vill de kriminalisera en åsikt som delas av både vänsteraktivister och ultraortodoxa judar.

Kriminaliseringen av politiska motståndare – ett kännetecken för auktoritära regimer – håller på att få fotfäste även i demokratiska stater.

Kriget i Ukraina, omformulerat som en civilisationskamp mellan Europa och Ryssland, har också använts för att motivera censur. 2022 förbjöd Europeiska unionen de ryska kanalerna RT och Sputnik för att skydda ”grundläggande rättigheter och friheter” – ett drag som applåderades av Emmanuel Macron, som inte heller hade några invändningar när Israels parlament i maj 2024 förbjöd den qatariska kanalen Al Jazeera. I Rumänien fick en presidentkandidat som ansågs för Kreml-vänlig sin överlägsna ledning i första valomgången ogiltigförklarad av författningsdomstolen, som uteslöt honom från att ställa upp igen med hänvisning till påstått ryskt valfusk via sociala medier. ”Vårt informationsutrymme är inget mindre än ett geopolitiskt slagfält där vi just nu håller på att förlora kriget”, sade EU:s högsta diplomat Kaja Kallas den 19 mars. Hon jämförde därefter spridningen av falska nyheter med brott mot territoriell integritet.

Kriminaliseringen av politiska motståndare – ett kännetecken för auktoritära regimer – håller på att få fotfäste även i demokratiska stater. I Tyskland trädde en lag i kraft den 1 januari 2018 för att reglera sociala medier, och enligt Human Rights Watch ”sätter den ett farligt prejudikat för andra regeringar som vill inskränka yttrandefriheten på nätet genom att tvinga företag att censurera å statens vägnar”.

Läs mer

Nästan omedelbart hyllades lagen av tre oantastliga demokratier – Filippinerna, Singapore och Ryssland – som föredömlig. Känsliga diktatorer och upplysta liberaler, religiösa fanatiker och indignerade aktivister – alla dansar de nu efter censurens sax, drivna av det som Benjamin Constant en gång kallade ”den anmärkningsvärda tendensen att kasta bort allt som orsakar ens minsta obehag, utan att fråga sig om denna hastiga avsägelse inte kan leda till en mer bestående skada”.

För varje sidas seger föder den andras hämnd. Och resultatet av dessa strider har bara en given utgång: förlusten av frihet för oss alla.

Översättning: Leonidas Aretakis.

Inrikes 07 maj, 2025

Turkisk ”kromkung” dumpar miljoner ton giftslagg vid Vänern

Vargön Alloys AB omsätter närmare 3 miljarder kronor om året. Foto: Idun Nilsson.

Det turkiskägda verket i Vargön vid Vänern pumpar ut metall som aldrig förr. Men i slaggbergen döljer sig höga halter av giftiga tungmetaller. Bland ortsbor stiger oron för utsläpp – medan högarna med krom bara fortsätter att växa.

Vid Vänerns sydspets övergår sjön i Göta älv. Därifrån rinner vattnet 93 kilometer, ända ned genom Göteborg, innan det mynnar ut på öppet hav. På ena sidan Göta älvs inlopp ligger Vänersborg, med cirka 25 000 invånare. På andra sidan Vargön, med en femtedel.

Här heter pizzerian Viking, och frisören Connys. Bruksortsstatusen är inget att diskutera: här kom industrin först, sedan samhället. Nere vid kajen ligger tegelruinerna av urpappersbruket Wargöns Aktiebolag, strax bredvid den modernare, brummande och ångande jättefabriken Vargön Alloys. Här produceras sedan 1970-talet ferrokromlegeringar, blandningar av krom och järn som bland annat används för att behandla rostfritt stål.

Fabrikens elräkning ligger på minst 520 000 megawatt – en halv procent av Sveriges totala energiförbrukning – och dess överskottshetta värmer nästan hela Vänersborg, samt delar av Trollhättan. Förra årets utsläpp motsvarande 135 232 ton koldioxid, men man forskar på att minska dem i olika hållbarhetsprojekt, bland annat med biokol.

Över allt på industrin, samt på upplaget strax norr om fabriken som kallas Mjölkberget, tornar asfaltsgrå ”sanddyner” upp sig över grantopparna. Högarna av ferrokromslagg, resterna som blir kvar, är inget nytt inslag. Men lokalborna har noterat hur de på kort tid blivit högre och fler än någonsin.

Carola Sandström har bott i Vargön i 15 år, och bestämde sig förra året för att mejla Länsstyrelsen och fråga hur det egentligen stod till med slaggbergen.

