I sin nya roman Lisa och Lilly – En sann kärlekshistoria har författaren Mian Lodalen förflyttat sig till det tidiga 1900-talets Södermalm i Stockholm, en tid av framväxande sociala och politiska rörelser och där fri sexualitet inte fanns på kartan.
Romanen bygger på verkliga personer och händelser. Hur har arbetet med research gått till?
– Romanens huvudpersoner är två tonårsflickor som inte fann någon annan utväg än att dränka sig tillsammans och det var en stor händelse att två unga flickor begick gemensamt självmord. De står till och med som staty på Mosebacke torg i Stockholm. Jag har suttit nere i källaren på Kungliga biblioteket och läst alla tidningsartiklar som jag har kommit över från den tiden och bland annat hittat polisrapporten, avskedsbrevet som Lisa och Lilly lämnade efter sig och till och med nu levande släktingar till Lisa. Man kan fråga sig varför ingen har skrivit den här historien tidigare.
Boken handlar också en del om arbetarkvinnors särskilt utsatta position och ofrihet. Skulle du säga att det är en roman både om klass och om kön?
– Det stämmer. Det var först när jag hade skrivit klart boken som förstod jag att det här lika mycket är en roman om arbetarklasskvinnors villkor som det är en historia om förbjuden sexualitet och kärlek, vilket ju homosexualitet ansågs vara på den tiden.
Vilka möjligheter fanns det för unga kvinnor för hundra år sedan med den klassbakgrund som Lisa och Lilly hade?
–Lisa och Lilly kom från proletariatet och jag förstår att de måste känt att det inte fanns några utvägar för dem. Kvinnor hade vid en här tiden begränsade rättigheter och väldigt kring-skuren frihet. När läsaren kommer in i handlingen är de femton år och i full arbetsför ålder, tar hand om sina syskon och jobbar både i och utanför hemmet. Det är svindlande att det bara är hundra år sedan det såg ut så i Sverige.
Varje reaktionärt parti som vinner mark hotar heller inte bara hbtq-personer utan också demokratin för oss alla.
I boken väver du ihop Lilly och Lisas kärlekshistoria med deras möten med ungsocialister och syndikalister och tidens kamp för bättre arbetsvillkor och rätten till preventivmedel.
– Det tidiga 1900-talet fram till första världskriget var en spännande och omvälvande tid med rösträttskampen, socialismens och fack-förenings-rörelsens framväxt. Det är särskilt värt att beakta kvinnornas och hbtq-personers historia eftersom den är bortglömd och utraderad. Och så vitt jag vet finns det heller ingen berättelse skriven om två unga lesbiska arbetarkvinnor i Sverige i början av förra seklet. När jag växte upp fick jag inte lära mig ett skit om kvinnors historia i skolan. Det är ju för bedrövligt. Men det kanske också var det gjorde mig till feminist och ännu mer sugen på att lära mig.
Varför är det viktigt att skriva de här historierna?
– Låt mig påminna om att även om Lisa och Lillys historia utspelades för hundra år sedan i finns det fortfarande människor som inte orkar leva för att de bryter mot normen. Hbtq-personer är överrepresenterade i självmordsstatistiken över hela världen, och även i Sverige. Om vi tittar utanför Sverige så har vi till exempel Polen som så sent som i juni i år gick mot ännu ett politiskt nederlag där den sittande och nationalkonservativa presidenten Duda blev omvald och fortsätter att leda landet mot en tillbakagång. Landet har ett av Europas hårdaste abortlagstiftningar och nästan alla hundra städer har utropats som hbtq-fria zoner. Detta påverkar inte bara befolkningen i Polen utan även resten av Europa. Varje reaktionärt parti som vinner mark hotar heller inte bara hbtq-personer utan också demokratin för oss alla. Jag trodde nog inte att jag skulle vara med om detta, men det är något som händer på riktigt och det är riktigt farligt. Därför är det kanske viktigare än någonsin att berätta historier om Lisa och Lilly.
