Utrikes 05 oktober, 2018

Kris utan ände

I Brasilien har kontrarevolutionen fullbordats under korruptionsbekämpningens förklädnad. Efter fjorton års regeringsinnehav är vänsterpartiet PT skadeskjutet och demokratin hotad av såväl radikalhögern som armén. Paradoxalt nog ligger hoppet i att högern har splittrats i en nyliberal och en auktoritär falang.

De senaste åren har de sociala framsteg som gjorts i Latinamerika under olika vänsterregeringar rullats tillbaka i mer eller mindre snabb takt. Ingenstans, med undantag för Venezuela, är detta så påtagligt som i Brasilien. Trots att vänsterpartiet Partido dos Trabalhadores (PT) projekt under dess långa regeringsinnehav mellan 2002 och 2016 var en av de blygsammare av de ”revolutioner” som svepte över kontinenten i början av 2000-talet, har den efterföljande kontrarevolutionen varit av ett slag som saknar motstycke i sitt oförtäckta klass- och rashat.

Söndagens presidentval är inte bara det mest ovissa i modern tid; det utspelar sig också mot bakgrund av den värsta politiska och ekonomiska kris som Brasilien har upplevt sedan övergången till demokrati 1985. Det är inte en slump att flera politiker och väljare har börjat uttrycka nostalgi för militärdiktaturens dagar. Men även om krisen nästan dagligen tar sig alltmer uppseendeväckande politiska och kulturella uttryck har den, som så ofta, sin grund i viktiga ekonomiska förändringar.

Skoputsaren från Pernambuco

När PT kom till makten 2002 i och med dess numera legendariske grundare Luís Inácio Lula da Silvas presidentvalvinst hade partiet redan genomgått en genomgripande förändringsprocess. Efter valförlusten 1989 började partiet att stadigt röra sig mot mitten. I ett försök att locka väljare från den övre medelklassen neutraliserades partiets vänsterflygel och fackföreningsrörelsen och de sociala rörelserna som utgjorde partiets stomme tystades medan ledarskiktet gjorde den nyliberala politik som tidigare regeringar bedrivit till sin. Lula var centrum i PT:s universum och allt gjordes för att presentera honom som ofarlig för etablissemanget. Med det nästan absurt oskyldiga stridsropet ”Lulinha paz e amor” (Lilla Lula fred och kärlek) lyckades han efter tre valförluster till slut nå presidentmakten 2002.

Brazilian president elect Luiz Inacio Lula da Silva raises his arms with his wife Marisa as he arrives to deliver a brief statement in Sao Paulo, Brazil on Sunday Oct. 27, 2002. The former union leader won Brazil's presidential election runoff by a landslide Sunday, marking a historic shift to the left for Latin America's largest country. (AP Photo/Dario Lopez-Mills)
Lula firar sin första valseger den 6 oktober 2002. Foto: Dario Lopez-Mills/AP/TT.

Trots denna mittenvridning uträttade Lulas regeringar stordåd. Minimilönen ökade med 70 procent och 21 miljoner arbeten skapades under det kommande årtiondet. Sociala bidrag såsom det världskända familjebidraget Bolsa Família hjälpte att lyfta omkring 30 miljoner människor ur fattigdom mellan 2002 och 2014. Tillgången till högre utbildning utökades, inklusive kvotering för svarta och studenter från offentliga skolor. Miljontals fattiga fick i bokstavlig mening tillträde till platser de förut varit exkluderade från: flygplatser, shoppingcenter, banker, vårdkliniker och bilar.
Förutsättningen för det hela, liksom för de andra latinamerikanska vänsterregeringarna, var historiskt höga råvarupriser. Sedan kolonialtiden har Latinamerika försett centrum i den kapitalistiska världsekonomin med råvaror, såsom livsmedel, mineraler, olja och timmer. Brasilien producerar allt detta och mycket annat. På grund av den exploderande efterfrågan i jättemarknader som Kina och Indien drevs priserna på dessa varor ständigt upp i början av det nya århundradet. Som ett resultat steg också Brasiliens tillväxt kontinuerligt under PT:s första åtta år vid makten – 2010 uppgick den till 7,5 procent av BNP.

Det året avgick Lula från presidentposten med ett opinionsstöd på ofattbara 90 procent. Metallarbetaren från det fattiga Pernambuco i nordöstra Brasilien som började som skoputsare, förlorade ett lillfinger i en arbetsplatsolycka vid 19 års ålder och inte talar engelska prydde Time Magazines framsida. Historikern Perry Anderson kallade honom för ”den mest framgångsrika politikern” under sin livstid. Barack Obama hänvisade till honom helt enkelt som ”the man”.