– Det är de sista två åren det verkligen har exploderat. Det är inte bara vi som har märkt att det blivit mycket mer avfall inne på och runt området, säger hon till Flamman.

Hon är NO-lärare, och hennes sambo ingenjör. Högarna längs promenadstigen förbi Mjölkberget blev allt oftare ett samtalsämne hemma.

Uppströms. För att producera hundratusentals ton metall krävs el – över 500 000 megawatt om året. Foto: Idun Nilsson.

– Det finns ändå bostadshus där, precis runt omkring där man bara slänger ut detta i naturen. Vi tänkte att det måste vara någonting som gör att de inte kan bli av med slaggen, som att det finns bly, krom eller andra tungmetaller i.

I ett annat mejl undrar en Magnus från orten över samma sak, och beskriver hur Vargön ”successivt håller på att bli företagets privata soptipp”. ”Flera gånger om dygnet, året runt” bolmar en jättelik ”grå-röd rökplym” av stoft ut från fabriken, och tonvis av slaggen menar han ligger på jord som inte är hård nog.

”Det pågår konstant en miljöförstörande verksamhet som någon på Länsstyrelsen vet om”, menar han.

– Många tycker nog mest att det ser fult ut med högarna. Frågan är om farliga ämnen påverkar människor, växter och djur, kanske till och med grundvattnet. Då är det riktigt allvarligt, säger Carola Sandström.


”Under perioden 2019–2024 har det byggts upp ett mycket stort lager av slagg”, bekräftar en rapport beställd av bolaget, som uppskattar totalmängden till omkring en miljon ton. Tidigare har slaggen använts till bland annat asfalt, men ett beslut från länsstyrelsen 2014 bedömde att det inte gick att säkerställa att slagg från Vargön Alloys skulle användas på ett sätt som var ”hälso- och miljömässigt godtagbart”.

– Sedan slaggen blev avfallsklassad har vi haft svårare att avyttra den, förklarar Alloys hållbarhetschef Anneli Papadopoulos (bilden).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 07 maj, 2025

Hjärtat i skrevet

Lynne Tillmans är också konstkritiker och professor i kreativt skrivande på University of Albany i New York. Foto: Weyler.

”Weird fucks” rotar i utmarkerna mellan sex och kärlek. Katja Palo har läst historien som kom till världen på sjuttiotalet, men som översatts till svenska först nu.

Jag minns Kristen Roupenians Cat person, publicerad i New Yorker 2017. Novellen blev viral. Det är knappt man tror att man ska läsa ”novell” och ”viral” i samma mening, men den handlade om en ung kvinna som gick på dejt med en man och att de hade dåligt sex. Tydligen kände många unga kvinnor igen sig.

I Lynne Tillmans Weird fucks (Weyler, 2025) pendlar sexakterna, som titeln åsyftar, på en skala från oengagerade till dåliga. Till skillnad från Roupenians novell fick denna långt mer intressanta kortroman inte mycket uppmärksamhet. På sjuttiotalet refuserades fröet till den av en experimentell sextidning, på åttiotalet publicerades en version i en punktidskrift och först på 90-talet kom den i bokform. 2015 nådde Weird fucks en större publik. Nu finns den äntligen på svenska i översättning av Helena Fagertun.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 06 maj, 2025

Kändisparti skakas av våldtäktshärva

Medborgerlig samling storsatsade på bussreklam under riksdagsvalet 2018. Kandidaten på bussannonsen har inget med det aktuella fallet att göra. Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT.

Två toppkandidater för småpartiet Medborgerlig samling, båda läkare till yrket, har blivit föremål för utredningar. Den ena utreds för att utgöra en patientfara – och den andra för våldtäkt av en utsatt 18-åring.

Hösten 2022 toppade de två läkarna listan till regionfullmäktige i Stockholm för det lilla högerpartiet Medborgerlig samling. Nu har den ena åtalats för att ha drogat och våldtagit en utsatt 18-åring med självskadebeteende – medan den andra, en 59-åring, utreds för att ha skrivit ut narkotika till honom.

I sms-konversationer mellan de två läkarna diskuteras dosering av olika rusmedel, och i flera fall skriver 59-åringen ut olika preparat till sin 43-åriga kollega. I ett fall skriver den sistnämnda även ut testosteron till sin äldre kollega.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 06 maj, 2025

Daniel Riazat lämnar Vänsterpartiets styrelse

Daniel Riazat vid en manifestation mot det svenska inträdet i Nato. Foto: Maja Suslin/TT.

Riksdagsledamoten Daniel Riazat lämnar sitt uppdrag som suppleant i Vänsterpartiets styrelse. I en tråd på Facebook får han stöd av flera partiprofiler. ”Du kommer sitta i PS igen i framtiden”, skriver en av dem.

