– Det är fantastiskt spännande att vara kommunalråd i Gällivare. Först har vi haft samhällsomvandlingen som har pågått i flera år och nu kommer de här stora satsningarna. Det är sådant som man vill jobba med som kommunal­råd.

Samtalet med Birgitta Larsson, Gällivares socialdemokratiska kommunalråd, präglas av en bubblande optimism och entusiasm inför den utveckling som inletts i kommunen.
Gruvindustrin har varit kommunens ekonomiska ryggrad i mer än 100 år. LKAB:s gruva i Malmberget och Bolidens Aitikgruva är de största industrierna och kommunens ekonomiska ryggrad. Trots detta har kommunens befolkning minskat ända sedan 1960-talet. Men nu sker stora förändringar.

Sedan länge har det stått klart att samhället Malmberget, där det som mest bodde mer än 10 000 människor måste evakueras på grund av gruvverksamheten. Mitt i samhället finns sedan 1970-talet en djup grop orsakad av gruvverksamheten. Den har växt med tiden och klyver numera samhället i två delar. Det staket som omger gropen har steg för steg flyttats utåt och hus har fått rivas.

Nu pågår samhällsomvandlingen för fullt. Nya bostadsområden byggs, en del av de äldre husen i Malmberget har flyttats, det mesta av samhället har rivits. Gällivares centrum är en byggarbetsplats. Kunskapshuset, en lysande röd träkonstruktion som verkligen drar blickarna till sig, står redan färdig. Några kvarter bort står den nya ishallen klar. Däremellan finns just nu ett stort hål. Där kommer om några år ett allaktivitetshus med simhall, äventyrsbad, bibliotek, biograf och mycket annat att stå klart. På sluttningarna till berget Dundret, direkt intill slalombackar och längdspår, byggs det vidare på det nya bostadsområdet Repisvaara.

– Man kan beskriva Gällivare som ett fem minuters samhälle med fjällanläggning, säger Alexander Kult, samordnare för det så kallade Hybritprojektet inom Gällivare kommun.

Ovanpå detta kom så beskedet att LKAB planerar att börja den stora omställningen av sin verksamhet i Gällivare. I dag används kol när järnmalm ska omvandlas till rent järn, så kallad ”järnsvamp”. Hybritprojektet är ett samarbete mellan SSAB, LKAB och Vattenfall. Den nya metoden går ut på att använda vätgas i stället, vilket ger mycket lägre koldioxidutsläpp. Den första anläggningen ska stå klar 2026. Det är i sig ett stort byggprojekt. Men dessutom kommer det att behövas en anläggning för vätgasproduktion och en ny högspänningsledning ska dras från kraftverket i Porjus.

Kommunen räknar med att det ska vända befolkningstrenden. Från dagens 17 500 invånare siktar kommunen på att ha 20 000 inom fem år. Det är få kommuner i landet som haft en så snabb befolkningstillväxt annat än enskilda år. 1 200 bostäder ska byggas för att bereda plats för de nya invånarna. Sam­tidigt som flytten av invånare från Malmberget också rullar vidare.

– Det första som krävs nu är att det måste byggas bostäder. Kommunen och LKAB kommer att bygga en del, men vi behöver privata bostadsexploatörer också. Nu ser vi att det finns ett ökat intresse att vara med, konstaterar Birgitta Larsson.

– När jag började i politiken för 15 år sedan var läget ett helt annat. Då hade kommunen stått med 1  100 tomma lägenheter av vilka en stor del fick rivas i början av 00-talet.

Mångmiljardsatsningen i Gällivare är bara ett av flera jätteprojekt i norra Sverige med koppling till klimatomställningen.

I Skellefteå byggs en av Europas största batterifabriker, Northvolt. Produktionen startar i slutet av 2021. När den är fullt utbyggd kommer omkring 3 000 personer att jobba där. Med alla kringinvesteringar räknar kommunen med 10 000 nya jobb.