Gerillasoldaten från Belo Horizonte

Samma år vann Lulas efterträdare Dilma Rousseff presidentvalet. Nu skulle en ny fas av PT:s omvandling av samhället inledas. Inte nog med att hon var den första kvinnliga presidenten; Rousseffs bakgrund som medlem i en vänstergerilla i sin ungdom gjorde att Brasilien tvingades konfronteras med minnena från diktaturen. Dilmas vittnesmål om hur hon hängdes naken och torterades med påkslag och elchocker under sina tre år i fångenskap rev upp oläkta kollektiva sår. 2011 tillsatte regeringen en sanningskommission som gav landet en möjlighet att göra upp med sitt förflutna.

 

Brazil's President Dilma Rousseff cries during a speech at the launching ceremony of the National Truth Commission Report, at the Planalto Presidential Palace, in Brasilia, Brazil, Wednesday, Dec. 10, 2014. Brazil's National Truth Commission delivered a damning report on the killings, disappearances and acts of torture committed by government agents during the country's 1964-1985 military dictatorship. It called for those responsible to face prosecution. (AP Photo/Eraldo Peres)

Dilma Rousseff torkar tårar vid presentationen av den nationella sanningskommissionens rapport om brotten under militärdiktaturen den 10 december 2014. Foto: Eraldo Peres/AP/TT.

Dilma, som var den mest vänsterlutande presidenten sedan João Goulart störtades av militären med USA:s hjälp 1964, inledde snabbt ett reformprogram som skulle gå längre än vad Lulas socialdemokrati hade gjort. Samma år som hon tillträdde nådde dock råvaruboomen sin topp. Mellan 2010 och 2015 föll priserna på världsmarknaderna med 40 procent. Oljepriset rasade med 60 procent på sex månader 2014. Trots att Lulas regeringar hade bedrivit en hybridpolitik mellan nyliberalism och klassisk utvecklingspolitik av latinamerikanskt snitt med satsningar på den inhemska industrin visade det sig snabbt att Brasilien fortfarande var hopplöst beroende av råvaruexporten. Samtidigt som Dilma satsade på investeringar och låga räntor sjönk den internationella efterfrågan på råvaror som ett resultat av finanskrisen och den efterföljande åtstramningen. När västländerna dessutom införde kvantitativa lättnader sköljdes underutvecklade länder som Brasilien över av utländskt kapital vilket gjorde att valutan övervärderades och exporten sjönk ännu snabbare. Tillväxtras och avindustrialisering följde.

Rousseffs bakgrund som medlem i en vänstergerilla i sin ungdom gjorde att Brasilien tvingades konfronteras med minnena från diktaturen

Regeringen svarade med att intensifiera investeringarna genom skattesänkningar och subventioner som gjorde att regeringsbudgeten övertrasserades. Detta fick inte någon nämnvärd ekonomisk effekt. Däremot skrämde det borgerligheten och näringslivet som fram till dess haft överseende med PT:s socialistiska utsvävningar så länge vinstmarginalerna hölls på en acceptabelt hög nivå. När vinsterna hotades av sjunkande tillväxt och en hastigt expanderande federal utgiftsbudget bröts den bräckliga klasskompromiss som hade hållit PT:s projekt flytande så länge.

Arbetslösheten steg, även inom medelklassen. Det faktum att PT under det gångna årtiondet till stor del hade tillsatt folk ur den egna rörelsen i förvaltningen gjorde att medelklassen var utestängd från staten samtidigt som människor från lägre klasser och av mörkare hudfärg numera befolkade platser och positioner som traditionellt tillhört dem. Vreden steg sakta och sommaren 2013 kokade det hela över.

Corrupção

De första protesterna riktades mot lokalregeringen i São Paulo som hade höjt priset på kollektivtrafiken som ett led i åtstramningen. Att delstaten styrdes av PT var inte det viktiga. Men snart kom de återkommande protesterna att ändra fokus. Påeldade av landets notoriskt oligarkstyrda massmedia riktades demonstrationerna alltmer mot regeringspartiet. Missnöjet katalyserades dock snart av ännu större händelser.

2014 började den då okände distriktsåklagaren Sergio Moro i den södra delstatshuvudstaden Curitiba att granska ett par oegentligheter i upphandlingar vid det statliga oljebolaget Petrobras. 2006 hade bolaget upptäckt rekordstora oljefyndigheter vid ett område i Atlanten kallat Pre-salt. Den dåvarande gruv- och energiministern som ansvarade för företagskoncessionerna som gav stora fördelar till Petrobras var Dilma Rousseff. Moros utredning fick snabbt en snöbollseffekt när ett enormt nätverk av mutor, plundring av offentliga resurser och illegal partifinansiering avslöjades. Den så kallade Lava Jato-utredningen (Biltvätt) som har pågått sedan dess inbegriper, precis som Mani Pulite-utredningen i Italien på 1990-talet (se reportage i Flamman nr. 9, 2018), politiker från samtliga partier. Den beskrivs redan som den största korruptionsutredningen någonsin.

