Ekonomin befinner sig i kris. Förutom oljekriget och en samtidig nedgång i både utbud och efterfrågan, har marknaden också stött på en yttre gräns – naturen, i form av en pandemi. Hur djup krisen än är och hur brutalt den än illustrerar uppenbara orimligheter hittar vi ändå ett sätt att anpassa oss. På samma sätt förnyar sig kapitalismen vid varje kris. Det finns alltid nya stigar att trampa upp till breda motorvägar, med eller utan politisk hjälp.

Ett slående exempel på “med politisk hjälp” är hur Skolverket tvingas strypa tillgången till statistik om skolor från och med i höst. Den liberala idén om upplysta, hyfsat jämbördiga och fria aktörer slängs överbord av främst Centerpartiet. Den tidigare blocköverskridande samsynen på någon form av offentlighetsprincip för privata friskolor har fallit. Kvar står endast Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna.

Det fria, och på allt fler platser även obligatoriska skolvalet, sker fortsättningsvis i en miljö där människor inte längre har någon möjligheter att fatta välinformerade beslut. Det innebär också ett grovt ingrepp på “idéernas fria marknad” att skolstatistiken inte längre finns tillgänglig, samt försvårar möjligheten till journalistisk granskning.

För Centerpartiet vore dock en offentlighetsprincip för friskolor “ett angrepp på den fria företagssamheten”. Ett hållning som står i fullkomlig förnekelse inför marknadens yttre ramar; behovet av utbildad arbetskraft. Här saknar Centerpartiet intresse för framtida företagare såväl som för framtida arbetskraft. Det långa perspektivet sträcker sig inte längre än till den bortre parentesen för Januariöverenskommelsen.

I detta ser vi också en liberalism i fritt ideologiskt fall. Det Centerpartiet ger oss för pengarna är varken särskilt bra eller kostnadseffektivt. Friskolesystemet dränerar kommunerna på skattemedel, bland annat genom att kommunerna tvingas att kompensera även friskolor om en kommunal skola går back och får extra stöd. Detta sker mot bakgrund av att friskolorna nogsamt väljer ut de elever som är så lönsamma som möjligt, och lämnar kommunerna med ansvaret för mindre kostnadseffektiva barn att utbilda. Vinsten med glädjebetyg förtas också snabbt av att friskoleelever står sämre rustade inför högre studier än barn som gått kommunala skolor. Vi får alltså dyrare skolor, sämre utbildning samt segregation. Ett svårbegripligt samhällsbygge, även för en liberal.

Vad Centerpartiet slänger överbord är också de upplysningsideal som den västerländska idétraditionen och liberalismen bygger på. Förnuftets och det rationella tänkandets primat omöjliggörs när informationen inte längre finns tillgänglig. I synnerhet när många kommuner dessutom genomför obligatoriska skolval.

“För allmänheten innebär detta att man inte längre kan jämföra skolor i vår utbildningsguide. Så för skolvalet spelar det stor roll. Det innebär också att man inte får den insyn i skolväsendet som skollagen kräver. Och det får betydelse för Skolinspektionen som inte kommer att kunna hämta data från oss för att göra sina analyser” säger Skolverkets Eva Durhan till SVT.

Med andra ord driver ett flertal av de forna allianspartierna samt SD en skolpolitik som innebär upplysningstraditionens sammanbrott. Och till vilken nytta?

Jag tror inte att de behöver oroa sig särskilt mycket över själva kapitalismen. Den kommer fortsätta att förnya sig vid varje kris, ända tills hela planeten är obeboelig för människor. Vid det laget kommer algoritmerna, instängda i välkylda bergrum, fortsätta börshandeln utan oss in i evigheten. Marknadens yttre gränser är bara en fråga om inställning.