På tisdagen för två veckor sedan antogs ett lagförslag i Indiens underhus Lok Sabha. Tre dagar senare skrevs propositionen under av premiärminister Narendra Modi och blev därmed lag. Inget konstigt i det. Det var dock inte vilket förslag som helst.
Den så kallade ”Jammu and Kashmir Reorganisation Act, 2019” upphäver i praktiken artikel 370 i Indiens konstitution, en skrivelse som i över 70 år har garanterat den omstridda regionen Kashmir ett visst mått av självstyrelse. Modis hindunationalistiska regering fördjupade därmed i ett slag en av världens mest långvariga konflikter, som dessutom riskerar att utlösa ett kärnvapenkrig.
Redan veckan före antagandet av den nya lagen evakuerades tiotusentals turister och pilgrimer från regionen med anledning av vad Indiens regering beskrev som ett ”terrorhot”. Samtidigt flögs ytterligare 350 000 indiska soldater in till regionen som redan är en av de mest militariserade i världen. Telefon- och internetförbindelser skars av. Lokala tidningar förbjöds trycka. Politiker och fackledare är antingen fängslade eller i husarrest.
– Den senaste veckan har allting varit stängt. Det finns inga kommunikationer med omvärlden, säger Talat Bhat som är bosatt i Malmö och verksam i dokumentärfilmskollektivet Råfilm samt tv-kanalen Kashmir TV.
Efter tillkännagivandet förra fredagen förstärktes den indiska truppnärvaron i Kashmir dessutom med ytterligare 8 000 paramilitära soldater. Det är med andra ord uppenbart att Indien väntar sig en motreaktion. Med tanke på bakgrunden till konflikten är det förståeligt.
När Indien och Pakistan blev självständiga 1947 erbjöds de olika mindre furstendömen som också hade varit del av de brittiska kolonierna att välja om de ville ansluta sig till något av de två länderna eller förbli självständiga. Ledaren för furstendömet Jammu och Kashmir, Maharaja Hari Singh, valde först att förhålla sig neutralt. Men efter en revolt i de västra delarna av territoriet som snabbt fick stöd av Pakistan undertecknade Singh ett avtal med Indien samma år i utbyte mot militärt försvar. Sedan dess har Kashmir formellt varit en del av Indien, men med flera förbehåll. Till skillnad från i andra indiska stater tillåts centralregeringen endast styra i försvarsfrågor, utrikesrelationer och infrastruktur. Artikel 370 säger uttryckligen att området inte är bundet av Indiens konstitution.
Detta innebar dock på intet sätt att tvisten mellan Indien och Pakistan löstes. Strider mellan separatister och Pakistan-stödda miliser och indiska soldater har pågått till och från i 70 år. Sedan kriget 1947 är dock området delat av en FN-kontrollerad gräns. Men båda länderna gör fortfarande anspråk på hela det tidigare furstendömet. För att ytterligare komplicera saken gör dessutom Kina anspråk på delar av området som de facto står under deras kontroll. Indien lutar sig mot avtalet med den tidigare fursten Singh från 1947 medan Pakistan hänvisar till det faktum att Jammu och Kashmir är huvudsakligen muslimskt. Det sistnämnda är en faktor som har fått allt större betydelse på senare tid.
När Indiens sittande premiärminister Narendra Modi valdes 2014 var det på ett hätskt hindunationalistiskt och antimuslimskt program. Inför valet i våras lade hans parti Bharatiya Janata Party (Indiska Folkets Parti) dessutom till ett krav på att artikel 370 ska rivas upp. Förra veckans händelser kommer därför knappast som en blixt från klar himmel.
Enligt Kavita Krishnan från Indiens kommunistparti har BJP alltid sett Kashmirs särskilda status som en avvikelse som de beskriver som orsaken till problemen i regionen. Krishnan påminner i en artikel i The Independent om den politiska ”särskilda status” som folket i Kashmir har tvingats åtnjuta i över ett halvt århundrade vid sidan om den konstitutionella: det vill säga förtryck, förföljelse och brist på mänskliga rättigheter. Trots det menar hon att BJP anser att Kashmirs invånare är ”bortskämda”.
Parallellt med de etniska spänningarna mellan muslimer och hinduer finns också en kraftfull, multietnisk självständighetsrörelse som utgör ett minst lika stort hot mot den indiska regeringens överhöghet. En av medlemmarna i den rörelsen är Talat Bhat. Enligt honom beror den senaste tidens uppblossade konflikt just på att Indien håller på att förlora kontrollen över Kashmir.
– De rev upp självstyret för att de inte kan kontrollera Kashmir längre. De har till och med fängslat femhundra pro-indiska politiker för att de inte ens litar på dem längre, säger han till Flamman.