”Jag kan inte svara på alla frågor nu, allt har sin tid, men jag kan säga att jag har valt att lämna partistyrelsen”, skriver Daniel Riazat, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, på Facebook.

Avhoppet meddelas bara dagar efter att partistyrelsen röstade för att uppmana Lorena Delgado Varas att lämna sina uppdrag i partistyrelsen och riksdagen. Beslutet ska ha skett ”i stor samstämmighet” enligt partisekreterare Maria Forsberg, vilket bekräftats av källor med insyn som Flamman varit i kontakt med. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Utrikes 06 maj, 2025

Den avlidna påven Franciskus hedras på Peterstorget i Vatikanen, söndagen den 26 april 2025. Foto: Markus Schreiber/AP.

När påven Franciskus tog emot JD Vance dagen före sin död möttes två världar: solidaritetens och cynismens. Det är detta vägval som Europa nu står inför.

”Om det inte är möjligt att avsluta kriget i Ukraina så måste vi gå vidare.”

Varningen kom från USA:s utrikesminister Marco Rubio fredagen den 18 april, efter att USA och Ukraina närmat sig ett avtal om mineraler kvällen innan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 06 maj, 2025

Industrisverige skulle se ut som en saga

Erik Josephson ville helst rita villor, men fick ägna sig åt att designa elstationer. Dan Hallemar har läst en ny bok om sekelskiftesarkitekten som ville att framtiden skulle se ut som en gotisk katedral.

Sekelskiftet 1900 och längtan efter att klä den nya tekniken i en arkitektur som kunde berätta sagor är ett av historiens finaste arv. Elstationerna, gasklockorna, kraftverken, alla fick de fantasifulla former. Det handlar om att ge nutiden ett fotfäste i historien, men också om att förtrolla det som annars bara skulle uppfylla en modern funktion.

När vår tid bygger skal runt ny teknik eller logistik, blir det banala lådor längs motorvägar eller i skövlade skogsområden i Skellefteå eller Boden. Ingen kommer att stå framför dem i någon framtid och undra över berättelsen som byggde dem.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 05 maj, 2025

Hur kunde Palestina bli ett problem för V?

I söndagens partiledardebatt i ”Agenda” fick Nooshi Dadgostar än en gång svara på frågor om en partimedlem som spritt antisemitiska troper. Foto: Pontus Lundahl/TT.

På pappret borde Israels krigsbrott i Gaza vara en vinnarfråga för Vänsterpartiet. I stället har det lett till kris och splittring. Hade det kunnat vara annorlunda?

När Vänsterpartiet nämns i media är det sällan goda nyheter. Så även denna gång, då ännu en vänsterpartist uppmanas att lämna sina uppdrag, efter att ha misslyckats med att hålla gränsen mot antisemitism i kritiken av Israel.

Det är märkligt, för på pappret är kriget i Gaza en jättelik möjlighet för partiet, som långt innan 7 oktober varit tydliga i sitt fördömande av Israels ockupation och krigsbrott.

Enligt en undersökning från DN/Ipsos (9/11 2024) har de dessutom befolkningens sympatier: 43 procent av svenskarna har fått en mer negativ syn på Israel under krigets gång, och en klar majoritet – 63 procent – tycker att landet inte gör nog för att skydda civila.

Att vinna debatter i frågan är barnsligt enkelt, som när jag sprang varv runt Israelvännen Mats Fält i SVT:s studio några veckor efter krigets utbrott.

Ändå har frågan lett till Vänsterpartiets största kris på åratal. Det finns flera skäl till det.

För det första rymmer partiet hållningar som är svåra att förena, vilket ställdes på sin spets den 7 oktober.

Den klassiska antiimperialistiska synen är att den rika världen inte har rätt att ha synpunkter om de förtrycktas kamp. Därför kan till och med en antisemitisk terrorgrupp som Hamas vara en del av det legitima motståndet, eller åtminstone ursäktas – medan kritiker systematiskt misstänkliggörs.

Synen är svår att förena med en demokratiskt socialistisk position, som säger att civila aldrig får vara måltavlor.

Det är svårt att förstå hur det är tänkt att palestinierna ska hjälpas av att vänstern i Sverige gräver så djupa inre skyttegravar.

Utan att prövas av yttre omständigheter har dessa hållningar länge kunnat leva sida vid sida i partiet. Men den 7 oktober 2023 stod partiet ännu mer handfallet än den 24 februari 2022, när Ryssland invaderade Ukraina.

