Författaren, aktivisten, antirasisten och feministen Bell Hooks är död vid 69 års ålder. För mig var hennes texter en välbehövlig inkörsport till förståelsen för hur sexistiskt och rasistiskt förtryck hänger ihop. 

Bell Hooks föddes som Gloria Jean Watkins i Kentucky. Pseudonymen “bell hooks” tog hon för att hylla sin gammelmormor. De små bokstäverna var för att att markera att inte enskilda individer, utan kollektiv, skulle lyftas fram i den feministiska och antirasistiska kampen. I mer än 30 böcker analyserade hon hur klassamhället, rasismen och könsmaktsordningen samspelar, och kritiserade samtidigt den feminism dominerad av vita medelklasskvinnor som varit mainstream i såväl hooks hemland USA som i Sverige. 

Andra har skrivit om samma frågor, men kanske var det kombinationen av tillgängligt språk och frän kritik som gjorde Bell Hooks så ikonisk. Den senaste boken, av relativt få svenska översättningar, kom ut så sent som för några månader sedan. Och även om jag önskar att Bell Hooks blivit kvar och kunnat tänka och skriva mer, kan jag bara hoppas att fler översättningar följer.

Beslutet att stava Bell Hooks namn med inledande versaler är ett redaktionellt beslut då Flamman följer att:s rekommendationer.