 

Sergio Moro, federal judge responsible for the investigations of corruption scandal at the country's state-run oil company Petrobras, speaks during a economic forum seminar in Sao Paulo, Brazil, Monday, Aug. 31, 2015. (AP Photo/Andre Penner)

Domaren Sergio Moro som leder Lava Jato-utredningen beskrivs ofta som Brasiliens mäktigaste man. Foto: Eraldo Peres/AP/TT.

Den enorma utredningen går framåt i faser. Politiker, ofta kopplade till PT, och rika affärsmän häktas och hålls inlåsta tills de går med på att ge information om korrupta kolleger i utbyte mot sänkt straff. Utredningen är nu inne på sin 26:e fas. 232 personer har hittills utretts, varav 179 har åtalats och 93 har fällts. Den största skalpen hittills är Marcelo Odebrecht, vd för byggföretaget med samma namn, som dömdes till 19 års fängelse för att ha betalat ut sammanlagt 30 miljoner dollar i mutor. Moro har i dag hjältestatus i media och kallas ofta för Brasiliens mäktigaste man. Det federala åklagarämbetet fungerar numera som en oberoende fjärde statsmakt som kontrollerar de övriga institutionerna.

Den enorma utredningen går framåt i faser. Politiker, ofta kopplade till PT, och rika affärsmän häktas och hålls inlåsta tills de går med på att ge information om korrupta kolleger i utbyte mot sänkt straff

Statsvetaren Alfredo Saad-Filho har påpekat att PT mer eller mindre var tvungna att smutsa ner händerna. I ett så genomkorrupt politiskt system som Brasiliens är det en förutsättning för att kunna finansiera valkampanjer och nå makt. Men trots att de överlägset flest korrupta politikerna tillhör högerpartierna (av Partido Progressistas 56 kongressledamöter är 31 åtalade) har utredningen från början haft kikarsiktet inställt på PT.

Golpe branco

I det nya landskapet, präglat av politiskt orkestrerat och medialt underblåst hat mot PT under parollen ”antipetismo”, var det bara en tidsfråga innan partiets ledarskikt skulle hamna i skottlinjen. När Dilma blev omvald samma år som Lava Jato drogs igång blev det för mycket för stora delar av det borgerliga ledarskiktet. Inte nog med att ekonomin gick allt sämre, den brasilianska högern riskerade nu att utestängas från makten i en hel generation. Idén att PT hade vuxit ihop med och infiltrerat staten hade fått fäste hos allmänheten via mediakampanjen. Korruptionsbekämpning blev den perfekta täckmanteln för den genomgripande politiska förändring som den brasilianska högern hade börjat planera.

I mars 2016 greps Lula anklagad för att ha tagit emot en strandlägenhet som muta. Med de högsta opinionssiffrorna av alla politiker och rätt att ställa upp i det kommande valet utgjorde han fortfarande ett hot mot den besuttna klassen. En dryg månad senare var det dock dags för det riktigt stora numret.
De första sonderingarna i kongressen för att skapa stöd för en riksrättsprocess mot presidenten hade inletts i slutet av 2015. Motivet var givetvis att Dilma var korrupt, vilket massmedia nu hade etablerat som en sanning. Men det var hennes ovilja att skydda resten av den politiska klassen, inte minst det nyliberala koalitionspartiet PMDB, från korruptionsanklagelser som var det stora problemet för högern. Dessutom gjorde hon allt för att förhindra den högervridning av regeringspolitiken som koalitionspartiet och borgerligheten krävde i ljuset av den ekonomiska krisen.

National Social Liberal Party presidential candidate Jair Bolsonaro talks to the press as arrives to campaign at the Madureira market in Rio de Janeiro, Brazil, Monday, Aug. 27, 2018. Brazil will hold general elections on Oct. 7. (AP Photo/Silvia Izquierdo)

Den högerextreme presidentkandidaten Jair Bolsonaro talar till media i Rio de Janeiro den 27 augusti. Foto: Silvia Izquierdo/AP/TT.

När sammansvärjningen till slut nådde sin kulmen och Dilma avsattes i en riksrättsprocess den 17 april 2016 var det dock inte på grund av de korruptionsanklagelser som man så länge hade kastat mot henne. För dem fanns fortfarande inga hållbara bevis. I stället utnyttjade man det faktum att hennes regering friserat budgetsiffrorna inför det nya räkenskapsåret, något som alla brasilianska regeringar gör. Det är visserligen inte tillåtet, men det är heller inte ett brott vars rättsliga påföljd bör vara riksrätt. Av den anledningen är den mest rättvisande beskrivningen av den process som ledde till avsättandet av Dilma en ”vit kupp” (golpe branco).
Den förre vice-presidenten Michel Temer som tog över presidentskapet utreds själv för korruption. Talmannen Eduardo Cunha som orkestrerade kuppen åt Temer har redan dömts till 15 års fängelse. Att bevisen mot Lula och Dilma är flortunna och bleknar i jämförelse med vad den nya regeringens medlemmar gjort sig skyldiga till har inte hindrat det politiserade brasilianska rättsväsendet från att slå till mot dem med full kraft. I en politisk rättegång duger minsta förevändning som fällande bevis. Som statsvetaren Felipe Demier formulerar det: ”triplexlägenheter, rancher och mindre budgetära manövrar var lika avgörande för det rättsliga domslutet som att inte sätta tillbaka korken på tandkrämen eller att lämna smutsiga kläder på golvet är för slutet på ett förhållande.”

