Som uppföljning till förra veckans reportage om hur allt fler ordningsvakter förändrat den svenska ordningsmakten undersöker nu Flamman hur framväxten av privata brottsutredningar, tillhandahållna av revisionsbyråer, har skapat en gräddfil i rättssamhället för de som kan betala.
De kallas ”The big four”. Världens största revisionsbyråer — PwC, EY (tidigare Ernst & Young), Deloitte och KPMG, samtliga representerade i Sverige. De granskar tillsammans 99 procent av världens storföretag och i tjänsterna ingår förutom att göra revisioner, identifiera problem och komma med förslag till förbättringar, också att planera skatteupplägg för att företag i mesta möjliga mån ska kunna kringgå skatten. Men på senare år har byråerna utökat sina tjänster. På EY:s hemsida finns rubriken ”Forensic & Integrity services”. Här erbjuder revisionsbyrån utredningar för dem som kan betala för sig, och hänvisar till att konsekvenserna för företagsintern brottslighet kan vara både ekonomiska och ”innebära att företagens rykte och varumärke skadas”.
– Jag blev helt paff när jag upptäckte att de erbjuder regelrätta brottsutredningar. När jag sedan gjorde intervjuer med cheferna på EY, KPMG och PWC, så höll de inte igen med vad de hade för kompetens, säger Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
Han har forskat om revisionsbyråernas brottsutredningar och gjort mängder av intervjuer med deras anställda i Sverige. Fenomenet dök först upp i USA och Kanada, där revisionsbyråer anlitades av polisen när det gällde komplicerade ekonomiska brott. De anställda på revisionsbyråerna som lånades ut till polisen insåg att det gick att tjäna på. De knoppade av, startade egna företag och så såg en ny marknad dagens ljus. I första hand gäller det företagsinterna brott som dataläckor eller förskingring av pengar.
Men varför går man inte till polisen?
– När jag frågade 60 stycken stora företag om varför de går till det privata, då fanns det två skäl. Först att de privata är snabbare och mer effektiva än polisen, men framför allt handlar det om att man köper diskretion, man äger frågan, säger Janne Flyghed.
Effektiviteten, menar han, har kommit av en hög grad av specialisering bland de som arbetar på byråernas analysenheter. Ofta har de erfarenhet ifrån, och kontakter inom, polisen, ekobrottsmyndigheten, Säpo och Försvaret.
– De har inget problem med kommunikation. De har inte samma problem som polisen att jobba över landsgränser, de har en otrolig språkkompetens genom att de har folk i stora delar av världen och PWC har ett eget forensiskt laboratorium borta vid St Eriksplan, berättar Janne Flyghed.
Inte undra på att det lockar. Dessutom innebär de privata utredningarna, med spaning, förhör och personskydd om så önskas, att de köper sig diskretion och därmed förhindrar att företagets rykte skadas. Genom att köpa en utredning av en anställd av en extern revisionsbyrå, där den anställdes dator, mobil och kopiering granskas och inkomster, utgifter och umgängeskrets kollas av, hamnar arbetsköparna i mycket fördelaktiga situationer med möjlighet att utpressa sina anställda.
– Då är det en fråga om hur mycket badwill och goodwill det är. Vill man släppa det eller inte?
Företaget kan välja att inte gå ut publikt utan i stället tvinga den anställda att lämna utan avgångsvederlag. Eller, om det inte upplevs skada företaget, så kan man i stället vända sig med utredningen till rättsystemet.
– De äger på så vis frågan och hela konflikten. Arbetsköparen blir polis, åklagare och domare. Och de anställda har inte en susning om någon advokat som är på deras sida, säger Janne Flyghed.
Trots att fenomenet är vanligt är det enligt Janne Flyghed relativt få som råkar ut för det. Ändå kan det leda till att personer som förskingrat stora summor pengar bara cirkulerar mellan olika företag. Som Johan af Donner, adelsmannen som 2010 dömdes till fängelse för grovt bedrägeri och förskingring. Det var under hans tid som kommunikationsdirektör på Röda Korset som generalsekreteraren gick ut med att det fanns misstankar om förskringring mot honom. Det skulle komma att visa sig att han även svindlat Cancerfonden, där han tidigare varit anställd.
– En säkerhetschef berättade att de haft en dataansvarig som läckt information, som de avslöjade och lät gå. Företaget la locket på. Han dök upp på ett annat företag i samma funktion. Jag frågade säkerhetschefen hur det kändes. ”Bara kunden betalar så släpper vi det sen”. Det blir en hemlig privatiserad rättvisa av det här, säger Janne Flyghed.
Men det är inte bara revisionsbyråer som erbjuder privata brottsutredningar. Även säkerhetsföretag kan sälja liknande tjänster. Men revisionsbyråer i allmänhet, och ”The big four” i synnerhet, har fått en allt större betydelse bland storföretagen och den ekonomiska eliten.
