Den 30 september reste tre bussar från Järvaområdet utanför Stockholm – som bland annat består av förorterna Rinkeby och Tensta – till riksdagshuset. Med på bussen fanns ett alternativ till regeringens 34-punktsprogram för att lösa gängvåldet. Omkring 300 personer, främst mammor, pappor och andra närstående till dem som dött i konflikterna, läste upp programmets krav: mer demokrati, bättre arbetsmarknad, fler lärare och nya prioriteringar för polisen.
– Jag skulle önska att politikerna för en gångs skull lyssnar på oss som blivit utsatta och ser vad det gör med oss. I mångt och mycket lever vi inte i dag, vi överlever, sade deltagaren Lina Edmén till SVT.
Demonstrationen organiserades av nätverket Nationell kris, som grundades när mammor i Tensta samlades på ortstorget för att bearbeta sorgen efter att två män skjutits till döds i mitten av augusti. Då påbörjades också arbetet med att ta fram de konkreta lösningsförslag som nu mynnat ut i det alternativa 34-punktsprogrammet. Inrikesminister Mikael Damberg (S) tog emot kravlistan och sade samtidigt till Dagens Nyheter att det var ”mycket känslosamt”.
– Att möta föräldrar som tvingas begrava sina barn är kanske det svårare man kan göra. Samtidigt kände jag ett slags hopp – det finns ett stort engagemang och de här rösterna måste höras.
Demonstrationen sammanfaller med den så kallade antivåldsveckan, som anordnas av den lokala stadsdelsnämnden och invigs av dess ordförande Ole-Jörgen Persson (M). Han skriver på Twitter att demonstrationen utanför riksdagshuset är lovvärd men att kraven i det alternativa 34-punktsprogrammet har en ”politisk slagsida som inte gör demonstranterna särskilt representativa”.
Organisatören Carro Sinsalo, vars son blev skjuten i Akalla för fem år sedan, svarar i en debattartikel i webbtidningen Nyhetsbyrån Järva att Perssons kommentar insinuerar att deltagarna blivit manipulerade. När Flamman ringer upp Persson betonar han att det är just kraven han kritiserat, inte demonstrationen i sig.
– Jag tycker det var ett utmärkt initiativ. Vad jag kritiserat, och som har en politisk slagsida, är de 34 kraven. Det står jag för. I övrigt har jag inte så mycket mer att tillägga.
Vad menas med det, ”den politiska slagsidan”?
– Jag inser att du och jag har rätt olika politiska åsikter i största allmänhet, och det är en del av demokratin. Men när jag läser de här kraven, exempelvis att återkalla lokalpolisen, det är ett helt absurt krav som inte skulle tillföra något gott i Järva.
Kravet Persson syftar på har senare reviderats till att lokalpolisen ska vidareutbildas i ”rättssäkerhet och integritet i samband med ingripanden”.
Nio områden
Demonstranternas 34 krav är indelade i nio rubriker.
1. Demokratifrågor Information om rättigheter och skyldigheter i välfärdssystemen, mer direktdemokrati vid budgetbeslut, med mera.
2. Arbetsmarknad Fler sommarjobb för unga, mer aktiv arbetsmarknadspolitik.
3. Skola Fler lärare, specialpedagoger och kuratorer, rätt till läxhjälp, utredning av den ojämlika skolan, med mera.
4. Polisen och rättsväsende Utredning av polisens arbete i resurssvaga områden, vidareutbildning för poliser i bland annat rättssäkra ingripanden och om vilka faktorer som minskar de boendes förtroende för polisen, kriskommission om varför en liten andel av morden är uppklarade, hårdare tag mot välbärgade drogkonsumenter, mer resurser till tullverket, med mera.
5. Lagstiftning Ändrade EU-regler för startpistoler, som i dag kan köpas fritt och byggas om till skarpladdade vapen.
6. Bostadspolitik Fler billiga hyresrätter.
7. Hälsa Riktat psykologstöd direkt efter skjutningar, mer resurser till långsiktig sorgbearbetning genom bland annat frivilligorganisationer och jourstöd, haverikommission av hur sorgen satt sig i området och hur den bättre kan bearbetas genom de lokala myndigheterna, missbruksvård, med mera.
8. Civilsamhället Mer stöd till lokalt föreningsliv och involverande av det som remissinstans i fler beslut, med mera.
9. Sociala frågor Extra ekonomiskt stöd till ensamstående föräldrar för att få mer tid med sina barn, mer resurser till avhopparverksamhet, en fond för ekonomisk ersättning till de föräldrar som förlorat sina barn.