Radikalisering av högern

Sedan kuppen har den politiska utvecklingen i Brasilien accelererat i en alltmer kaotisk och auktoritär riktning. Brottstatistiken har skjutit i höjden, och därmed också polisvåldet. Samtidigt har även det politiska våldet ökat. Mordet på lokalpolitikern och vänsteraktivisten Marielle Franco i våras är ett i mängden av liknande dåd.

Han beskrivs ofta som en brasiliansk Trump. Men liknelsen haltar. Bolsorano är en ultrareaktionär av den gamla, fascistiska skolan

Trots att högern har kontroll över regeringsmakten och redan har kunnat krympa staten under förevändning att de bekämpar korruption och ”petismo” i byråkratin har den inte kunnat uppnå hegemoni. Temer har det lägsta stödet sedan man började göra opinionsmätningar (två procent) och ställer inte upp för omval. Han har i stället gett sitt stöd – vilket är detsamma som en dödskyss – till veteranen Geraldo Alckmins nyliberala mittenallians. Alckmin vars brist på karisma har gett honom smeknamnet ”gurkan” får dock inte mer än sju procent. Sedan kuppen har det politiska initiativet flyttats från mitten-högern till ytterhögern. I stället för att sluta upp bakom kuppmakarna har denna radikaliserats i takt med att samhället blivit alltmer kaotiskt.

Det främsta uttrycket för det är presidentkandidaten Jair Bolsonaro, som efter att Lula förra månaden definitivt förhindrades att ställa upp nu leder i opinionsmätningarna. Han beskrivs ofta som en brasiliansk Trump. Men liknelsen haltar. Bolsorano är en ultrareaktionär av den gamla, fascistiska skolan. Han är en nationalist som nyligen konverterade till marknadsliberalism. I egenskap av tidigare elitsoldat har han mer gemensamt med Jean-Marie Le Pen eller Rodrigo Duterte. Rasism, machism och hysterisk antikommunism är utmärkande för hans retorik. Uttalanden som att ”poliser som dödar är bra poliser” och att hans dotters födsel efter tre söner var resultat av ett ”ögonblick av svaghet” har lett till stor upprördhet. Hans misogyni har gett upphov till kvinnorörelsen #EleNão (Inte honom). Det han dock har gemensamt med politiker som Trump är att han främst stöds av yngre, vita medelklassmän. Med ett stöd på omkring 28 procent är han i princip garanterad att nå en andra valomgång.

Brazil's presidential candidate for the Workers Party Fernando Haddad speaks to supporters during a campaign rally in Carapicuiba, the greater Sao Paulo area, Brazil, Thursday, Sept. 13, 2018. At right is a mask of jailed, former president Luiz Inacio Lula da Silva, who Haddad replaces as the party's candidate ahead of Oct. 7 elections. (AP Photo/Andre Penner)

PT:s presidentkandidat Fernando Haddad talar vid en demonstration till stöd för Lula den 13 september. Foto: Andre Penner/AP/TT.

Det prekära tillståndet för Brasiliens demokrati märks även utanför de traditionella ramarna för det politiska livet. Dagen innan högsta domstolen i september beslutade att upprätthålla den fällande domen mot Lula och därmed hindra honom från att ställa upp i valet, publicerade en befälhavare i den brasilianska armén en debattartikel. Där klargjorde han att om Lula skulle tillåtas ställa upp ”finns det inga andra alternativ än en militär intervention”. Kraven på att armén griper in i politiken har höjts på flera håll, främst, men inte bara, inom högern. För vänsterns del är det just denna radikalisering som ger visst hopp eftersom den splittrar högern.

Oviss utgång

PT:s strategi har varit att behålla Lula på vallistan så länge som möjligt eftersom han har större stöd än sitt parti. Så sent som för två veckor sedan utsågs till slut São Paulos förre borgmästare Fernando Haddad till partiets kandidat. Han är på många sätt Lulas motsats: en relativt okarismatisk akademiker som är i princip helt okänd utanför São Paulo. Sedan han utsågs har PT:s opinionssiffror sjunkit till 22 procent. Lulas officiella stöd från fängelset har dock lett till en viss ökning. Allt hänger nu på hur många röster man lyckas föra över från Lula till Haddad. Att en del av vänsterrösterna kannibaliseras av den oberoende kandidaten Ciro Gomes underlättar inte.
Om Haddad tar sig till en andra omgång och ställs mot Bolsonaro kan det gå hur som helst. Frågan som då kommer att ställas är vilken kraft som är starkast: hatet mot PT eller rädslan för Bolsonaro. Med tanke på det rådande klimatet ser det inte ljust ut. Men även om Haddad skulle vinna valet kommer han att ta makten i ett historiskt ogynnsamt läge. Kongressen kommer att vara fientligt inställd från början. Det politiska klimatet är det hårdaste sedan diktaturens fall. Dessutom har de ekonomiska och politiska förutsättningar som gjorde ”Lulismen” möjlig för 15 år sedan försvunnit.
Med tanke på motståndet har dock PT inte råd att förlora.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

