Nästan ett år efter att vänsterpresidenten Evo Morales avsattes i en statskupp med militärens stöd kom hans parti Movimiento al Socialismo (MAS) tillbaka till makten i söndags un­der spektakulära omständigheter. Morales tidigare finansminis­ter Luís ”Lucho” Arce, som tagit över rollen som både partiledare och presidentvalskandidat, vann direkt i första valomgången med över 52 procent av rösterna. Och då hade inte ens rösterna från hög­landet vid La Paz, där MAS har sitt starkaste fäste, räknats. Det var de försenade rösterna från denna re­gion som föranledde anklagelser­na om ”valfusk” förra året, vilket i sin tur ledde till kuppen. Eftersom högerrivalen Carlos Mesa bara fick strax över 31 procent av rösterna i val lokalsundersökningen i sön­dags, det vill säga färre än tio pro­centenheter än Arce, innebar det att MAS vann valet redan i första omgången. Det var viktigt.

Om valet hade gått till en an­dra omgång och MAS vunnit med en liten segermarginal hade högeroppositionen förmodligen återigen börjat hojta om valfusk och låtit flyga in observatörer från Organization of American States (OAS) för att hitta bevis på det. Nu var segern så stor att till och med interimspresidenten Jeanine Áñez tvingades gratulera MAS till segern på twitter redan efter att valokalsundersökningen public­erades. OAS har i sin tur inte gett ifrån sig ett pip. För dess ordföran­de Luís Almagro måste det vara ett personligt nederlag att han inte lyckats uppnå en permanent regimförändring i Bolivia.

För den bolivianska högern innebär resultatet ett svidande nederlag. Efter att ha kommit till makten på icke­demokratisk väg förra året – för första gången på 13 år – har folket nu en gång för alla visat att det inte finns något brett stöd för dess hatfyllda rasism. Landet kommer att vara fortsatt delat mellan den vita överklassen på låglandet runt Santa Cruz och ursprungsbefolkningarna i La Paz och på höglandet Altiplano. Men nu råder i alla fall inga tvivel om att Bolivias vänster har ett starkt folkligt demokratiskt stöd.

Evo Morales själv fick fira se­gern i exil i Argentina. Det är ännu oklart hur hans framtid ser ut, med tanke på att han fortfa­rande är efterlyst i hemlandet för terrorism och uppvigling. Även om utredningen skulle läggas ned efter Arces tillträde är det dock svårt se att Morales skulle göra en politisk comeback. Hatet mot MAS handlar i alla fall till viss del om ett personligt hat mot Morales. Det har delvis med hans personli­ga ledarstil att göra, men också om hans roll som representant för den nyrika ursprungs befolkningen. Det faktum att Arces hudfärg är något ljusare än Morales ska nog inte underskattas som delförkla­ring till högerns snabba acceptans av valresultatet. MAS har nu dess­utom visat att partiet kan vinna val utan Morales. Kanske får Morales nöja sig med en tillbaka­dragen roll som ideolo­gisk gudfader framöver.