– Som gammal föreningsmänniska tänker man kanske att revisorer, ja de gör revisioner någon gång i halvåret och kollar om besluten är tagna i demokratisk ordning och hur det ser ut med debit och kredit. Men de här vi talar om nu gör ju alla typer av konsultverksamheter. Revisorerna är med när det planeras nya verksamheter, vid anställning och de gör riskbedömningar när företag ska etablera sig utomlands. Sedan ska de sitta och revidera vad de varit med om. De får dubbla roller, säger Janne Flyghed.
Arbetsköparen blir polis, åklagare och domare. Och de anställda har inte en susning om någon advokat som är på deras sida
Kunderna som köper utredningar är ofta företag, men även kommuner och ideella organisationer. Det föranleds vanligtvis av ett externt eller internt tips om att en anställd begått oegentligheter. Ibland kan det handla om att polisen frihetsberövat en person inom organisationen, och att man vill veta varför.
– Man vet ju inte vad man kommer att hitta, man lyfter på lite stenar och så kommer nya saker fram. Det absolut vanligaste inom svenska kommuner är att någon tjänsteman misstänks ha fått privata förmåner för att fatta ett myndighetsbeslut. När det gäller företag så handlar det oftast om anställda som tillskansar sig privata fördelar som att fuska med reseräkningar, säger Erik Skoglund, ansvarig för Forensic & Integrity Services på EY.
Enligt honom ökar efterfrågan på utredningar av ekonomiska oegentligheter, och menar också att det blir allt vanligare att gå till polisen om man upptäckt att en anställd begått ett brott. Polisen, som har dåligt med resurser och kan lägga ned utredningar, kan på så sätt dra nytta av det underlag som revisionsbyråerna kan presentera. Men det är inte heller alltid ärendet i fråga når polisen. Det Janne Flyghed vittnar om, att företagen lägger locket på för att uppgifterna riskerar att skada företagets rykte, är en bild som Erik Skoglund bekräftar.
– Absolut. Det finns säkerligen många utredningar av olika dignitet som inte kommer till allmänhetens kännedom. Men det är svårare i den offentliga sektorn, där kommer det mesta ut. Företag kan ju välja att publicera och säga att de är offer och inte gjort fel, att det var en snål anställd som bär skulden. Eller så räcker de upp handen och säger att de gjort fel och måste ändra på saker. Det är en PR-fråga, säger han.
Efterfrågan på utredningar blir alltså allt större. Erik Skoglund tror inte det är fråga om att antalet ekonomiska brott ökat, utan att företag, kommuner och organisationer i högre grad i dag går till externa utredare i stället för att sopa det under mattan. Men också att det har att göra med att det inom det privata, som vunnit allt större mark inom den offentliga sektorn, är mer förekommande.
– Det kan ju påverka när mer av den offentliga verksamheten läggs över på privata aktörer, för det finns så mycket pengar där. Det är en del ekonomiska oegentligheter som har anknytning till det som förut låg på det offentliga men som nu ligger på det privata eller halvprivata, säger han.
För att köpa en utredning från EY behöver man punga ut som minst 100 000 kronor, bortsett från ideella organisationer som får betala mindre. När det kommer till de utredningar som undersökte Telia och Swedbanks ekonomiska oegentligheter kan det handla om många miljoner.
Men utredningar av detta slag kan också köpas av privatpersoner. Janne Flyghed berättar om en kvinna vars man var dömd i tingsrätten till sex års fängelse för dråp. Efter ett lån på hundratusentals kronor och en privat brottsutredning omprövades domen i hovrätten och mannen gick fri.
– Ja, det är som vanligt. Money talks. När det kommer till privata brottsutredningar kan företagen som tillhandahåller dem göra väldigt mycket för de som kan betala. Varför sitter egentligen inte någon av de stora bankpajasarna inne för? Det har vi alltid vetat svaret på: rättvisan är en klassfråga, säger Janne Flyghed.
Denna ljusskygga privatisering av rättssystemet är kanske allra mest tydlig i områden som Danderyd och Djursholm. Områden där till och med narkotikabruket bland unga är långt vanligare än i Södertälje enligt självskattningsundersökningar, men där få döms.
– När det kommet till stora företags brottslighet så ser ju jag de här områdena som utanförsskapsområden. Nu har det ju varit diskussioner om ghettolagstiftning, att om att man begår brott inom dem ska man inte få komma tillbaks. Ja, lämna era stora villor då, säger Janne Flyghed.
För konsekvenserna av denna rättssamhälleliga gräddfil är att pengarna bestämmer kvalitet på brottsutredningen. Som kvinnan som tog ett lån vars man friades i stället för att sitta av sex år i fängelse för ett brott han inte begått. Eller de företag som valt att dämpa interna brott för att skydda sitt rykte.
– De har sådana resurser men det har inte vanligt folk. Det blir ännu tydligare än förut att rättvisa är ekonomiskt betingat, säger Janne Flyghed.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