Kultur 13 september, 2025

Från sportstugor till boutiquehotell

Snart är en natts sömn i Carl Larssons säng inte omöjligt – åtminstone för den som är villig att betala. Foto: Trons/TT.

Folkhemmets enkla lantställe är inte bara alltmer avlägset för de allra flesta. Nu bjuder fiffiga entreprenörer ut dem dygnsvis med kock och märkesdesign.

”Man får inte gå in med badkläder i huset, farmor ville ha det så”, skrev Tara Moshizi om svenskars försök att bevara gamla generationers vanor i sina sommarstugor. ”Hur ska jag hantera kulturkrocken på min mans släktgård?”, undrar en ”entreprenör” i en insändare i DN, som beskriver sin familj som ”livsnjutare”. Hon vill rensa bort i förråden, han vill bara ta det lugnt – precis som på farfars och farmors tid.

Precis som Moshizi skriver är allt heligt i den svenska sommarstugan. Tapeten i vår egen sitter kvar sedan 70-talet med gröna blommor. De fysiska tillskotten kan räknas på en hand: en ny soffa, två tavlor och ännu en pinnstol. Allt annat har bevarats intakt, och ibland tycker jag mig se mormor och gå runt i sina vita kilklackar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 13 september, 2025

Ekonomipristagarna är för kära i sina teorier

Ekonomipristagarna Daron Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson har samlat det bästa i en ny bok som nu finns på svenska. Foto: Patrik Lundin.

Institutioner sägs förklara varför vissa samhällen blomstrar och andra faller. Men Nobelpristagarna måste till slut medge att fackföreningar är centrala för framgång. Lovisa Broström har läst ”Varför är inte hela världen rik?”

När ekonomen Daron Acemoglu tog emot nobelpriset i ekonomi 2024 sade han i sitt tacktal att ”Framtiden avgörs inte av tekniken i sig, utan av vilka institutioner vi väljer att bygga”. Den meningen belyser den motvikt som Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson vill utgöra mot den samtida teknikoptimismen. Teknisk utveckling och AI kommer inte nödvändigtvis att göra livet bättre, risken är stor att det blir tvärtom. I stället menar herrarna att det är institutionerna som kommer att avgöra om vi går mot en ljusare framtid eller inte.

Men vad är då en institution? Detta har det skrivits massor om men först nu kommer en bok på svenska med utdrag ur de mest pregnanta delarna av förra årets nobelpristagares böcker i samlingsboken Varför är inte hela världen rik?, utgiven av Volante tillsammans med Handelsbankens mediesatsning EFN. Författarna är rätt vaga på denna punkt men vi rör oss runt regler som skyddar egendomsrättigheter, uppmuntrar till brett samhällsdeltagande, ger incitament för talang och kreativitet, samt upprätthåller rättsstatsprincipen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 12 september, 2025

Avbokades från ABF – anklagas för Hamasstöd

ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson.

Organisationen Rättvisa för alla stoppas med kort varsel från att hålla evenemang i ABF:s lokaler, efter inlägg som ifrågasätter klassningen av Hamas som terrororganisation. Föreningen själva menar att ett högerdrev ligger bakom avbokningen – och beskriver beslutet som rasistiskt.

Föreningen Rättvisa för alla hade bokat en lokal i ABF-huset i Stockholm inför sin valårs-avspark den 13 september. Men under torsdagen meddelade de att evenemanget avbokats.

”Rasisterna försöker tysta oss. Etablissemanget försöker stoppa oss. Men vi växer bara starkare”, skriver organisationen på Instagram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 12 september, 2025

Sanningen om mordet på Charlie Kirk

Den högerradikala debattören Charlie Kirk sörjs i Orem, Utah. Foto: Lindsey Wasson/AP.

Den amerikanska ytterhögern fantiserar om att mata migranter till krokodiler. I Sverige jämförs människor med lupiner som ska läggas i svarta sopsäckar. Våldsretoriken känner inga nationsgränser – och allt politiskt våld måste fördömas lika hårt.

”Det borde vara offentligt. Det borde gå snabbt. Det borde sändas på tv”, sade Charlie Kirk i februari 2024 om att återinföra offentliga avrättningar. ”Man skulle kunna sälja det, finansiera staten. Det skulle kunna vara typ: ’presenteras av Coca-Cola’. Och nej, jag skojar inte. Förresten, jag skulle lätt titta in för att få se någon pedofil få huvudet avhugget.”

