et pågår en intern kamp inom Feministiskt initiativ. Som Flamman nyligen har rapporterat vill partiledningen att kongressen den 26–28 mars ska innebära en nystart – att den långa vandringen mot att bli ett stabilt folkrörelseparti, med trogna medlemmar och fokus på kommunalpolitik, ska inledas.

Den före detta partiledaren Gudrun Schyman vill något helt annat. Inför kongressen driver hon tillsammans med flera andra medlemmar linjen att ”Feministiskt initiativ” ska bli ”Klimat­initiativet”.

Varför vill du att Fi ska bli ett ”klimatinitiativ”?
– Klimatkrisen är här och nu, det krävs en resolut och modig politik för de kommande åren. Jag tycker inte att riksdagspartierna uppvisar den medvetenheten. Klimatkrisens konsekvens blir en fråga bland alla andra, och vi måste lyfta upp den och förstå att den är av en annan karaktär. Att det handlar om tid på ett sätt som politiken inte har handlat om tidigare. Det är en akut och existentiell fråga. Så både jag och många andra har föreslagit att Fi ska ställa sin infrastruktur till förfogande.

Vilka konkreta politiska förslag ska partiet driva om den här förändringen går igenom på kongressen?
– Då går vi ut i medborgardialog, det är ett demokrativerktyg som används i många andra länder och som vi borde använda av oss av mer i Sverige. Vi bjuder in till rådslag om hur vi ska formulera en plattform som ska antas på en valkonferens våren 2022. Där skulle man också kunna fastställa en riksdagslista.

Vilka ska sitta i de rådslagen?
– Människor som är engagerade i frågan på olika sätt. Alltifrån miljöorganisationer till dem som driver flykting- och välfärdsfrågor, som ju är sammanlänkade med klimatkrisen. Valberedningen får på sitt bord att avgöra vilka som ska sitta med.

Frågan är akut och kräva storslagna lösningar, men ni skulle ju ha ganska lite inflytande även om valet går så bra det någonsin kan. Hur ser du på det?
– Jag tror inte man ska stirra sig blind på det. Det handlar om en process som kommer aktivera även de andra partierna. Så var det när vi bildade Fi. Att ta ett politiskt initiativ innebär att pressa på och få upp de frågor man vill på dagordningen. Ett sådant här initiativ skulle innebära en vitalisering av demokratin.

Så det handlar inte i huvudsak om att ta sig in i riksdagen och forma regeringens politik, utan om att putta fram frågan på agendan?
– Absolut. Det är ett initiativ som utmanar de politiska partiernas oerhört konservativa uppbyggnad och struktur. Den representativa demokratin är på dekis, och då måste vi kunna förändra vårt förhållningssätt till de demokratiska verktyg vi har.

Partiledningen har tidigare sagt till Flamman att det här förslaget skulle innebära att Fi prioriterar ned sin egen feministiska ideologi. Hur ser du på den kritiken?
– Jag och många med mig – det har varit en motionsflod inför kongressen – tycker givetvis inte så. Jag gör det här utifrån den antirasistiska och intersektionella feminism som vi har i Fi. Den patriarkala maktordningen driver den ekonomiska maktordning som har försatt oss alla i den här klimatsituationen. Men det pågår en diskussion, och det är synd att vi inte har kunnat föra den mer intensivt och med mänsklig samvaro, på grund av pandemin.

Partiledningen säger också att det vore respektlöst mot medlemmarna att be dem kampanja för ickemedlemmar och potentiellt ickefeminister.
– Ja, vi har ju olika syn på det. Men det är också väldigt många medlemmar i Fi som förstår att klimatet är en fråga som måste prioriteras. Vi verkar utifrån en gemensam ideologisk position men måste också kunna agera när situationen är akut. Jag ser ingen motsättning alls i det.

Och att vissa lokalgrupper enligt partiledaren funderar på att bryta sig ur om ditt förslag går igenom, hur ser du på det?
– Det vet jag inget om. Det är en främmande tanke, naturligtvis. Ett parti måste kunna härbärgera vitala diskussioner, och sedan är det kongressen som tar beslutet. Jag har också mött medlemmar i lokalorganisationer som tycker den här inriktningen vore otroligt spännande.

Det är intressant att du refererar till samhällets breda demokratiunderskott. Fi:s framtidskommission har tittat på samma sak men landat i en helt annan slutsats: att Fi ska bli ett ganska traditionellt folkrörelseparti. Hur ser du på den idén?
– Ja, vi har väldigt olika syn. Styrelsen tar stort intryck av framtidskommissionens resonemang, som jag menar inte svarar upp mot den akuta situation vi befinner oss i. Min erfarenhet är att det är i aktivismen, i görandet, som organisationer växer och utvecklas. Organisationen är inte det primära, utan att få till stånd förändring.

Hur känner du inför att ledningen i det parti du var med och skapade är på väg att närma sig den traditionella partistrategi som Fi bildades i kontrast till?
– När vi startade Fi sade vi att målet inte är partibygge utan förändring. Det var därför det hette Feministiskt initiativ, inte Feministiska partiet. Det tyckte jag var en viktig insikt om hur saker fungerar. Den tanken har vi all anledning att hålla kvar och utveckla.

Hur har internkampanjen för Klimatinitiativet-förslaget gått till?
– Förslaget restes redan i början av förra året och gick in i styrelsen, som skickade det vidare till framtidskommissionen. Sedan blev kommissionen väldigt fördröjd, de gjorde ett betydligt större jobb än som var tänkt från början, och dessutom kom pandemin. Så det blev ingen diskussion bland medlemmarna förrän framtidskommissionen kom med sin rapport, och då var vi redan nära kongressdiskussionerna. Styrelsen avböjde att göra förslaget till en proposition, och därför har det i stället blivit till motioner. Så tankarna kring Klimatinitiativet har funnits i ett år, men det har inte varit några diskussioner i partiet.

Anser du att partistyrelsen och framtidskommissionen har förhalat frågan?
– Jag vill inte recensera styrelsens arbete över huvud taget. Jag utgår ifrån att alla gör så gott de kan.

Tror du förslaget kommer vinna på kongressen?
– Jag vet inte, eftersom vi inte kunnat ha möten i vanlig ordning. Men i förslaget ingår en stadgeeändring gällande just om man måste vara medlem eller inte för att ställa upp i val, och det kräver 2/3 majoritet. Så det kräver ganska många röster, samtidigt som styrelsen har en helt annan uppfattning.

Skulle man kunna hamna i en kompromiss, där vissa delar går igenom men inte stadgeeändringen?
– Det har jag svårt att se, det finns inga sådana förslag.

Partiledningen tror inte att förslaget går igenom, men du vill inte göra en sådan gissning?
– Jag ser ingen anledning att spekulera över huvud taget. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi har en god medlemsdemokrati och låter alla förstå att det är kongressen som beslutar.

Till sist: om förslaget inte går igenom, hur ser du på din framtid i Fi?
– Jag har inte övervägt några förändringar alls. Jag arbetar ju inte centralt utan jobbar intensivt som kommunpolitiker, här i Simrishamn är vi ju inget litet parti. Så jag sitter med i beredningar och råd av olika slag och det har jag inte tänkt ändra på.