Han pekar även på ett samband som har fått alltmer uppmärksamhet de senaste åren, nämligen kopplingarna mellan Modis regering och Israel. Indien och Israel har aldrig haft några särskilt nära relationer. Diplomatiska relationer etablerades så sent som 1992. Men för två år sedan avlade Modi som första indiska premiärminister någonsin ett statsbesök i Israel. Förra året återgäldade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu besöket med en resa till Indien. Det är inte mycket som kan förklara de allt tätare relationerna mellan länderna, med undantag för en sak: deras gemensamma fiende. Under sitt besök påminde Netanyahu om terrorattentatet mot ett hotell i Mumbai 2008 där 166 civila dödades: ”Indier och israeler känner alltför väl till smärtan av terrorattacker”.
Den aldrig uttalade undertexten var förstås att källan till denna terrorism är islam.
Enligt den respekterade Mellanöstern-bevakaren Robert Fisk är de militära förbindelserna mellan Indien och Israel djupare än vad många känner till. Länderna har genomfört gemensamma militärövningar och indiska specialkommandon har flera gånger varit stationerade på militärbaser i den israeliska öknen. 2017 var Indien den största importören i världen av israeliska vapen. Det är ingen hemlighet varifrån den israeliska militära expertisen kommer och det finns orsaker till att det är just Israel som Modi har vänt sig till för inspiration.
– Vår identitet var länge skyddad av Pakistan och Indien som garanterade oss självstyre. Men nu har Indien underminerat det, på exakt samma sätt som hände i Palestina. Eftersom Kashmir är huvudsakligen muslimskt vill de använda samma modell som Israel har gjort på Västbanken. De kopierar Israel, säger Talat Bhat.
Formellt innebär upprivandet av artikel 370 att indier från andra delar av landet ges rätt att flytta till och köpa land i Kashmir, något som har varit förbjudet fram till nu. Det faktum att Kashmir är Indiens enda stat med en muslimsk majoritetsbefolkning utgör en särskild nagel i ögat för regeringen. Misstankar finns därför om att Modis regering nu planerar en kampanj för att med hjälp av bosättningar göra Kashmir mer hinduiskt, vilket på längre sikt kommer att göra att Pakistans territoriella anspråk förlorar i legitimitet.
– Det är klassisk etnisk rensning, säger Talat Bhat.
Han påpekar också att den radikala hindunationalismen i sig inte är ny, men att den har blivit mer synlig i Indien de senaste åren.
– Kashmir har varit multikulturellt i århundraden. Pakistan har visserligen exporterat muslimsk fundamentalism dit sedan 1947 men hindunationalisterna har också alltid funnits där. De gömde det tidigare, men nu har de kommit ut ur garderoben. De hyllar Hitler öppet, säger Talat Bhat.
Han varnar dock för att enbart se konflikten i religiösa termer. Kashmir som är beläget intill Himalaya har nämligen också en viktig strategisk betydelse i regionen.
– Det handlar inte om religion, utan om Kashmirs resurser och förbindelsen med Kina. Alla större indiska floder har sina källor i Kashmir, så det är strategiskt viktigt för kontrollen över vattnet. Dessutom finns det en mängd olika mineralfyndigheter där, säger han.
För Bhat är en lösning på konflikten om Kashmir önskvärd inte bara för Kashmir självt, utan för hela regionen.
– Vi kashmirer ser på vår identitet som baserad på sekularism. Om vi inte kan leva där, hur ska vi kunna leva i Indien eller Pakistan? Vi vill ha en union – ett slags sydasiatiskt EU – men vi kommer aldrig att kunna uppnå det så länge det inte råder fred i Kashmir.
En sådan fredslösning ser dock ut att vara mer avlägsen än på länge. Frågan är dock hur långt Modi är beredd att driva den israeliska linjen. Till skillnad från den lilla palestinska befolkningen utgör den muslimska minoriteten i Indien 180 miljoner människor, vilket gör Indien till världens tredje största muslimska land. Att på israeliskt manér degradera en så stor befolkning till andra rangens medborgare lär vara mer svårsmält politiskt än det var för Israel.
Men med tanke på att BJP nu har egen majoritet i det indiska parlamentet finns det få hinder förutom själva de demokratiska institutionerna. Kavita Krishnan varnar för att Indiens nya politik i Kashmir i själva verket kan visa sig vara ett exempel på hur den indiska demokratin själv sakta men säkert kan komma att monteras ned av den hinduiska högerpopulismen under Narendra Modis ledarskap: ”Detta är det första steget mot att göra sig av med Indiens sekulära, demokratiska, federala konstitution, och att förvandla landet till en hinduisk nation som baserar sin behandling av minoriteter på Israel. Totalitarismen som nu är till allmän beskådan i Kashmir kommer snart att kännas av i hela Indien.”