Mordet på Charlie Kirk är en tragedi. Ingen ska dödas eller hotas för sina politiska åsikter. Men mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Donald Trump har gjort den till sitt signum. Så här kommenterade han mordet: ”Det finns en hel del radikala vänsterdårar där ute, och vi måste bara slå skiten ur dem.” Samma man som under Black Lives Matter-protesterna framför Vita Huset efter mordet på George Floyd 2020 sade: ”Kan man inte bara skjuta dem? Bara skjuta dem i benen eller något?”

Sådana våldsfantasier återkommer ständigt i hans rörelse. Bloggaren Laura Loomer har sagt att Trump borde få ”demokrater avrättade för förräderi”, och att illegala invandrare borde ”matas till krokodilerna”. Joe Walsh, en av Charlie Kirks mentorer från Teparty-rörelsen, har sagt: ”Den 8 november röstar jag på Trump. Den 9 november, om Trump förlorar, plockar jag fram musköten. Är du med?”

Curtis Yarvin, husfilosofen i Silicon Valleys nya reaktionära höger, fantiserar öppet om att politiska motståndare ska ”skummas ihjäl” som ”kalkoner med fågelinfluensa” eller förvandlas till biodiesel.

Detta är inte anonyma nätkommentarer, utan centrala röster i den amerikanska högern. Som bara för några år sedan stormade en regeringsbyggnad med halvautomatiska vapen, för att sedan bli benådade av presidenten.

Och i Sverige?

Mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Här skriver vice statsminister Ebba Busch om en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern, som ”gläds över en meningsmotståndares död”, utan att ange en enda källa. När min kollega Jacob Lundberg hör av sig till hennes presschef Mia Widell svarar hon: ”Hon refererar till det som nu syns i olika sociala och andra medier. Se gärna kommentarsfältet på exempelvis AB på Facebook, men även Expressen och DN.” Det ser ut som mina källhänvisningar i gymnasiet.

I så fall kan jag lika gärna citera Busch egna följare, efter att hon anklagade Palestinarörelsen för att ta hit ”Mellanösterns sätt att lösa konflikter”: ”Vilka fakking djur”, ”Ta en stor kontainer och packa dom i skicka ner dom till Gaza 👍👍💪💪” och ”BLY BLY BLY”.

Men det behövs inte, för vice statsministern har själv nära till våldsam retorik. Efter påskkravallerna 2022 sade hon: ”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare […] varför sköts det inte skarpt?”

Hon är inte ensam. Även Fokus-skribenten Anna Nachman fantiserar om en våldsvänster där ”piercade humanister skrattar rått och gottar sig åt hans död”, även det utan källhänvisning. Detta bara veckor efter att hon skrivit om ”invasiva arter” som förpestar det svenska samhället, och liknar människor vid lupiner som bör slängas ”i svarta sopsäckar som brännbart avfall”.

Och Svenska Dagbladets Peter Wennblad, som precis kallade hela Palestinarörelsen ”livsfarlig”, försvarade för bara ett par år sedan den sverigedemokratiska presschefen Linus Bylunds uppmaning till ”journalistrugby, att man knuffar journalister”. ”Fler politiker borde vara lite mer respektlösa mot journalister”, skrev Wennblad, vilket orsakade krismöte då hans kollegor inte uppskattade att han uppmanade till våld mot dem.

Den här retoriken är inte slumpmässiga nätutbrott. Avhumaniserande kommentarer som man hittar från anonyma vänsterkonton, uttrycks på högerkanten rakt ut av ministrar, ledarskribenter och riksdagsledamöter. Inte minst hos Sverigedemokraterna, som bokstavligen drivit en trollfabrik för att sprida hat mot politiska motståndare, och vars företrädare ständigt visar sig ha samröre med nazistiska våldsgrupper. En SD-politiker i Nynäshamn har rentav skrivit att hon ville skjuta skallen av en känd kvinnlig författare.

Läs mer

Och partiet meddelar att man inte ens tänker vidta några åtgärder mot Jessica Stegrud, som precis blivit avslöjad med att förfölja och hänga ut två tonåringar tillsammans med högerextrema aktivisten Nick Alinia.

Självklart förekommer hotfulla beteenden även till vänster. Förföljelsen av Carl-Oskar Bohlin i kvällsmörkret, och flygbladsutdelningen i Maria Malmer Stenergards trappuppgång är två exempel på hotfulla beteenden som tydligt måste fördömas.

För som mordet på Charlie Kirk visar går det inte att ha dubbla måttstockar. Den som försvarar den egna sidans politiska våld försvarar allt politiskt våld. Är Ebba Busch redo att erkänna det?

Diskutera på forumet (0 svar)
Dikt/Kultur 12 september, 2025

Svensk kulturkanon – ytterligare ett utkast

Det tidiga universums ljusstarkaste galax, CR7. Här föddes den första generationen av stjärnor. Foto: ESA/TT.

Pruttesmällan

Rymden

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 12 september, 2025

Lämnar målburen för journalistiken

Svante Hildemar (i blått) slutar med fotbollen för att studera till journalist. Foto: Johan Nilsson/TT.

30-åriga målvakten Svante Hildeman är Superettans mest uttalade socialist. Nu lämnar han Landskrona Bois efter fyra år för att lägga fotbollen helt på hyllan. Nu hoppas han få mer tid över till journalistik.

Jag måste så klart ställa sportfrågan: Hur känns det?

– Det känns bra! Det har varit många olika känslor de senaste veckorna, och jag har väl inte riktigt landat i någon enhetlig känsla än. Först var det vemodigt och melankoliskt, men också väldigt vackert. Nu, när jag börjar komma in i lunken och vardagen som student igen, är jag taggad på livet som civil!

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 12 september, 2025

Lorentz Tovatt: Jag börjar hoppas att Lars Beckman har rätt

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och klimat- och miljöminister och Romina Pourmokhtari (L) under budgetsamtalen på Harpsund, den 28 augusti. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Kommer du ihåg när man var barn och fick plötsliga overklighetskänslor? Från ingenstans kom känslan av att allt är riggat. Att dina föräldrar, lärare och katten i smyg deltog i en gigantisk komplott. Och att de en dag skulle kliva fram och säga: ”Överraskning! Vi har bara spelat teater för din skull.”

Jag trodde att den känslan hörde barndomen till. Men i dag, som vuxen, har den återvänt. Jag går runt och väntar på att någon ska lägga handen på min axel och säga: ”Oroa dig inte, det var bara ett skämt”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 11 september, 2025

Anklagar svensk vänster för mordhyllningar – refererar till Facebook

Sveriges vice statsminister Ebba Busch. Foto: Lars Schröder / TT.

Ebba Busch ser en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern efter mordet på Charlie Kirk. Bedömningen baserar hon på sociala medier – och hänvisar till Aftonbladets kommentarsfält på Facebook.

I går mördades den amerikanska högerprofilen Charlie Kirk med ett skott i halsen vid ett öppet evenemang i Utah. Ännu har ingen gripits för dådet.

Nu riktar Sveriges vice statsminister Ebba Busch hårda anklagelser mot den svenska vänstern – som hon menar hyllar mordet.

”Än så länge finns ingen gärningsperson gripen och kvarhållen och vi vet ännu inte ett bekräftat motiv. Vad som dock kan bekräftas är den fasansfulla reaktion vi nu ser från amerikansk och delvis svensk vänster. Människor firar”, skriver hon på X, och frågar sig:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 11 september, 2025

Det är knappast Palestinarörelsen som hotar demokratin

Demonstration arrangerad av Septemberupproret och Tillsammans mot rasism vid Mynttorget på tisdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När M, SD och KD:s politiker tillsammans med de borgerliga ledarsidorna påstår att Palestinarörelsen utgör ett hot mot våra folkvalda, är det inget annat än ett desperat försök att flytta fokus från verkligheten. Det är en välkänd politisk manöver: måla ut en fredlig folkrörelse som hotfull för att slippa tala om det verkliga hotet – att svenska politiker ger sitt tysta och aktiva stöd till ett folkmord.

Låt oss vara tydliga: Palestinarörelsen i Sverige är ingen sekt, ingen svans, ingen ”mobb”. Och framför allt – inget hot. Tvärtom. Det är en bred, levande folkrörelse, demokratisk till sin kärna, där tusentals människor – unga och gamla, troende och sekulära, judar, muslimer, kristna och ateister – förenas i kravet på rättvisa för det palestinska folket. Att stämpla denna rörelse som ”antisemitisk” eller ”våldsam” är inte bara falskt. Det är fegt.

Jag har själv deltagit i över 80 demonstrationer de senaste två åren. Alla har varit fredliga. Visst händer det att någon, förtvivlad över sorgen efter de mördade i Gaza, ropar slagord i en ton som skaver i svenska öron, vana vid konsensuspolerat språk. Men helheten? Fredlig. Livskraftig. Demokratisk. En folkrörelse som förkroppsligar det som makthavare påstår sig värna – men i praktiken motarbetar.

Man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester.

När Carl-Oskar Bohlin hörde rop som ”shame on you” var det inte en ”hotfull mobb”. Det var väljare som uttryckte sitt missnöje. Är det obehagligt? Ja. Men demokrati är inte en bekvämlighetszon för makten. Demokrati är folkets röst, ibland högljudd, ibland obekväm. Att kalla detta för ett hot är att demonisera alla som någon gång vågat stå upp mot makten.

Och ja – självklart ska politiker kunna gå i fred. Ingen önskar att Bohlin eller någon annan ska känna sig personligen hotad. Men man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester. Den som kliver in i maktens rum måste också stå ut med folkets rop. Att skrika ”shame on you” till en minister som blundar för folkmordet i Gaza, den etniska rensningen på Västbanken, och samtidigt sitter i en regering som fortsätter vapenhandeln med Israel – det är inget hot. Det är ett rop av förtvivlan. Ett välförtjänt omdöme.

Läs mer

Det verkliga hotet mot demokratin kommer inte från Palestinarörelsens rop. Det kommer från dem som försöker brunsmeta, kriminalisera och misstänkliggöra en hel folkrörelse. Det kommer från makten själv, som hellre slår ner på solidaritet och civilkurage än ifrågasätter sitt eget ansvar för medlöperiet.

Så låt oss se klart: det är inte Palestinarörelsen som är farlig. De farliga sitter i regeringen, skriver på exporttillstånd för vapen till Israel, hejar på Israels krigsmaskin – som Ebba Busch gjorde – och smutskastar dem som protesterar. Det är där hotet mot demokratin finns.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 11 september, 2025

Avanza ger dig fyrverkerier – men huset vinner alltid

Skillnaden mellan nätkasinon och aktiesparande blir allt suddigare. Foto: Karin Wesslén/TT.

Med applådemojier och pushnotiser har aktieapparna gjort småsparandet till ett dopaminforsande mobilspel. Förlorarna är våra unga.

”Nästa lön kommer jag hit or miss”, skriver en användare. ”Hela lönen på en trade. Vinner jag, fortsätter resan. Förlorar jag stänger jag mitt Avanza.” Jublet i tråden är högt. ”Du hör hemma här! Lets fucking go”, kommenterar någon. Andra är mer återhållsamma: ”Låter som om du ska spara i fonder och hålla dig ifrån att nyttja marknaden som ett kasino 😂”.

Jag bläddrar runt på kanalen ”ISKbets”, småspararnas eget gladiatorforum på Reddit. Här samlas användarna för att posta dagens förluster och vinster – på allt mellan några hundringar till flera miljoner – och be om råd på bets, ett ord som påminner mer om kasinospel än investeringar.

Ungdomsbarometern visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet.

En användare har lagt upp Avanzas belöningsskärm för ”10K”, 10 000 sparade kronor, med applådemoji och texten: ”Den här milstolpen har 71 procent av alla avanzianer uppnått.” Gratulationerna strömmar in, och någon kommenterar: ”Minns när jag var yngre och många gick in med 500 kronor bara för att känna sig som DiCaprio i Wolf of Wall Street när man gick plus 30 kronor.”

Detta småsparande har varit argumentet när högern sålde in ISK-systemet i Sverige – och nog är många användare amatörinvesterare som riskerar allt de äger. Medan de stora pengarna håvas in av höginkomsttagare.

Vänstertidningen Jacobins sommarnummer pryddes av ett kasinobord med texten ”Huset vinner alltid”, men även finanstidningarna har börjat se mönstret. Den brittiska finanstidningen The Economist – knappast någon maoistisk kampbulletin – skriver om hur gränsen mellan spelbolag och banker luckras upp (28/8). Tidningen påminner om att ekonomer liknat börsen vid ett kasino åtminstone sedan John Maynard Keynes, men konstaterar att parallellen nu håller på att bli bokstavlig.

Amerikanska domstolar och myndigheter har öppnat för så kallade ”eventkontrakt”, där man kan satsa på allt från presidentval till idrottsresultat. Stora investeringsplattformar som Kalshi, Interactive Brokers och Robinhood erbjuder redan nu kontrakt på valutfall, sportstatistik och till och med Emmy-galan, vilket kallas ”förutsägelsemarknader”, prediction markets. Spelbolagen Fan Duel och Edge Markets har rentav gått ihop med banker för att ta fram konton och betalkort som är specialgjorda för sportspelare.

Läs mer

Gränsen mellan traditionella banker, nätmäklare och bettingjättar luckras alltså upp allt mer. I Sverige har appar som Avanza och Nordnet ”spelifierat” sparandet med jämförelser med andra användare, pushnotiser och animerade fyrverkerier. Allt för att ge samma dopaminkickar som Candy Crush eller enarmade banditer.

Systemet gör inte bara vanliga människors privatekonomier mer osäkra. Det skapar också en ny människa, som inte litar på samhället utan endast på sig själv. Ungdomsbarometerns Generationsrapport 2025 visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet. På fem år hade intresset för aktiesparande gått upp från 36 till 49 procent, samtidigt som var tredje ungdom uppger att de inte har råd med fritidsaktiviteter. Att man vinner val på ekonomiska frågor har alltså aldrig varit tydligare.

Vem vill egentligen ha en sådan utveckling? Svaret finns än en gång på Reddit. ”Sanningen är att huset alltid vinner”, skriver en användare. ”Den verkliga vinnaren är Kasino Avanza.”

Citaten är lätt redigerade.

Diskutera på forumet (0 svar)