LKAB kommer att ställa om hela sin tillverkning med Hybrit-­metoden. Det innebär nya anläggningar även i Kiruna. Tillsammans med Boliden satsar man på att ta tillvara värdefulla ämnen, som sällsynta jordartsmetaller och fosfor, ur gruvavfall. Totalt handlar det om investeringar på upp till 400 miljarder under de kommande 20 åren.
Det nystartade bolaget H2 Green Steel vill också producera stål med den vätgasbaserade metoden. Anläggningen ska ligga i Boden och beräknas ge 1 500 nya jobb.
Bygget av Europas största vindkraftpark, Markbygden, pågår för fullt utanför Piteå. En rad andra stora vindkraftprojekt är på gång och de nya industrierna kommer att kräva en flerdubbling av elproduktionen i norr.

Slutligen är det senaste tillskottet till de stora projekten det spanska företaget Fertiberias planer på en konstgödselfabrik i Boden eller Luleå. Även här ska vätgas göra att klimatavtrycket blir mycket litet jämfört med konventionella metoder.

Lägg till detta underleverantörer och serviceföretag, stora behov av metaller som kan leda till att nya gruvor startas, Norrbotniabanan och andra järnvägs- och vägprojekt, så förstår man att effekterna i regionen kommer att bli stora.

Det har gjorts försök att sammanfatta bilden. Handelskammaren i Norrbotten räknar med att 700 miljarder kommer att investeras enbart i Norrbotten fram till 2040. Ser man på hela området norr om Gävle landar siffran en bit över 1 000 miljarder. Peter Larsson, regeringens samordnare för norra Sverige har sagt att det kan behövas ytterligare 100 000 invånare i norra Sverige fram till 2030 för att fylla alla de nya arbetsplatserna.

För kommunerna som berörs öppnar sig stora möjligheter, men det finns gropar längs vägen mot en ljusnande framtid. Tiden med hög arbetslöshet i norra Sverige är förbi sedan länge. Gällivare är en de kommuner i landet där arbetslösheten är allra lägst. Det innebär att det krävs en mycket stor inflyttning för att klara det snabbt växande behovet av arbetskraft. Att det finns bostäder är en första förutsättning, men det krävs mer.

– Det är inte bara byggnader som får människor att flytta hit. För att kunna attrahera familjer som vill flytta hit behövs det också attraktiva skolor och förskolor. Vi har satsat pengar på att ha fler vuxna i klassrummen. Det är bättre både för barnen och personalen. Storleken på barngrupperna i förskolan har också minskats, säger Birgitta Larsson.
Att få igång bostadsbyggandet efter en lång period av stiltje är inte lätt. Kommunen tycker sig se ett växande intresse från privata bostadsbolag, men vill gärna få statlig uppbackning.

– Vi har haft bostadsbrist länge i Gällivare och det har bara varit det kommunala bostadsbolaget, HSB och Riksbyggen som stått för byggandet. De har gjort så gott de kunnat. Nu ser vi att fler intressenter hör av sig, men vi får se om det räcker. Vi kommer också att behöva hjälp från staten.

Förutom hjälp med bostadsbyggande efterlyser Gällivare och andra kommuner i en liknande situation satsningar på infrastruktur och högre utbildning för att kunna klara inflyttningen och behovet av arbetskraft.

– När ett stort företag hotas av nedläggning, som till exempel Saab i Trollhättan, går staten in och gör särskilda satsningar. Det vi har här är en positiv kris, men då behövs det också statliga insatser för att hantera situationen, säger Birgitta Larsson.

– Vi kommer att göra allt för att undvika att det blir fly-in fly-out lösningar för att tillgodose behovet av arbetskraft. Om det blir så har vi inte lyckats med vårt arbete. Det skulle vara jätte­tråkigt om det skulle gå i den riktningen.

Det är inte alla, eller ens de flesta, kommuner i norr som kommer att beröras direkt av de stora investeringarna. Från Övertorneå är det 16 mil till den blivande stålverksstaden Boden och några mil längre till Gällivare. Befolkningskurvan pekar nedåt och här syns inga nybyggen inne i centralorten. Sådant kan lägga sordin på stämningen, men av det märks inte ett dugg när vi kommer in på den kombinerade blomsterhandeln och caféet Blomsterkällan. Varje måndag träffas en grupp pensionärer här för att läsa lokaltidningen Haparandabladet och diskutera innehållet i tidningen och andra aktuella frågor.