Många hoppades nog på en upprepning av Irakrörelsens massprotester. På den tiden upprättades snabbt forum med tydlig struktur, och öppna planeringsmöten där deltagarna kunde rösta fram representanter och paroller. Demonstrationerna blev breda, och genomslaget enormt. Alla var överens om att invasionen kunde fördömas utan att man behövde stötta diktatorn Saddam Hussein.

Men sedan dess har sociala medier trätt fram som den dominerande platsen för organisering. Där har några få skickliga individer och grupper snabbt byggt upp stora Instagramkonton och Facebookgrupper, som blivit en maktfaktor utan att utsättas för ansvarsutkrävande eller insyn.

Resultatet blev att den perifera, radikala linjen tog oproportionerligt stor plats. Kunniga aktivister tog sig snabbt till toppen för att putta demonstrationerna i radikal riktning, och har visat sig oförmögna eller rentav ovilliga att hantera antisemitism i de egna leden. Samtidigt som ledande vänsterpartister vittnar om att de inte vågar delta i rörelsen.

Nu ställer samma aktivister krav på att Vänsterpartiet ska inta mer radikala positioner – ”Rättvisa för alla” hotar med att avråda från att rösta på Vänsterpartiet, medan utbrytarpartiet Solidaritet anklagar sin tidigare partiledare Nooshi Dadgostar för att vara medskyldig till folkmord.

Det är svårt att förstå hur det är tänkt att palestinierna ska hjälpas av att vänstern i Sverige gräver så djupa inre skyttegravar. Den nytta Vänsterpartiet kan göra för palestinierna är att föra deras talan i FN och EU, och bidra med vård och fristad till människor på flykt, i samma anda som Norges vänsterregering.

Läs mer
Ali al-Batran, 20 dagar gammal, intensivvårdas på Al-Aqsas martyrsjukhus i centrala Gaza 
den 29 december. Foto: Abdel Kareem Hana/AP/TT.
Ledare 30 december, 2024

Sluta döda Gazas barn

Men det är endast möjligt om vänstersidan vinner nästa val. Och om partiet ska vara en del av en vinnande koalition kan det inte ha ledande representanter som sprider antisemitiska nidbilder. Om de antirasistiska skälen nu inte räcker till. Det borde egentligen inte vara några problem, med tanke på hur allvarliga Israels krigsbrott är – ändå verkar rutinerade politiker ha problem med det.

Men det här är även Vänsterpartiets misslyckande. Med ena foten i aktivismen och den andra i parlamenten, står man inte stadigt på någon sida. De aktivistiska impulserna var inte starka nog, så initiativet slarvades bort. Och omvänt finns bland de mer aktivistiskt lagda inte sällan en individualistisk ovilja att följa majoritetsbeslut. Resultatet är att man varken lyckas med det ena eller andra.

Nu gissar jag att många vänsterpartister längtar tills konflikten i partiet är över. Inte bara för att man vill att palestiniernas lidande äntligen ska ta slut – utan även det egna partiets.

Okategoriserade 04 maj, 2025

Öppet krig i Vänsterpartiet efter petningen av Lorena Delgado Varas

Lorena Delgado Varas får både stöd och kritik efter sina kontroversiella delningar. Foto: Linus Sundahl-Djerf/SVD/TT.

Flera riksdagsledamöter uttalar sitt öppna stöd för Lorena Delgado Varas, efter att hon uppmanats lämna Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Men ledningen får också stöd från tunga vänsterpartister som Jonas Sjöstedt och Ali Esbati.

Sedan Vänsterpartiet uppmanat Lorena Delgado Varas att lämna riksdagsgruppen den 3 maj, har flera ledande vänsterpartister riktat öppen kritik mot ledningen.

”Jag är otroligt arg, ledsen, upprörd och sorgsen över PS beslut om att utesluta Lorena ur riksdagsgruppen i dag”, skriver partiets försvarspolitiska talesperson Hanna Gunnarsson.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 03 maj, 2025

Delgado Varas vägrar avgå – får stöd av upprop

Lorena Delgado Varas i riksdagen. Foto: Jonas Ekströmer / TT.

Lorena Delgado Varas uppmanas att lämna sina uppdrag i riksdagen och Vänsterpartiets styrelse. Men ett upprop kräver att hon får vara kvar – och har på kort tid samlat hundratals medlemmar.

Under lördagen hölls ett möte med Vänsterpartiets styrelse, där beslut fattades om att uppmana riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas att lämna samtliga uppdrag för partiet.

– Vi hade hoppats att samtalen skulle leda till att hitta ett samförstånd med Lorena, men det har inte gått, säger partisekreterare Maria Forsberg till TT.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr