I Michael Endes klassiska bok Momo eller kampen om tiden dyker mystiska män i gråa kostymer upp och lurar av människor deras tid. Tidstjuvarnas offer slutar med allt ”onödigt” – träffa vänner, odla blommor, ägna sig åt konst och musik – för att kunna spara tid i Tidsparbanken, mot ett falskt löfte om senare få tillbaka den med ränta. Men ju mer de effektiviserar sina liv desto mer ont om tid tycks de ha. Livet i staden blir sterilt, grått och styrt av ett allt högre tempo.
De gråa männen i Endes bok må vara uppdiktade, men i verkligheten tycks våra kostymklädda makthavare ofta arbeta mot liknande mål. Så kändes det inte minst häromdagen när den blocköverskridande Pensionsgruppen – som består av S, MP, M, C, L, och KD – presenterade sitt förslag om att höja pensionsåldern, Det går ut på att, i steg och med start nästa år, höja pensionsåldern till 67 år.
Förslagets mest djävulska inslag är dock att en ny mekanism införs som innebär att pensionsåldern automatiskt höjs i takt med medellivslängden i framtiden, utan att några nya obekväma politiska beslut behöver tas.
Argumentationen om höjd pensionsålder följer en enkel logik. Vi lever längre vilket gör det dyrare att försörja alla pensionärer, alltså måste vi jobba längre om vi inte vill ha högre skatter eller pensionsavgifter. Inga konstigheter – om det inte vore för att pensionsdebatten förs helt frikopplad från en annan ständigt närvarande samtidsdebatt: den om den pågående tekniska revolution som påstås vara på väg att utplåna snart sagt varje nu existerande arbete.
”Vartannat jobb automatiseras inom 20 år” hävdade till exempel Stiftelsen för strategisk forskning i en rapport för några år sedan. Enligt rapporten skulle över hälften av alla dagens anställda kunna ersättas av digital teknik under de kommande två decennierna. Och det gäller inte bara ”enkla” manuella arbeten. Till exempel beräknas ungefär 50 000 jobb försvinna inom kategorin ”företagsekonomer, marknadsförare och personaltjänstemän”.
Pensionsdebatten förs helt frikopplad från en annan ständigt närvarande samtidsdebatt: den om den pågående tekniska revolution som påstås vara på väg att utplåna snart sagt varje nu existerande arbete
Om man får tro experterna står mänskligheten alltså inför en fantastisk tidsålder. Vi lever längre, är allt friskare och robotar kommer snart att utföra det mesta av våra arbeten. Men här kommer de gråa männen in – de som bara ser problem, aldrig potential. De som, likt den tidigare chefsekonomen vid Svenskt Näringsliv Stefan Fölster, ser utökade skattesubventioner till arbetsintensiva tjänstesektorer via RUT och ROT som ett svar på den mest omvälvande tekniska förändringsvågen sedan den industriella revolutionen och kräver att vi hittar på nya skitjobb för att ersätta de som maskinerna tar över.
Förutsägelser om att maskiner kommer att ersätta mänsklig arbetskraft har visserligen förekommit sedan den industriella revolutionens barndom. De som trott detta har egentligen inte haft fel om den tekniska utvecklingen, de har bara underskattat kapitalismens förmåga att generera nya jobb och nya sätt att exploatera människor genom att ständigt producera fler varor. Samma sak lär hända igen – med förödande konsekvenser för människor, klimat och miljö – om vi inte aktivt väljer att bryta mönstret.
För det krävs en rörelse som tar den teknologiska utvecklingens emancipatoriska potential på allvar, som förvandlar den till en lockande vision och tar strid för ett samhälle byggt kring mänskliga behov snarare än maximal profit. Vi skulle kunna kalla det socialism.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
