Förra fredagen, sex år efter att en grupp brittiska Uber-förare krävde att klassas som anställda snarare än egenföretagare, dömde landets högsta domstol till förarnas fördel. Beslutet innebär att de kan räkna all inloggad tid i appen som arbetstid och att de får rätt till lagstadgad minimilön och semester.
Jurister från både förarnas och Ubers sida säger till brittiska Financial Times att domen kommer påverka hela företaget och möjligen hela den internationella gigekonomin. Enligt förarnas juridiska ombud Jason Galbraith-Marten är domen formulerad på ett sådant sätt att Uber inte kan gå runt den genom små ändringar i användarvillkoren. I stället tror han och flera andra jurister som tidningen har talat med att det nu blir möjligt för i princip alla Uber-förare i Storbritannien, en av företagets största marknader, att kräva samma rättigheter.
Fallet går nu vidare till landets arbetsmarknadsdomstol, där den uttalade strategin från Ubers advokater är att hävda motsatsen – att domen enbart gäller den lilla grupp förare som gjorde anmälan. Uber, som hittills aldrig har gått med vinst, sålde under förra året sin avdelning för självkörande bilteknik till en konkurrent.
Men prognoserna om att domen kommer skaka om gigekonomin delas inte av alla. Arbetsrättsjuristen Charlie Thompson säger till Financial Times att andra gigföretag förmodligen kommer hantera liknande rättsfall genom att hävda att de inte har lika stark kontroll över sina medarbetare som Uber, och att medarbetarna därför inte ska räknas som anställda.
Det är också oklart hur domen kan påverka Sverige. Eftersom minimilön och många andra arbetsvillkor regleras i kollektivavtal, inte i lag, kan ett enskilt domslut inte påverka svenska gigjobbares villkor på samma sätt. Tommy Wreeth, ordförande för Transportarbetareförbundet, säger till Flamman att han ändå välkomnar domen.
– Den är jättebra. Men utifrån den så kallade svenska modellen så löser domen inte hela problemet här, den blir mer av en signal från omvärlden.
Enligt Wreeth behöver facken draghjälp av arbetsmarknadsministern när det gäller gigekonomin.
– Vi reder inte ut detta ensamma. Politiker behöver välja väg – ska de som jobbar i sådana här verksamheter betraktas som anställda, av vem, och hur tecknar vi ett avtal? Får vi en spelplan för gigekonomin så kan vi börja agera. Man kan inte bara säga ”det här löser den svenska modellen”, för den modellen löser bara situationer där det finns en klar arbetsgivare och en klar arbetstagare.
