Den 11 april ska nästa person ska utses till det som kommit att bli Latinamerikas mest osäkra politiska uppdrag: Perus president. Presidenter har efter korruptionsskandaler och protester avverkats som tränare i italienska fotbollsklubbar – fyra stycken på fyra år. Men trots instabilitet i regeringsfrågan har Perus politiska kurs varit huggen i sten: Höger, höger och åter höger.
Årets kandidater utgör inget trendbrott. Där finns den tidigare landslagsmålvakten George Forsyth, som erbjuder nyliberalism kryddad med hårdhandskeretorik. Den katolske fundamentalisten Rafael López Aliaga, som tillhör den katolska orden Opus Dei, lever i celibat, är förälskad i jungfru Maria och späker sig själv för att komma nära Jesus. Den ultrakonservativa diktatordottern Keiko Fujimori, som nyligen avtjänat ett fängelsestraff för korruption. För att nämna några. Alla är dessutom hängivna abortmotståndare.
Mot detta högerblock står Verónika Mendoza från vänsteralliansen Juntos por el Perú. Hennes opinionssiffror inger vänsterväljarna hopp om en andra valomgång.
Mendozas program innehåller omfattande satsningar på utbildning, vård och välfärd. Finansieringen ska ske genom beskattning av de rikaste och storföretagen. Dessutom planeras förstatliganden av landets naturtillgångar. Programmet innehåller också legalisering av abort och samkönade äktenskap, utökade rättigheter för ursprungsbefolkningen och en tydlig feministisk agenda. Utöver detta har Mendoza utlovat en folkomröstning om en ny grundlag.
Förhoppningen är att dessa reformer ska attrahera en ung generation som är trött på decennier av nyliberalism och korruption. En av dem är Johana Collantes, en 36-årig psykolog från Lima:
– Jag kommer att rösta på Verónika Mendoza för att hon är den enda kandidaten som står för social rättvisa. Jag röstade inte på henne i det senaste valet, men sedan dess har jag förändrat mitt sätt att se på samhället. Jämlikhet är ingen utopi, utan något man kan uppnå genom hårt arbete, säger hon.
Johana växte upp under diktatorn Alberto Fujimoris styre (1990–2000), då nyliberalismen befästes som statsideologi. Landet har ett av Latinamerikas lägsta skattetryck, 16,4 procent av BNP (att jämföra med Sveriges 42,6 procent). Befolkningen plågades under 80-talet så hårt av kriget mot gerillan Sendero Luminoso att vänstern förblev totalt stigmatiserad. Fujimoris retorik om stabilitet och konservativa värderingar fäste sig då effektivt i befolkningen. Än i dag räcker det i princip att man vädrar en åsikt i vänsterriktning för att man ska stämplas som terrorist:
– Många är fortfarande rädda för att stämplas som terrorist bara för att de uttrycker sin åsikt och tyvärr underblåser stora delar av medierna den bilden, säger Johana.
Paralleller till 80-talets gerillaterror får Verónika Mendozas kampanj bemöta dagligen. Manipulerade bilder och klipp sprids i sociala medier. Tidningar driver kampanjer om att hon kommer att göra Peru till ett nytt Venezuela. I höstas twittrade till och med den dåvarande utbildningsministern att Mendoza stödjer Sendero Luminoso.
Allt fler yngre börjar dock ifrågasätta mediernas skräckpropaganda och det politiska etablissemangets likriktning. Det märktes inte minst under höstens stora demonstrationer mot att högerpolitikern Manuel Merino tog över presidentskapet efter den korruptionsanklagade Martín Vizcarra. Verónika Mendozas chans ligger i att försöka locka denna unga, missnöjda generation, något Johana Collantes tror är möjligt:
– När jag undervisar märker jag att de yngre inte alls har samma rädsla som jag hade i samma ålder. De har inte växt upp under Fujimori med rädslan för terrorism och är betydligt mer kritiska än vad jag var.
En annan faktor som kan vara till Mendozas fördel är corona-krisen. Peru har bland världens högsta dödssiffror och den underfinansierade sjukvården, som kollapsat totalt, pekas ut som den stora orsaken. Missnöjet sjuder över klasskillnaderna, där fattiga lämnas åt sitt öde medan rika köper intensivvårdsplatser och syrgastuber. Mendoza-kampanjens satsningar på offentlig sjukvård antas därför kunna locka många obeslutsamma väljare.
De lär behövas. I de flesta enkäterna leder den etablerade mittenhögerpolitikern Yohnny Lescano. Därefter konkurrerar Mendoza om andraplatsen med en uppsjö högerkandidater. Det har gjort henne till de progressiva väljarnas enda alternativ. Det är dock tveksamt om det räcker för en seger.
