Här kommer dagens okontroversiella åsikt: det är fel att låta barn dö. Detta alldeles oavsett vad deras föräldrar har begått för brott eller vänt sig till för ideologier. De flesta håller givetvis med om detta, men varför har det varit så svårt för regeringen att vara tydliga i kommunikationen kring de barn till IS-anhängare som befinner sig utomlands?

I nuläget ska runt åttio svenska barn befinna sig i flyktingläger i Syrien. Av dessa är femton ettåringar. Många av barnen är sjuka, flera är undernärda. De är, som de flesta barn i flyktingläger, traumatiserade. Rädda barnen menar i ett öppet brev att den svenska regeringen undviker ansvar och därigenom spiller värdefull tid (12/4). ”Regeringen skyler, skyller och utreder”, skriver man, allt medan barn lider. Och Niklas Orrenius beskriver i Dagens Nyheter hur barnen gråter, försöker följa med honom; de vill tillbaka till Sverige (13/4).

I mars sade Mikael Damberg till P1 Morgon att det ”inte var möjligt för svenska myndigheter att agera som vanligt i den här krigszonen” och att det är ”komplicerat”. Att det är komplicerat är det ingen som ifrågasätter. Att de här barnen knappast verkar prioriteras kan inte heller ifrågasättas. Nu, en månad senare, skriver Margot Wallström på Facebook att det inte ska ”råda något tvivel om att regeringen gör vad vi kan för dessa barn”. Det skulle vara lättare att tro på om regeringen faktiskt hade haft, och hållit, en linje i den här frågan som syftade till barnens bästa.

För har inte det faktum att man kan ifrågasätta om det är fel att barn dör något att göra med att de faktiskt inte får komma hem?

Hur har då den vidare debatten kring barnen sett ut? Hanna Gadban, liberal debattör, skriver på Twitter att man tar hem barnen ”på förortsbornas bekostnad” och att de som propsar för det kommer från ”medelklassens välmående” bostadsområden. Hon får både medhåll och mothugg i kommentarerna. Medhåll? Ja, de senaste årens normalisering av rasistiska åsikter och den systematiska avhumaniseringen av vissa grupper har lett till att frågan ”är det fel att låta barn dö?” kan debatteras. Det är där vi är nu. Då är det kanske särskilt viktigt för regeringen att både vara tydlig i sin kommunikation kring barnen och stå stadigt. Då är det särskilt frustrerande att de inte kan göra det. För har inte det faktum att man kan ifrågasätta om det är fel att barn dör något att göra med att de faktiskt inte får komma hem?

Sverige vill gärna framstå som ett land som respekterar alla barns rätt till ett värdigt liv, men det stämmer inte överens med verkligheten. Vissa barn anses helt enkelt inte vara lika viktiga. Det har varit tydligt i behandlingen av ensamkommande flyktingbarn, bland vilka suicidrisken har visat sig vara nio gånger högre än jämnåriga i Sveriges befolkning. Och det blir tydligt i behandlingen de åttio barn som fortfarande inte har fått komma hem.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.