– Det som är slående är hur otroligt mycket det händer i ett samhälle som Övertorneå. Det finns en golfbana och en aktiv teaterförening som ger föreställningar varannan vecka, säger Doris Notlind, som flyttat tillbaka till Övertorneå efter 45 år i Järfälla.

– Det är väldigt bra att bo i en liten kommun där det är nära till allt. I Järfälla tog alla resor lång tid, fyller hennes man Rune i.

Andra kring bordet fyller på med exempel, som de tre simhallarna, vandringsleden från Haparanda till Treriksröset som håller på att ställas i ordning, att kommunen utsetts till bästa skolkommun i landet och mycket annat som talar till dess fördel.

–Vi hoppas att investeringarna i andra delar av Norrbotten spiller över hit. För vi har så mycket att erbjuda dem som flyttar hit, säger Doris.

Kommunhuset ligger några hundra meter upp från huvud­gatan. En våning upp i den avlånga tegelbyggnaden sitter Anna Andersson, kommundirektör och tillväxtstrateg i Övertorneå.

– De stora investeringarna kan ge både positiva och negativa effekter. Ett negativt scenario är att de nya industrierna kommer ta arbetskraft ifrån oss. Vi har redan i dag svårt att få anbud för bygg­projekt som kommunen vill genomföra och även för privatpersoner är det svårt att hitta företag som kan ta på sig uppdrag.

– Det är redan jättesvårt att rekrytera personal inom vård och omsorg. Vi behöver verkligen behålla all den arbetskraft vi har inom dessa områden, säger hon och tillägger:

– Den positiva sidan är att det kommer att bli en stor inflyttning till länet och en del av de som flyttar hit kommer att vilja bosätta sig utanför städerna och utnyttja möjligheterna till distansarbete. Det kan också finnas underleverantörer som vill etablera sig här.

Men kommer det verkligen att bli så många jobb till regionen som det förutspås? Finns det en risk att de stora investeringarna kommer att genomföras utan att det ger ett så stort lyft när det gäller bestående jobb och inflyttning som man hoppas på i både Gällivare och Övertorneå? Tidigare erfarenheter talar för att det finns anledning se med viss skepsis på de allra djärvaste framtidsprognoserna. När både LKAB och Boliden för drygt tio år sedan satte igång stora investeringar i Malmfälten, samtidigt som en ny järnmalmsgruva startades utanför Pajala, ledde detta bara till ett mindre hack i befolkningskurvorna. Rationaliseringar, långpendling och mindre spridningseffekter än förväntat till resten av ekonomin var förklaringarna.

Osäkerheten om hur stor betydelse de planerade investeringarna kommer att få är stor. Det visas av en konsultrapport som Skellefteå kommun beställt. I dag bor det drygt 73 000 människor i Skellefteå kommun. Rapporten kommer fram till att den siffran kommer att öka till alltifrån 75 000 till 89 000 fram till 2030. Mycket kommer att hänga på om kommunen klarar av att bygga bostäder och bygga ut kommunal service, att det finns utbildningar till de nya jobben, attrahera inflyttning av framför allt familjer och att infrastrukturen klarar de växande behoven.

Men visst är det så att planerna på de nya industrierna redan nu har påverkat stämningen i både Övertorneå och Gällivare. I Kunskapshusets korridorer är Ida Edlund och Cassandra Lennestål på väg mellan två lektioner. De går första året på VVS-programmet och tror att de kommer att bo i Gällivare i framtiden.

– Jag kommer nog att börja med att söka jobb här i Gällivare. De skriker efter folk överallt, säger Cassandra.

Ida fyller i:

– Nog tror jag att jag kommer att bo här om tio år. Troligen flyttar jag ett tag till något annat ställe, men sedan kommer jag nog att vilja flytta tillbaka. Det är många jag känner som resonerar så.